Östen Dahl

22 oktober 2011 16:14

Françoise Sagan skrev en roman som hette "Aimez-vous Brahms..." I svensk översättning heter den "Tycker ni om Brahms - ", och så ska den nog heta, inte "Älskar ni Brahms -" Eftersom det franska "aimer" är betydligt svagare än det engelska "love" är det risk för att det skulle låta en aning platt om von Otter hade sagt "j'aime la musique française", ungefär som om någon hade trott att hon hade något emot fransk musik. Ännu ofranskare skulle det låta om hon la betoningen på "j'aime".
Med andra ord, om vi svenskar blir dummare på engelska, så gäller det i minst lika hög grad på franska.

Hillo

23 oktober 2011 11:08

Jag lekte faktiskt med tanken att föreslå "J'adore la musique française" och ångrar nu att jag inte gjorde det ... ;-).

Förresten håller jag inte med Östen om svagheten i "aimer". För att uttrycka det svenska "tycka om" har i alla fall jag lärt mig att man använder "aimer bien". Skulle den älskandes passionerade "Je t'aime!" betyda att han/hon "tycker om" sin moatjé (moitié ;-)? Nej, det kan jag inte gå med på.

Sen erkänner jag gärna att jag på franska är ännu dummare än på engelska, vilket dock inte hindrar mig från att använda båda språken i lämpliga sammanhang, dock inte för att ersätta svenskan med.

Östen Dahl

23 oktober 2011 11:56

Hur man tolkar "aimer" beror nog alldeles på kontexten, men huvudpoängen är att "I LOVE French music!" inte låter sig uttryckas så väl med "j'aime la musique française". Eventuellt kan man vända på ordföljden: "la musique française, je l'aime!", det låter bättre åtminstone för mina icke infödda öron. - Man kanske kan tycka att engelskan var onödig i sammanhanget men däremot bör man ha förståelse om någon tvekar att använda franska offentligt.

Nätverket Språkförsvaret

23 oktober 2011 14:21

Min poäng när jag kritiserade von Otter var just att hon inte är bara "någon". Hon är en erkänt kapabel konstnär, som har framfört franska texter i många år och bör därför inte ha några som helst svårigheter att av ren artighet svara den franske ambassadören på dennes eget språk - i synnerhet som han anstränger att tala ett språk som han uppenbarligen är långt ifrån hemma i.

Östen Dahl

24 oktober 2011 23:32

Men hallå. Hon sa ju faktiskt en mening på franska? Skulle hon hålla hela tacktalet på franska? Antag att den amerikanske ambassadören gav ett pris till någon känd svensk och höll ett tal på stapplande svenska, skulle då svensken bli kritiserad på den här bloggen om han/hon inte svarade på engelska?

Hillo

25 oktober 2011 12:18

Östen,
Anne Sofie von Otters "tacktal" inskränkte sig till ca 5 meningar (i runda slängar), en på franska (Merci, Monsieur L'Ambassadeur), tre på svenska och en på engelska. Vad jag menar är att hon kunde ha sagt den engelska meningen på franska - bara som en liten artighet mot det land som förlänat henne en av sina främsta kulturella utmärkelser.

Vad gäller din sista fråga så är den nog mest retorisk, eftersom "alla" (och i synnerhet kända svenskar) kan "engelska", några kanske t o m bättre än Carl-Henric Svanberg ;-).

Det har varit om inte inspirerande så dock intressant att munhuggas med dig, även om jag misstänker att du nog mest var ute efter att provocera. Så fruktansvärt kontroversiell var väl inte min kritik ...

Per-Åke Lindblom

25 oktober 2011 20:13

I söndags frågade jag en god vän, lärare i franska, som bott i Frankrike och som varit gift med en fransman om styrkan i "aimer". Hon menade att om man vänder sig till en person, "je t´aime", så är det mycket starkt. Om man däremot syftar på något annat, så är det svagt. Det är som med svenskans "älska". Svenskar, inkl. jag själv, är restriktiva med att säga "jag älskar dig", samtidigt som vi t.ex kan älska köttbullar hur mycket som helst. Hur svårt hade det för övrigt varit för von Otter att säga fem meningar på franska, om hon hade förberett sig?