Svenska Dagbladet har startat en språkblogg, som sköts av Ylva Burman, språkkonsult. Hon gillar att närstudera detaljer i svenska och andra språk. Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normar och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Vi önskar bloggen lycka till!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en krönika i Aftonbladet berättar Anders Westgårdh om hur han vid ett besök i Köpenhamn tilltalat folk på danska och fått svar på engelska. De vill inte kännas vid våra gemensamma skandinaviska språkrötter enligt honom, och "minst av allt ville de försöka förstå vad den jobbige svenske farbrorn försökte säga på sitt fornnordiska tungomål". Han gör reflektionen att vår öppenhet mot omvärlden har gjort oss till internationalister, men samtidigt riskerar vi av stympa vår skandinaviska identitet.

(Denna nätdagbok är knuten till Nätverket Språkförsvaret)

Texten är hämtad från Biblioteksföreningens kampanj "Biblioteken och den digitala delaktigheten")

• År 2010 hade 85 procent av alla vuxna svenskar tillgång till Internet. Nästan lika många hade bredbandsuppkoppling.
• De flesta använder nätet dagligen. Totalt är vi på nätet drygt femton timmar i veckan.
• Sverige toppar flera världsranking­listor där man försöker mäta olika länders beredskap och förutsättningar som framgångsrikt it-land.
• Det som skiljer Sverige från andra utvecklade länder är att vi – tillsammans med övriga Norden och USA – har relativt många äldre Internetanvändare.
• Användningen av mobilt Internet har ökat – framförallt tar vi del av nyheter via mobilen.
• Internetanvändandet i Sverige bör­jar tidigt – 2010 använde hälften av landets fyraåringar nätet

Men:

• År 2010 var det 1,5 miljoner svenskar som inte alls använde Internet.
• Det är framförallt de äldre – över 75 år – som står utför nätet. Medan nästan alla, från tonåren upp till yngre medelåldern, använder nätet någon gång, är det endast en fjärdedel av de äldre som gör det. Åldersklyftan är tydlig. Men det finns också en köns-och utbildningsklyfta; lågutbildade kvinnor dominerar bland de äldre som inte är nätaktiva.
• Trots den utbredda Internetanvänd­ningen känner sig ungefär halva den svenska befolkningen inte delaktig i det nya informationssamhället.

Källa: Svenskarna och Internet 2010 (Olle Findahl .se)

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en nyligen publicerad statistik från turistnäringen över utländska gästnätter i Sverige under 2010 påvisas att inte ens 10% av dessa besökare kommer från engelskspråkiga länder.

I topp ligger Norge med drygt 3 miljoner övernattningar, därefter kommer Tyskland med drygt 2,5 och sedan Danmark med ca 1,5 miljoner. Nederländerna kommer upp i knappt 700 tusen. Storbritannien återfinns på plats nr 5 med knappt 600 tusen, följt av Finland, Frankrike, Italien, Schweiz och Ryssland. USA finns inte med på listan, då uppgifterna är knutna till möjligheten att åka tåg till och i Sverige (vilket dock inte betyder att fler än en bråkdel av de uppräknade turisterna verkligen gör det). Genom annan statistik vet vi dock att amerikanernas antal uppgick till drygt 400 tusen.

Slår man ihop Storbritannien och USA blir antalet ca 1 miljon engelsktalande turister. I relation till det sammantagna antalet gästnätter för utländska besökare, som var nästan 13 miljoner, nådde de engelska modersmålstalarna inte ens  upp till 10%.

Min försynta fråga: Varför satsar landets turistorganisationer ensidigt på detta så dåligt representerade språk? Hur mycket välvilja (goodwill ;-) skulle man inte kunna generera om man erbjöd information även på tyska, franska, italienska m m?

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Norge har som bekant två formellt jämställda skriftspråk, bokmål och nynorska.  Norska elever lär sig båda skriftspråken, det ena som huvudämne och det andra som sidoämne (sidomål). Norska Høyre pläderar nu för att sidomålet ska vara frivilligt. Noregs mållag befarar att detta kommer att leda till att nynorska, som är det mindre använda språket, kommer att väljas bort av bekvämlighetsskäl. Situationen påminner till viss del om Finland, där vissa förespråkar att studierna av svenska ska bli frivilliga för de finskspråkiga eleverna. Nedan följer Noregs mållags motargumentation.

Elevane får ikkje meir kunnskap i norsk ved å kutte ut sidemålet. Dei får mindre. Kvaliteten på norskundervisninga vert ikkje betre ved at ein reduserer innhaldet i faget. Sidemålet handlar om å sjå på den norske språksituasjonen som ein ressurs. I Noreg er kunnskap i nynorsk og bokmål viktige delar av allmenndanninga. Å fjerne sidemålet fører til at elevane får mindre kunnskap om ein viktig del av norsk språk og kultur.

5 mytar om sidemålet

Myte 1
Ved å fjerne sidemålet kan elevane konsentrere seg om hovudmålet og unngå lese- og skrivevanskar.

Svar: Det finst inga forsking som kan kople sidemålet til lese- og skrivevanskar: Ei ekspertgruppe frå Europarådet har i staden peikt på den norske fleirspråkssituasjonen som eit gode for allmenn språklæring.

Myte 2
Skal framandspråklege elevar lære norsk skikkeleg, må dei få konsentrere seg om hovudmålet.

Svar: Framandspråklege elevar kan alt i dag få fritak frå sidemålsundervisning dersom det er fagleg grunnlag for det. Forsøk frå Holmlia skole viser at framandspråklege elevar lærer sidemålet like lett som norskspråklege elevar, berre undervisningsopplegget held mål.

Myte 3
Valfritt skriftleg sidemål vil gjere elevane meir motiverte for å lære nynorsk og gje betre faglege resultat.

Svar: Ikkje å lære nynorsk vil ikkje gje betre faglege resultat. Tenk om ein berre skulle lært engelsk munnleg, altså berre ved lesing og lytting. Vill ein lært engelsk betre då? Dårlege resultat i nynorsk sidemål kjem i hovudsak av dårlege haldningar. Åtaka frå Høgre og andre politikarar verkar berre demotiverande. Forsøk på Holmlia skole viser at både dei faglege prestasjonane vert betre og nynorskhatet forsvinn når elevane får bruke nynorsk i andre fag enn norsk.

Myte 4
Vi må kvitte oss med nynorsken for å kunne redde norsken frå engelsk og SMS-språket.

Svar: SMS-språket er verken bra eller dårleg. For å kunne skrive SMS-språk må ein fyrst kunne skrive rett. Det er bra at ungdomen leikar seg med språket – det gjer dei betre som språkbrukarar. Difor er ikkje SMS-språket noko trugsmål mot norsk. Norsken står best rusta mot engelsk gjennom å styrkje norskfaget.

Myte 5
I dagens skule med aukande fridom til å velje fag og studieretningar er det gammaldags å halde på nynorsken som obligatorisk fag.

Svar: Det er gammaldags å sjå vekk frå fagleg kvalitet i skulen. Skulen skal vere ein stad å lære. Tanken om ”valfritt” sidemål reiser eit prinsipielt spørsmål: Skal vi ha nasjonale kunnskapskrav? Skal kunnskap om matematikk og 1814 også vere valfritt?

Se även Noregs mållags pressmeddelande!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Dala-Demokraten publicerade den 15/4 artikeln Ett folk – ett språk” – Sverigedemokraterna vill avskaffa svenskan i Finland av medlemmar i nätverket Språkförsvaret.  Jimmie Åkesson bereddes möjlighet till en replik den 20/4 och Per-Åke Lindblom till en slutreplik samma dag. Eftersom det inte går att länka till någondera av dessa repliker, citeras de här i sin helhet:

SD och svenskan i Finland

Med anledning av nätverket Språkförsvarets debattartikel i Dalademokraten den 15 april är det på sin plats med några förtydliganden angående Sverigedemokraternas syn på svenska språkets ställning i Finland.

Mycket riktigt pågår inför det finska valet en stundtals hätsk debatt  om Finlands tvåspråkighet. Jag, som svensk politiker, har inte för avsikt att lägga mig i finsk inrikespolitik på detaljnivå. Däremot har  jag och mitt parti naturligtvis en principiell inställning i frågan om  svenska språkets ställning i vårt östra grannland, där den svenska  minoriteten omfattar ungefär en kvarts miljon människor – cirka fem  procent av Finlands befolkning.

Språkförsvaret hänvisar i sin artikel till en intervju i Dagens  Nyheter. Jag vill hävda att den intervjun inte är någon bra sammanfattning av hur vi ser på den här frågan. Självklart har vi  inget emot att Finland har parallella språk och att svenskan är grundlagsfäst. Tvärtom, det är positivt om ungdomar i Finland vill  lära sig svenska och upprätthålla nära band till de skandinaviska  länderna. Jag har dock svårt att försvara varför finnarna ska tvingas  läsa svenska i skolan om en majoritet av befolkningen inte vill det.  Jag tror inte att dagens tvång bidrar till goda relationer mellan finnar och den svenskspråkiga minoriteten. Därav mitt resonemang om frivillighet.

På samma sätt är det rimligt att områden i Finland där det bor stor  andel svenskar behåller svenskan som myndighetsspråk. Ungefär så  fungerar det redan idag – tvåspråkigheten baseras på  befolkningssammansättningen.

Ett grundkrav från vår sida är att den svenska minoritetens språk och kultur ska ha en särställning och ett lagstadgat skydd i Finland som motsvarar det som de nationella minoriteterna har i Sverige.

Jimmie Åkesson (SD)
Partiledare

Det är bra att Åkesson förtydligar sig

Det är naturligtvis bra att Jimmie Åkesson förtydligar sig i förhållande till intervjun i Dagens Nyheter. Han säger nu att Sverigedemokraterna självklart inte har något emot att Finland har parallella språk och att svenskan är grundlagsfäst. Men samtidigt öppnar han för att svenskan i fortsättningen inte ska ha samma formellt jämställda ställning som officiellt språk som finskan. Han skriver nämligen att ett ”grundkrav är att den svenska minoritetens språk och kultur ska ha en särställning och ett lagstadgat skydd i Finland skydd som motsvarar det som de nationella minoriteterna har i Sverige”.

Språkförsvaret menar att kampanjen mot svenskan i Finland är mycket medveten. Först ska den obligatoriska svenskan i grundskolan avskaffas; därefter ska svenskans nuvarande ställning som andra nationalspråk avskaffas. Det är också den linjen som Finskhetsförbundet driver och som dessutom har ett mycket stort inflytande hos Sannfinländarna. På Sannfinländarnas ungdomsförbunds senaste kongress röstade en majoritet för detta. Finskhetsförbundets mål är ytterst ett enspråkigt Finland.

Det går heller inte att framställa den finländska språkdebatten som en strid mellan lika goda kålsupare och två jämställda parter. Den svenskspråkiga minoriteten befinner sig historiskt sett på retur – från att omfattat omkring 20 procent av Finlands befolkning till dagens 5,5 procent. Orsakerna till svenskans tillbakagång är naturligtvis flerfaldiga: inflyttning av finskspråkiga till tidigare rent svenskspråkiga områden, särskilt i södra Finland, blandäktenskap, minoritetens språkliga följsamhet i förhållande till majoriteten och relativt stor utvandring till Sverige av svenskspråkiga har lett till att de svenskspråkigas andel kontinuerligt har sjunkit.  Men organiserade kampanjer mot svenskan har också spelat stor roll. Det här är alltså inte den första kampanjen.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)

Bogstavlyd är en ny intressant webb som förklarar vilka ljud och bokstäver som finns i danskan och hur de hänger ihop.

Ovanstående mening yttrades, fast på engelska*, i radio av Louise Epstein i "Epstein i P1" i tisdags till den brittiska författaren Fay Weldon som intervjuades per telefon i programmet. Innan dess hade hon både i början urskuldande talat om att hon måste översätta och hoppades att det var OK, och så på slutet bad hon om ursäkt igen, och yttrade dessutom ovanstående mening. Hennes inställning kanske kan kallas för "att översätta med armbågen". Man undrar nästan om det var någon slags gliring åt Språkförsvaret? Vem vet, kanske är det tack vare att Språkförsvaret finns och verkar, som engelska i radio överhuvudtaget refereras på svenska, även om det tydligen görs motvilligt på sina håll.

*People in Sweden they do understand English but if you don't translate they will be offended."

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)