Alla inlägg under mars 2011

Av Nätverket Språkförsvaret - 24 mars 2011 20:20


I en kommentar idag skriver Språkrådet:


Det påstås (d.v.s. att tvåspråkiga barn halkar efter – min anm.)  i en TT-artikel som refererar en aktuell undersökning. Men påståendet gäller bara iranska barn utan hemspråksundervisning.

 

Tvåspråkiga barn halkar efter i skolan när de blir äldre enligt en undersökning som lagts fram vid Örebro universitet. Det är innebörden av en TT-artikel som citeras i pressen nu (se notis i Sydsvenskan).

 

Detta påstående kan på svensk grund tolkas som stöd för tanken att invandrarbarn inte ska få undervisning i sitt modersmål utan enbart undervisning i svenska. Men när man går in på Örebro universitets webbplats och läser mer om undersökningen ser man att den slutsatsen i grunden är felaktig.

 

Undersökningen gällde för det första Iran, och barnen hade inte fått någon undervisning i sitt modersmål, som var turkiska eller kurdiska. Forskaren Reza Kormi-Nouri framhåller tvärtemot att en sannolik förklaring till resultatet är just avsaknaden av modersmålsundervisning. Den slutsatsen bygger han på erfarenheter från Sverige, där barn får undervisning i sitt modersmål. ’För dem har tvåspråkigheten visat sig vara en fördel högre upp i åldrarna’, säger han.

 

I undersökningen framgår även att de yngre tvåspråkiga barnen presterade lika bra eller bättre än sina klasskamrater, trots bristen på modersmålsundervisning.”

 

Det viktigaste skälet för att man överhuvudtaget inte kan ta denna undersökning till intäkt för att invandrarbarn i Sverige inte ska få undervisning i sitt modersmål utan enbart undervisning i svenska är att turkisk- och kurdisktalande barn inte är invandrarbarn i Iran utan tillhör två stora nationella minoriteter. Dessa är närmast jämförbara med samer och tornedalsfinnar i Sverige, inte i fråga om relativ storlek utan som territoriellt baserade nationella minoriteter. De som talar turkiska språk i Iran beräknas uppgå till 16 – 26 procent (12,3 miljoner – 20 miljoner) och de som talar kurdiska till 7 – 9 procent (5,3 miljoner - 7 miljoner). I detta fall hade barnen heller inte fått någon undervisning på sina modersmål, turkiska och kurdiska. Detta är naturligtvis mycket märkligt. Enligt den iranska författningens paragraf 15, som stadgar att persiska är det officiella språket, är användning av regionala språk och stamspråk tillåtna i press och massmedia liksom för undervisning i deras litteratur i skolor i tillägg till persiska. Om dessa rättigheter bara finns på pappret i Iran, så att minoritetsspråken i verkligheten inte används som undervisningsspråk, undandrar sig min bedömning. Persiska fungerar som lingua franca och används i de flesta publikationer och radio- och tv-sändningar.


I Sverige har alla invandrarbarn rätt att lära sig sitt hemspråk, vilket drygt hälften av dem utnyttjar. Men invandrarbarn befinner sig inte samma situation som barn, som tillhör en territoriellt baserad nationell minoritet eller barn som talar det dominerande huvudspråket som modersmål. De förra använder kanske föräldrarnas språk enbart i hemmet – se min undersökning från 2009. Så fort de umgås med andra barn, vare sig det är på gården, i förskolan, grundskolan, i gymnasiet eller på fritiden, är det svenska som gäller, om barnen inte vill begränsa umgänget till den egna etniska gruppen. De utsätts för ett helt annat språkbad än de som talar ett territoriellt baserat minoritetsspråk, vilkas kamrater eller grannar kanske talar samma språk som de själva. Redan de flesta av andra generationens invandrare byter språk; detta språkbyte betingas av omständigheterna. I Iran är det fråga om stora områden där det nationella minoritetsspråket är förhärskande, åtminstone som socialt umgängesspråk. Varför inte alla invandrarföräldrar i Sverige ser till att deras barn läser hemspråket beror på ett flertal faktorer: familjens individuella anpassningsstrategi; om familjen har någon släkt kvar eller inte i ursprungslandet; om familjen räknar med att återvända eller inte till ursprungslandet; vilket extrabesvär det innebär att läsa ett hemspråk beroende på hur skolorna organiserar denna undervisning et; vilken nytta som föräldrarna eller barnen anser sig ha av språket etc..


Det bästa sättet att lära sig språk nummer två, eller främmande språk, är att göra det med grund i modersmålet, givet också att det är barnets starkaste språk. I varje fall bör barnen lära sig läsa och skriva på det egna modersmålet först, vilket togs upp i denna artikel  i Svenska Dagbladet. Detta är också ett sätt att markera språkets status – se exempelvis språksituationen i södra Afrika.


Och för att besvara den inledande frågan: Jag tror absolut inte att två-, tre- eller fyrspråkiga etc. barn halkar efter enspråkiga barn, inte ens i fråga om de enspråkiga barnens språk.


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


 




Vi förstår mer än vi tror av främmande språk – åtminstone om de tillhör samma språkfamilj som vårt eget och vi får lite hjälp. Det visar en metod för språkförståelse som Radioprogrammet Språket i P1 har haft två inslag om. I programmet som sändes den 8 mars fick man höra hur en lektion i intercomprehension som är den franska och engelska termen, går till i Frankrike, där franska elever övade på att förstå andra romanska språk. Och igår 22 mars, sändes en intervju med en lektor från Åland som varit på den europeiska fackföreningsrörelsens institut i Florens och lärt ut metoden. Vid institutets sammankomster, med deltagare från många europeiska länder, brukar man använda tolkar. Engelska används inte eftersom många deltagare inte har tillräckliga kunskaper i språket. Men nu funderar man på att också använda denna metod, eftersom man menar att den personliga kontakten mellan deltagarna går förlorad vid tolkning. Meningen är att deltagare från de tre stora europeiska språkområdena (romanska, germanska och slaviska språk) sinsemellan ska ha möjlighet att kommunicera med varandra, och några exempel på hur man kan göra gavs i programmet.


Denna metod för att lära ut språkförståelse mellan besläktade språk understöds av EU och Europarådet, just för att öka möjligheterna för talare av olika språk att snabbt kunna förstå varandra hjälpligt och utan att engelska alltid ska behöva användas och utan glos- och grammatikplugg. På så sätt kommer också alla talare på samma nivå, vilket förstås är en fördel. Den svenska termen är grannspråksförståelse, men själv tycker jag den är lite missvisande eftersom den för en svensk för tanken till norska och danska, men metoden är alltså användbar för språk som är mer olika varandra än de nordiska språken.

 
Susanne L-A


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Den 24 december i fjol publicerade Upsala Nya Tidning en artikel, där Språkförsvaret omnämns:


Föreningen Språkförsvaret, bildad 2002, tycker annorlunda – svenskans överlevnad hotas genom engelskans expansion. De vill att språkvårdande instanser ska bli mer normativa. Ta ställning till vad som är rätt och fel snarare än ge rekommendationer utifrån språkbruket, skapa svenska ersättningsord inom alla områden, och motverka 'negativa attityder till svenskan som orsakar att svenskspråkiga hellre använder engelska lånord'."


Mig veterligt har inte journalisten varit i kontakt med någon representant för Språkförsvaret. Det är visserligen trevligt att Språkförsvaret omnämns, men referatet av våra ståndpunkter är missvisande. Det är ju inte så att Språkförsvarets huvudvapen mot engelskans expansion på svenskans bekostnad är rop på mer normativ språkvård.


Språkförsvarets fokus ligger på kampen mot domänförluster för svenskans vidkommande, d.v.s statusvård, samtidigt som vi förespråkar mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. Ett språk dör inte i första hand på grund av inlåning av främmande språk utan på grund av att det successivt trängs undan av ett annat språk på område efter område.


Språkförsvaret bedriver opinionsbildning, på egen hand eller i samarbete med likasinnade, och fungerar som en slags lobbyorganisation (med mycket begränsade skonomiska resurser).


Även om Språkförsvaret anser att statusvården måste prioriteras, betyder detta inte att vi anser språkvård är oviktigt. Dessutom är frågan var gränsen mellan statusvård och språkvård går. Språkförsvaret menar att namngivning av myndigheter, företag, projekt, arrangemang etc. på engelska i stället för på svenska är en statusfråga, inte en språkvårdsfråga. Byte av språk i dessa sammanhang signalerar alltid att engelskan har högre status än svenskan och markerar ”globalisering” och modernitet. Det var därför som Språkförsvaret JO-anmälde beteckningar som Stockholm Business Region, Stockholm Visitors Board, Luftfartsverkets ”airport” liksom kommunala engelskspråkiga slagord. Myndigheters och företags språkbruk i detta sammanhang är långt viktigare än privatpersoners inlåning av onödig engelska. Det är fråga om att begränsa måltavlan.


Att prioritera språkvård framför statusvård vore som att sila mygg och svälja kameler.

 

Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)



 

- möte den 16/4 2011

 

Mikael Parkvall, känd lingvist och författare till "Lagom finns bara i Sverige", berättar om hur ett språk avskaffasDiskussion och frågor. Plats: Katasalen, ABF-huset, Sveav. 41, Stockholm - tid: 13.00 - 14.30 Inträde: 50 kronor. Arrangörer: Språkförsvaret och ABF. Affisch för nedladdning.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 20 mars 2011 19:20


Detta är den tredje boken om Svenskfinland av Reinhold Enqvist. Boken - ISBN 978-952-9812-10-3 - kan beställas från AdLibris till ett pris av 200 kronor. En utförligare presentation finns här.


Bokens innehållsförteckning

Om vad som behandlas i boken


1. Förord                                 

Om varför även denna bok kommit till stånd.


2. Det rena landet                                 

Om hur nationalismen och rasismen kom till Norden


3. L. A. Puntila                              

Om en äktfinnes analys och åsikter om svenskheten


4. Volter Kilpi                     

Om hur språklig intolerans gjordes till en dygd


5. Stor-Finland och Östkarelen                         

Om hur de storfinska idéerna uppkom och lite om nuläget


6. Den allrakäraste fienden                        

Om hur Sverige och allt svenskt gjordes till arvfienden


7. Den tävlande nationen                       

Om hur tävlingsidrotten gjordes till en nationalistisk religion


8. Svenska folkpartiet genom 100 år               

Om hur ett ideologiskt parti tappade sin ideologi


9. Kekkonen och finlandssvenskarna               

Om hur Kekkonens svenskhat småningom svalnade


10. Myterna lever vidare                       

Om hur seglivade nationalistiska myter är


11. Den finlandssvenska självbilden               

Om synen på finlandssvenskarnas framtid i Finland


12. Bättre folk, bättre smak?                       

Om hur finlandssvenskarna uppfattas


13. Exotism och elitism – en problemformulering               

Om finlandssvenskarnas många samhällsroller och identiteter


14. Tänk om Ryssland inte hade vunnit               

Om olika tänkbara historiska utvecklingsvägar


15. Språkpolitikens stora dilemma               

Om Svenskfinlands oförmåga till strategisk planering


16. Slutfunderingar                       

Om några konklusioner


 (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 19 mars 2011 20:46


Nyhetsbrevet Språksamt, som skrivs av Anders Lotsson, har kommit med sitt första nummer för året. Som vanligt med läsvärt innehåll. Den första artikeln handlar om bloggen ”Rulltrappereparatören”, en blogg om att serva rulltrappor i Flemingsberg. Den stora frågan är om denna blogg skrivs av en verklig rulltrappereparatör eller av en student vid Södertörns högskola. Det vimlar i och för sig av facktermer i bloggen, men de flesta, inklusive Anders Lotsson, lutar åt att det inte är en rulltrappereparatör som står för bloggen.


Språksamt har 1875 abonnenter och kan beställas här!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 18 mars 2011 18:47

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)


Klarspråk nummer 1/2011 har flerspråkighet som tema.

Ur innehållet:

  • Trevande start för minoritetspolitiken.
  • Flerspråkiga anställda en resurs.
  • Webbtexter i översättning – begripliga grundtexter och professionella översättare krävs.
  • Största utmaningen att förmedla ett och samma budskap till många med skilda referensramar, enligt Migrationsverket.
  • Försäkringskassan erbjuder service per telefon på tio olika språk.
  • Moderniserat språk i den nya socialförsäkringsbalken.
  • Språkfrågan: kommunanställd eller kommunalanställd? Vad heter det egentligen?
  • Språkrådsdagen 2011: dags att anmäla sig!
  • Klar, men aldri ferdig. En praktisk veileder i klarspråksarbeid är titeln på en färsk handbok från Språkrådet i Norge, som kan laddas ner på www.klarspråk.no
Ladda ner Klarspråk 1/2011 (pdf).

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 17 mars 2011 08:23


I DN:s ekonomibilaga stod att läsa i tisdags (15/3) om två svenskar i New York som ska lära amerikaner att äta det typiskt svenska lösgodiset genom att starta godisbutiken Sockerbit på Manhattan. Det är lite uppochnervända världen - svenska butiksnamn i USA och som bekant mängder av affärer med engelska namn i Sverige. I rättvisans namn ska sägas att just godisbranschen inte är den mest anglifierade. En snabbkoll på hitta.se visar att nästan alla butiker har svenska namn, men det finns en del Candy Store, Candy Shop, Candy Box osv. Annat är det inom branscher som t ex IT, telefoni, mode och inredning; där verkar det vara mer regel än undantag med namn på engelska.


Orsaken till att svenskarna i New York valt ett svenskt namn på sin butik är naturligtvis att de förstår att exotism säljer. Det gäller att sticka ut och synas, genom t ex ett för amerikaner okänt ord. Men ingen kan ju påstå att det längre är särskilt ovanligt och exotiskt med engelska inom detaljhandeln i Sverige, utan snart har vi väl kommit därhän att man reagerar och tittar en extra gång om man stöter på en beteckning på svenska istället - i alla fall inom de ovanstående branscherna. Kanske något för reklamfolket att fundera på...


Susanne L-A


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

I vilken utsträckning använder du preteritum konjunktiv, som uttrycker något önskat eller icke-verkligt?
 Jag använder inte preteritum konjunktiv.
 Jag använder "vore".
 Förutom "vore" använder jag "finge" och "ginge".
 Jag använder även andra former som "bleve", "gåve", "stode", "såge", "bure", "sutte" m.fl.

Fråga mig

76 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29 30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se