Jag citerar inledningsvis Gunnar Lund från ett tidigare inlägg : "Det är samma fenomen som man ser inom reklambranschen (Obs! Jag skrev inte som du ser inom reklambranschen, en anglicism som trängt in i svenskan på senare år)".

Att inte det obestämda pronomenet "man", till skillnad från i de skandinaviska språken och tyskan, existerar i engelskan har onekligen skapat ett problem för många. Inte så mycket för folk flest ("verklighetens folk"?) utanför storstadsregionerna, utan för de ängsligt anpassliga och dåligt utbildade trendnissarna i ledande samhälls-, näringslivs- och mediekretsar.

Smaka på det här citatet från den nyvalde styrelseledamoten i Ericsson, Jakob Wallenberg (dagens DN, s. 6 Ekonomidelen) om att skära ned antalet ledamöter i styrelsen: "Kan du [!] vara färre och ha korta, kärnfulla diskussioner gagnar det generellt ett företag"!

Min egen iakttagelse är att översättningen av det engelska obestämda "you" till "du" tog fart i det svenska IT-samfundet runt 1990, och därefter har spritt sig i vidare kretsar och ökat kontinuerligt. Lyssna gärna på hur våra vanligaste medialt aktiva valda företrädare uttrycker sig! Är man ett s.k. nyhetsankare så är man också inne i samma sväng...

Däremot förtjänar de flesta av SVT:s professionella översättare från engelskan ett erkännande av att de klarar distinktionen mellan personliga och obestämda pronomen. (Att man (sic!) ska behöva skriva något sådant!)

Christer Jansson

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)