En ny fastighetsmäklare, ILIVESTHLM, har sett dagens ljus i Stockholm. Företaget
presentera sig på följande sätt på webbplatsen:

”Välkommen till ILIVESTHLM. Vi är en fastighetsmäklare i tiden, som vet hur du lyckas med din bostadsförsäljning i Stockholm med omnejd. Likt Stockholm erbjuder boenden av väldigt skiftande karaktär, kan vi hjälpa dig vid försäljningen av såväl din villa, bostadsrätt, fritidshus som tomt.”

Läser man vidare i presentationen, framgår det också att mäklarföretaget älskar Stockholm. Bra så. Men svenska språket då?

Företagsnamnet är märkligt. Det är knappast ens engelska, snarare svengelska. Den intressanta frågan är hur företagsledningen har tänkt. Ger ett svengelskt namn ett mervärde, d.v.s  lockar det fler kunder än om företaget valt
ett svenskt namn? Vänder sig företaget till en speciell målgrupp, kunder, som
blir imponerade av svengelska? Varför är i så fall resten av informationen på
svenska? Hur ska företagsnamnet uttalas? Skall ”I” uttalas som på svenska eller
”aj”?

Kort sagt: Företagsnamnet är fånigt. Fånigt namn – fånig verksamhet?                                      

Läs också Björn I. Ohlsons brev till ILIVESTHLM!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)