(Knyckt från Finn-Erik Vinjes blogg)

“Det er en meget utbredt overtro i mange lande at modersmålet er noget man kan, man har labbet det i sig som mælk, men det er jo ikke mælk. Jeg ser det som et fornuftig udgangspunkt at man bør lære det sprog man skriver” (Aksel Sandemose: ”Rejsen til Kjørkelvik” (1945).

(Denna nätdagbok är knuten nätverket Språkförvaret)

(Texten är hämtad från Finlandsinstitutets pressmeddelande)

En diskussion om hur svenskan tappar terräng som samhällsbärande språk i Finland:

Vilka följder får det för individen och för samhället?
Vad kan man göra för att vända utvecklingen?
Vilka förändringar har svenskan genomgått inte minst i Helsingfors där finskan i dag också är många finlandssvenskars vardagsspråk?

De debattglada författarna Leif Höckerstedt och Kenneth Myntti i ett samtal med Finlandsinstitutets direktör Bengt Packalén.

Finlandssvenskans ställning som det ena av Finlands två nationalspråk har de senaste åren upplevts som starkt hotad. Också här i Sverige har media rapporterat om finska protester mot ”tvångssvenskan” i skolan, om östfinländska kommuner där man vill införa undervisning i ryska på bekostnad av svenskan, om en hätsk språkdebatt på internet och om språkpolitiska fadäser på statsministernivå.

I två aktuella böcker beskrivs finlandssvenskans (och finlandssvenskarnas) aktuella situation – vilka mekanismer som står bakom den försvagade ställningen för minoritetsspråket och hur själva språket har utvecklats under trycket från majoritetsspråket. Vilken framtid väntar finlandssvenskan?

Hur mår finlandssvenskan?

I Svenskan på plats! diskuterar lingvisten Leif Höckerstedt hur finlandssvenskan förändrats i det dagliga umgänget med finskan i Helsingfors, den språkliga maktbalansen, det pågående språkbytet hos vissa finlandssvenskar – men också finlandssvenskans beroende av Sverige och kontakterna västerut.

Kan patienten tillfriskna?

I Svenskan på offensiven eller på intensiven visar journalisten Kenneth Myntti hur samhälleliga kompromisser och ekonomiska och politiska karriärsträvanden har tärt på de svenska strukturerna – men han målar också upp en positiv framtidsvision!

Fri entré! Välkommen!
Tid: Torsdag 10 februari 2011 kl.18.30
Plats: Finlandsinstitutet, Snickarbacken 4 (vid Birger Jarlsgatan 35), Stockholm
Info: 08-545 212 00. Ingen förhandsanmälan!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

De moderna språkens ställning inom grundskolans språkval behöver stärkas,
anser Skolverket och föreslår i en rapport till regeringen att kombinationen
svenska/engelska inte bör erbjudas som ett alternativ inom språkvalet.

16 år efter reformen och många års kritik mot konstruktionen av språkvalet i
grundskolan (där 12-15-åringar skall välja ett tredje språk, utöver svenska
och engelska) har nu regeringen och Skolverket insett att något måste göras.
De senaste åren har alltfler elever hoppat över till stödämnet
"svensk-engelska", populärt kallat "SVEN" i skolorna. Senaste läsår hade ca
35 % av alla elever i åk 9 i Sverige detta stödämne, eftersom man kunnat
välja bort moderna språk på detta vis.

Så var det inte alls tänkt från början, utan reformen 1994 skulle i stället
få alla elever att läsa ett tredje språk. Men kartan är en sak och
verkligheten en annan. Eftersom Skolverket inte sade ifrån att man inte
skall kunna välja ett stödämne, har många elever valt det av bekvämlighet,
många gånger för att få mer tid åt sina läxor i skolan. "SVEN"-ämnet är en
delförklaring till de sjunkande skolresultaten i Sverige, eftersom det
fungerat demoraliserande på skolarbetet, både för snabba och långsamma
elever, som suttit i samma stödgrupper men med helt olika behov och
utgångspunkter.

Enligt förslaget skall ingen elev kunna välja ett stödämne så lättvindigt
som tidigare, bara för att det tar emot i språkstudierna ibland.

Det är inte en dag för tidigt att regeringen och Skolverket tar sig an denna
felkonstruktion i grundskolan, så att språkkunskaperna i Sverige uppvärderas
som den resurs det är. Sverige är inget enspråkigt land, och inte heller ett
tvåspråkigt (med engelskan), utan måste fortsätta stärkas som ett
mångspråkigt land. Landet måste fortsatt ha medborgare som klarar kontakter
med länder där man inte talar engelska, och inte bara ser föraktfullt på
sådana länder.

Olle Käll

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkrådet berättar och tackar idag för alla nyord som skickats in:

"Istidsaperitif, akterort och bowlingförälder är bara tre av de många nyord ni skickade till oss under året som gick.

Finlands Banks genraldirektör Erkki Liikanen höll ett anförande vid Magma-akademins seminarium på Svartå slott den 27 januari. Talet, som behandlade samarbetet mellan de nordiska centralbankerna, har också publicerats på Finlands Banks hemsida. I det följande nöjer vi oss med att citera de avsnitt där han uttryckligen berörde tvåspråkigheten i Finland och svenskans roll som brobyggare till övriga Norden.

”Jag tillhör en generation för vilken tvåspråkigheten är något helt naturligt. Vi har två nationalspråk i Finland, finskan och svenskan. För mig känns det som en självklarhet att alla skolelever i Finland ska få lära sig åtminstone grunderna i det andra nationalspråket. Självfallet ska var och en, såväl finsk- som svenskspråkig, få service på sitt modersmål av myndigheterna. Och att svenskan - eller skandinaviskan - är en grundbult i det nordiska samarbetet hoppas jag att ska stå klart i mitt anförande i dag…

 I mötena mellan de nordiska centralbankscheferna talar vi av tradition alltid svenska eller skandinaviska. Med jag måste medge att vi i ett skede gjorde ett undantag. Hösten 2008 då finanskrisen var som värst övergick vi i diskussionerna till engelska då det handlade om siffrorna i det konkreta stödet till Island. Norge, Danmark och Sverige ingick ett så kallat swap-avtal med islänningarna, för att stödja Islands ekonomi. Också Finland och Finlands Bank fanns med på ett hörn genom att Eurosystemet - dvs. Europeiska centralbanken och de nationella EMU-centralbankerna - också var deltagare i processen…

Beträffande samarbetet mellan i synnerhet de nordiska EU-länderna har det ibland gnisslat lite i relationerna. Det är ju ett faktum att de integrationspolitiska lösningarna skiljer sig från land till land. Icke desto mindre lever det regionala samarbetet i Norden i allra högsta grad kvar. Det är naturligt att länder som är varandras geografiska grannar är betydande handelspartners och att det förekommer ett livligt handelsutbyte och turism över gränserna. Att vi kan sköta kontakterna till våra nordiska grannar på ett av våra två nationalspråk tycker jag att är en stor fördel och styrka för oss i Finland.

Engelskan tenderar att bli koncernspråk i nordiska storbolag och också i kontakten mellan myndigheterna blir det allt mer engelska, i synnerhet då de baltiska länderna kommer med. Men speciellt med tanke på de informella kontakterna till Sverige, Norge och Danmark är det viktigt att finländska tjänstemän också i fortsättningen behärskar svenska. Kan en finländare förstå Sverige om han eller hon inte alls förstår svenska?

Finlands Bank är en av ytterst få institutioner som fortfarande ordnar enspråkigt svenska möten med olika stakeholders så som svenska riksdagsgruppen och svenska Yle. Men också hos oss är det ett problem att de yngre tjänstemännen inte kan svenska på samma sätt som äldre generationer.

Tvåspråkigheten inom den offentliga sektorn måste vara levande så att landets svenskspråkiga befolkning får service på sitt modersmål. Det är något som Finlands Bank håller fast vid både som nationell monetär myndighet och som medlem av Eurosystemet. Detta ska gälla allt från internetsidor till årsberättelser och broschyrer och personliga kontakter med myndigheterna. Och kontakterna till Åland och ålänningarna sköts självfallet på svenska."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den 29 januari publicerade Jönköpings-Posten en artikel, ”Svenskan tappar mark i reklamen”, om engelskan i reklamen i Sverige. Dessvärre finns inte artikeln utlagd på webben. Men jag ska i varje fall citera mig själv, eftersom jag intervjuas i artikeln.

Jönköpings-Postens Ann-Kristin Losten inleder med att konstatera:

”Sale i stället för rea, limited time offer i stället för tillfälligt erbjudande, new arrivals i stället för nyinkommet…Listan på engelska ord i reklamen kan göra lång och har exploderat de senaste decennierna.”

Därefter följer ett längre citat av undertecknad:

”- Det är som en buffelhjord som kommit i sken. Ingen vet varför den första buffeln började springa.

Så säger Per-Åke Lindblom, före detta svensklärare och medlem i det internetbaserade nätverket Språkförsvaret, en motrörelse mot engelskans spridning i reklamen.

- Det finns inga generella undersökningar som säger att engelskan säljer mer. Men många tror att engelska har magiska krafter som överförs på varan och gör den lättare att sälja, säger Lindblom.

I en undersökning som Svenska Reklamförbundet gjorde 2004 föredrog de flesta reklambudskap på svenska.

- Undersökningar i Holland och Norge har visat att budskap på det egna språket har större genomslag.”

Per-Åke Lindblom

Mer att läsa:

Engelska i reklamen – frågor till - och svar från – reklambranschen och annonserande företag

Fler och fler i Norge vill ha reklam på norska

Svenskarna föredrar reklam på svenska framför engelska 

The Language of Emotion: Ad slogans in Native Language Connect to Customers´Emotions

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Svenska Dagbladet har tillsatt en ny kvalitetsredaktör - igen - den fjärde sedan starten av denna befattning 2007. Verkar vara ett slitsamt jobb det där. Eller har man som policy att ingen ska sitta på platsen längre än ett år. Den nya redaktören, Agneta Ullenius, deklarerar att de rena faktafelen har företräde i rättelsearbetet.

Hon säger vidare: Meningen är inte att rätta stavfel, däremot vill jag gärna föra språkliga resonemang.Det kan exempelvis gälla nya ord. Nya uttryck som är vanliga i talspråk dyker ofta upp i tidningsspalterna innan man ser dem någon annanstans i tryckt form. Alla läsare kanske inte vet exakt vad det handlar om, och hör av sig och tycker att det är ett tecken på språkligt förfall. Men jag tycker snarare att det är ett tecken på att språket är i ständig förändring (har vi hört det förut?). Det viktiga är att det inte blir obegripligt. 

För en dryg vecka sedan skickade jag in nedanstående anmärkning till kvalitetsredaktören (befattningen innehades då ännu av en vikarie). I mina ögon fyllde mitt klagomål alla kriterier på obegripligt eller åtminstone missvisande. Döm själva:

Idag kunde man i näringslivsdelen läsa om en amerikansk studie i jobbtrivsel. Journalisten Ylva Edenhall hade fallit för frestelsen att översätta det engelska comfortable med bekväm, vilket ibland kan passa men i det här sammanhanget är alldeles uppåt väggarna fel. Hon påstår nämligen att en hemtrevlig miljö på arbetsplatsen ”… gör oss bekvämare och mer motiverade …”. Med kännedom om amerikansk företagskultur är jag övertygad om att en bekväm medarbetare snarast skulle bli utan anställning. Möjligen hade man kunnat säga att ”… den gör att vi känner oss bekvämare …”. Fast ännu bättre hade varit ”… vi trivs bättre/känner större trivsel/känner oss bättre tills mods …”. Se så rikt svenska språket är på synonymer!

Den felaktiga användningen av bekväm har ökat markant på sista tiden, och jag har lagt märke till att det är just i översättningen av engelska texter som oskicket är vanligast.

Kanske har den vikarierande kvalitetsredaktören lagt mitt påpekande i en hög som ska bearbetas, och jag kan hoppas på att den ordinarie anser att det är värt att föra ett språkligt resonemang omkring.

Hillo Nordström

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)