Alla inlägg den 24 mars 2011

Av Nätverket Språkförsvaret - 24 mars 2011 20:20


I en kommentar idag skriver Språkrådet:


Det påstås (d.v.s. att tvåspråkiga barn halkar efter – min anm.)  i en TT-artikel som refererar en aktuell undersökning. Men påståendet gäller bara iranska barn utan hemspråksundervisning.

 

Tvåspråkiga barn halkar efter i skolan när de blir äldre enligt en undersökning som lagts fram vid Örebro universitet. Det är innebörden av en TT-artikel som citeras i pressen nu (se notis i Sydsvenskan).

 

Detta påstående kan på svensk grund tolkas som stöd för tanken att invandrarbarn inte ska få undervisning i sitt modersmål utan enbart undervisning i svenska. Men när man går in på Örebro universitets webbplats och läser mer om undersökningen ser man att den slutsatsen i grunden är felaktig.

 

Undersökningen gällde för det första Iran, och barnen hade inte fått någon undervisning i sitt modersmål, som var turkiska eller kurdiska. Forskaren Reza Kormi-Nouri framhåller tvärtemot att en sannolik förklaring till resultatet är just avsaknaden av modersmålsundervisning. Den slutsatsen bygger han på erfarenheter från Sverige, där barn får undervisning i sitt modersmål. ’För dem har tvåspråkigheten visat sig vara en fördel högre upp i åldrarna’, säger han.

 

I undersökningen framgår även att de yngre tvåspråkiga barnen presterade lika bra eller bättre än sina klasskamrater, trots bristen på modersmålsundervisning.”

 

Det viktigaste skälet för att man överhuvudtaget inte kan ta denna undersökning till intäkt för att invandrarbarn i Sverige inte ska få undervisning i sitt modersmål utan enbart undervisning i svenska är att turkisk- och kurdisktalande barn inte är invandrarbarn i Iran utan tillhör två stora nationella minoriteter. Dessa är närmast jämförbara med samer och tornedalsfinnar i Sverige, inte i fråga om relativ storlek utan som territoriellt baserade nationella minoriteter. De som talar turkiska språk i Iran beräknas uppgå till 16 – 26 procent (12,3 miljoner – 20 miljoner) och de som talar kurdiska till 7 – 9 procent (5,3 miljoner - 7 miljoner). I detta fall hade barnen heller inte fått någon undervisning på sina modersmål, turkiska och kurdiska. Detta är naturligtvis mycket märkligt. Enligt den iranska författningens paragraf 15, som stadgar att persiska är det officiella språket, är användning av regionala språk och stamspråk tillåtna i press och massmedia liksom för undervisning i deras litteratur i skolor i tillägg till persiska. Om dessa rättigheter bara finns på pappret i Iran, så att minoritetsspråken i verkligheten inte används som undervisningsspråk, undandrar sig min bedömning. Persiska fungerar som lingua franca och används i de flesta publikationer och radio- och tv-sändningar.


I Sverige har alla invandrarbarn rätt att lära sig sitt hemspråk, vilket drygt hälften av dem utnyttjar. Men invandrarbarn befinner sig inte samma situation som barn, som tillhör en territoriellt baserad nationell minoritet eller barn som talar det dominerande huvudspråket som modersmål. De förra använder kanske föräldrarnas språk enbart i hemmet – se min undersökning från 2009. Så fort de umgås med andra barn, vare sig det är på gården, i förskolan, grundskolan, i gymnasiet eller på fritiden, är det svenska som gäller, om barnen inte vill begränsa umgänget till den egna etniska gruppen. De utsätts för ett helt annat språkbad än de som talar ett territoriellt baserat minoritetsspråk, vilkas kamrater eller grannar kanske talar samma språk som de själva. Redan de flesta av andra generationens invandrare byter språk; detta språkbyte betingas av omständigheterna. I Iran är det fråga om stora områden där det nationella minoritetsspråket är förhärskande, åtminstone som socialt umgängesspråk. Varför inte alla invandrarföräldrar i Sverige ser till att deras barn läser hemspråket beror på ett flertal faktorer: familjens individuella anpassningsstrategi; om familjen har någon släkt kvar eller inte i ursprungslandet; om familjen räknar med att återvända eller inte till ursprungslandet; vilket extrabesvär det innebär att läsa ett hemspråk beroende på hur skolorna organiserar denna undervisning et; vilken nytta som föräldrarna eller barnen anser sig ha av språket etc..


Det bästa sättet att lära sig språk nummer två, eller främmande språk, är att göra det med grund i modersmålet, givet också att det är barnets starkaste språk. I varje fall bör barnen lära sig läsa och skriva på det egna modersmålet först, vilket togs upp i denna artikel  i Svenska Dagbladet. Detta är också ett sätt att markera språkets status – se exempelvis språksituationen i södra Afrika.


Och för att besvara den inledande frågan: Jag tror absolut inte att två-, tre- eller fyrspråkiga etc. barn halkar efter enspråkiga barn, inte ens i fråga om de enspråkiga barnens språk.


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


 



Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3 4 5 6
7
8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29 30 31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards