Jag har i ett tidigare inlägg i nätdagboken  tagit upp problemet med att inhemska språk i så liten utsträckning används som undervisningsspråk söder om Sahara.

I Nordafrika är problemet delvis annorlunda. Arabiska används som undervisningsspråk, men standardarabiskan, som knappt är någons modersmål, avviker så starkt från den talade arabiskan, så att man faktiskt kan tala om diglossi. Detta leder också till inlärningsproblem för barnen när de skall börja skolan. Därför finns det arabiska lingvister, som förespråkar att man ska konstruera skriftspråk som bygger på den nationella varieteten, men frågan är mycket infekterad.  Det arabiska folkspråket, darija, har också låg status i förhållande till standarabiskan, fusha, bland gemene man, vilket illustreras av denna berättelse från Marocko. I Mahgreb, d.v.s Marocko, Algeriet och Tunisien, komplicerar franskans inflytande på talspråket ytterligare bilden. Många ungdomar i Mahgrebområdet använder t.o.m.franska som kommunikationsspråk. Den som vill sätta sig in i språksituationen i Nordafrika rekommenderas att besöka bloggen Jabal al-Lughat.

I Afrika söder om Sahara har de inhemska språken en mycket svag ställning som undervisningsspråk. I vissa länder, t.ex Ghana, fungerar engelska som undervisningsspråk från första klass i grundskolan, medan all undervisning på engelska startar fr.o.m fjärde klass i Kenya och Sydafrika. I en artikel i Verdens Gang den 27/2 2011 (finns inte på nätet) intervjuas Birgit Brock-Utne, professor vid Pedagogisk forskningsinstitutt vid Oslo universitet, som menar att den tidiga engelskan är ett uttryck för ”en totalt missförstådd internationalisering”, som leder till sämre inlärningsresultat för eleverna. Hon kallar det också för en ”idiotifiering” av Afrika.

I Tanzania sker all undervisning i den offentliga grundskolan på swahili, som 99 procent av befolkningen behärskar, antingen som förstaspråk eller som andraspråk. Däremot sker undervisningen på gymnasie- och universitetsnivå i Tanzania på engelska. Det finns en ökande tendens bland välbeställda tanzanier att sätta sina barn i privatägda grundskolor, där undervisningen sker på engelska.

Under sin tid 1987 - 1991 som professor vid universitet i Dar es Salaam tog Birgit Brock-Utne, som behärskar swahili, initiativ till LOITASA-projektet, som bl.a sponsras av NORAD/UD (NORAD är den norska motsvarigheten till SIDA). Inom ramen för detta projekt har man undersökt konsekvenserna av undervisning på engelska resp. swahili inom gymnasieskolorna (i några utvalda gymnasieskolor som fick undervisning och läroböcker på swahili). Birgit Brock-Utne säger i samma intervju:

”Vi undersøkte først elever i videregående skole i Tanzania og sammenlignet elever som fikk undervisning på morsmålet swahili og elever som fikk undervisning på engelsk. Funnene var entydige. De som fikk undervisning på morsmålet, hade mye bedre resultater.”

Projektet har initierat liknande undersökningar mellan privata grundskolor med undervisning på engelska och offentliga grundskolor (som garanterats läroböcker på swahili, vilket inte alltid är fallet i Tanzania) med liknande resultat.

Birgit Brock-Utne konkluderar:

”For oss i Norge er det selvfølge med undervisning på morsmålet som det også er i Tyskland, Sverige, Spania, Hellas. Ja, i alle europeisk land er det selvf ølge at elevene har morsmålet som sitt undervisningsspråk. Men ikke her i Afrika. Det finnes i det hele tatt ikke en videregående skole i hele Affrika der det undervises i språket elever og lærere kommuniserer best på; deres eget. Overalt er det allment akseptert at elever lærer best når de forstår hva læreren sier. I Afrika gjør de ikke det.”

Birgit Brock-Utne anser att de koloniala undervisningsspråken i Afrika fungerar som en barriär, som försvårar inhämtningen av ämneskunskaper, hindrar utvecklandet av det egna språket och faktiskt också inlärningen av kolonialspråket, i det här fallet engelska.

Dessvärre ökar också antalet skolor, fr.a friskolor, både grund- och gymnasieskolor, som undervisar på engelska, låt vara högst 50 procent, i Sverige. I Sverige finns det ingen möjlighet att skylla på ett förflutet som koloni till Storbritannien eller USA; här är det bara fråga om mental självkolonisering.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

lr.

13 mars 2011 19:12

Jag brukar hålla med språkförsvaret i det mesta, men här är en punkt där jag starkt avviker. Detta eftersom språkbad eller immersion i särklass är det effektivaste sättet att lära sig ett annat språk.

Argumentet att man lär sig sämre på ett andraspråk förstår jag men den språkliga vinsten enligt min mening avsevärt överväger. Vi behöver fler immersionsskolor i Sverige, och då helst på andra språk än engelska (exempelvis tyska). Vi svenskar är som bekant ganska utsatta för engelskan ändå.

I vårt grannland Finland är det vanligt att finska barn går i skolan på svenska för att bli fullt tvåspråkiga; I Bryssel läser många fransktalande på nederländska; I Kanada läser många engelsktalande på franska; I Spanien läser kastiliansktalande på regionala språk; och så vidare...

Felet är inte immersionen i sig: felet uppstår när balansen rubbas så det inhemska språket förlorar sin status med efterföljande domänförluster som vi ser i Afrika. (Hotas engelskan av domänförluster i Kanada?)

 

Östen Dahl

14 mars 2011 22:03

Jag undrar vilken källa du har för uppgiften att 99% av Tanzanias befolkning behärskar swahili. På Wikipedia sägs det att det är 90% som talar swahili, och källan för den siffran är faktiskt Brock-Utne. Men man kan också undra vad "behärskar" innebär. Jag misstänker att kunskaperna varierar ganska mycket -- Tanzania är ju ett stort land och det finns säkert många avkrokar där man inte har så mycket kontakt med omvärlden. Dessutom är det ju en minoritet som har det som modersmål så jag vet inte hur pass mycket man kan generalisera Brock-Utnes resultat. Eller också har hon en väldigt generös definition av "morsmål".

http://www.ling.su.se/staff/oesten

 

Per-Åke Lindblom

15 mars 2011 20:35

Källan till de 99 procenten var artikelförfattaren Björn Haugan. Eftersom han hade intervjuat Birgit Brock-Utne på plats i Tanzania, utgick jag från att han hade fått siffran från henne eller att han hade gett henne möjlighet att sakgranska artikeln innan den gick i tryck. Men han kan ha missförstått henne - det händer med journalister - speciellt med tanke på att Wikipedias uppgifter också härrör från BBU. 90 procent låter rimligare.

 

Per-Åke Lindblom

15 mars 2011 21:30

Svar till ”lr”

Jag anser att jämförelsen med språkbad eller immersion är missvisande när det gäller språksituationen i det subsahariska Afrika.

Språkbad förutsätter att språken är relativt jämbördiga både i fråga om status och korpus. I de länder du nämner har vi antingen jämbördiga nationalspråk eller ett huvudspråk och regionalspråk, som samtliga har en rättslig stark ställning. Dessutom är de aktuella språken jämbördiga ifråga om skriftspråkstadition och etablerad vetenskaplig vokabulär. Det saknar betydelse att t.ex det finska skriftspråket uppstod först i mitten av 1500-talet, eftersom svenskan lika lite som finskan var reglerad eller i någon större utsträckning användes som undervisningsspråk.

I södra Afrika fungerar de flesta inhemska språk överhuvudtaget inte ens som undervisningsspråk. En del större inhemska språk används i grundskolan i varierande utsträckning, men såvitt jag vet är det endast swahili som användes under hela grundskolan, men inte heller swahili används på gymnasienivå. De långt gångna planerna som en gång fanns på att använda swahili som undervisningsspråk på gymnasie- och universitetsnivå i Tanzania skrinlades efter yttre påtryckningar och säkerligen också löften om morötter.

Mig veterligt är det endast swahili som har en etablerad vetenskaplig vokabulär, eller som definitivt kommit längst i denna fråga. Därtill måste man beakta i vilken utsträckning som de inhemska språken används i de lokala medierna, om de överflyglar kolonialspråken eller inte, d.v.s i alltifrån radio, tv, dagstidningar, på Internet och i bokform. Detta varierar mycket kraftigt från land till land i södra Afrika, även om mitt intryck är att allt fler afrikanska språkvetare och utbildningsansvariga har insett de inhemska språkens betydelse för kunskapsinhämtning överhuvudtaget. I Sydafrika vet jag att det finns lokala radiostationer som sänder på något av de afrikanska språken. Men jag vet inte om det finns nationella tv-kanaler eller dagstidningar som använder några andra språk än engelska och afrikaans. Det tar tid att skaka av sig ett språkligt mindervärdeskomplex.

De afrikanska elever som saknar vetenskapliga begrepp på sina egna modersmål, när de ska inhämta ämneskunskaper på ett kolonialspråk, vare sig det är fråga om engelska, franska eller portugisiska, är inte utsatta för språkbad – utan för språkdränkning.

 

lr.

20 mars 2011 14:20

Svar till Per-Åke Lindblom

Jag tror att vi i grunden är överens. Det är skillnad på att bada och att drunkna. Vad jag inte håller med om är åsikten att all undervisning på andraspråk (eller andra språk) är av ondo just för att det är ett utmärkt sätt att lära sig språket. I Sverige hade vi mått OERHÖRT BRA av mer språkbad på andra språk än engelska. Det hade öppnat vårt land för influenser ifrån och kontakter med andra kulturer än den anglosaxiska. Sverige hade blivit ett öppnare land. Och det hade verkat som befriande från självkolonialismen. Eftersom engelskan tränger fram på alla fronter i samhället börjar det alltmer likna dränkning.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...