Varför har en del språk blivit stora och varför finns det ingen garanti för att de förblir stora?

Jag har just läst ut en bok av Nicholas Ostler, ”Empires of the Word – A Language History of the World”. Boken handlar om varför vissa språk har expanderat och blivit stora, varför vissa av dem forfarande är stora och varför åter andra har förlorat i betydelse eller t.o.m. helt försvunnit.  Jag tanker inte recensera boken utan hänvisar till Torgny Nordins utmärkta recension, ”Inga språk lever för evigt” i Svenska Dagbladet den 24 juli 2005.

I boken (sid. 20) citerar Nicholas Ostler den brittiske lingvisten J.R. Firth, som skrev:

”World powers make world languages…The Roman Empire made Latin, the British Empire English. Churches too, of course, are great powers…men who have strong feelings directed to the world and its affairs have done most. What the humble prophets of linguistic unity would have done without Hebrew, Arabic, Latin, Sanskrit and English, it is difficult to imagine. Statesman, soldiers, sailors, and missionaries, men of strong feelings have made world languages. They are built on blood, money, sinews, and suffering in the pursuit of power.”

”Världsmakter skapar världsspråk. Det romerska imperiet skapade latinet, det brittiska imperiet engelskan. Kyrkor är naturligtvis också stormakter… män som hyser starka känslor riktade mot världen och dess affärer har gjort mest. Vad den språkliga enighetens ödmjuka profeter skulle ha gjort utan hebreiska, arabiska, latin, sanskrit och engelska, är svårt att föreställa sig. Statsmän, soldater, sjömän, och missionärer, män med starka känslor har skapat världsspråken. De är byggda på blod, pengar, muskler, och lidande i jakten på makt.” (Min översättning)

Det bör noteras att detta skrevs 1937, strax innan de starka känslornas män spände musklerna mot varandra och skred till verket. Firth har naturligtvis en poäng. Stora språk som kinesiska, engelska, franska, spanska, portugisiska, arabiska, ryska och sanskrits olika avläggare med hindi i spetsen har alla spridits genom erövring. Men, som Oestler visar, måste också erövringarna åtföljas av en betydande migration av modersmålstalare. Eljest blir de språkliga erövringar sällan bestående. Språk, som i stor utsträckning fungerar som lingua franca och samtidigt har en liten bas med modersmålstalare, lever farligt. Om det sker ett maktskifte, räcker inte basen till för språkets fortlevnad. Detta hände med portugisiskan i Indien och Indonesien. När Portugal som sjömakt på 1600-talet överflyglades i Asien av först Holland och sedan av Storbritannien, fortlevde portugisiskan en tid som lingua franca (utom på dagens Timor, där det idag är nationalspråk), men ersattes sedan av andra språk. Bara i Brasilien utvecklades portugisiskan till ett stort språk tack vare just stor inflyttning av portugiser.

Engelskans ställning idag vilar på att det är det är det största andraspråket i världen, men  fundamentet är alltså inte helt säkert, eller som Torgny Nordin konkluderar i sin recension:

”Engelskans position som världsspråk kan tyckas ohotad för överskådlig framtid. Dock är det inte ett modersmål som växer längre. Dagens vurm för engelskan är tydligt associerad med tankar om modernitet, rikedom och global handel. Som handelsspråk är det unikt i sin utbredning. Men handelsmän är, som sagt, notoriskt osentimentala när det gäller språk. Under sjuhundra år var sogdiska det dominerande handelsspråket längs Sidenvägen, men när handeln förändrades försvann också språket. Och det samma hände med feniciskan som talades i varje hamn och på varje marknadsplats runt Medelhavet under det första årtusendet före vår tideräkning. Språkhistorien lär oss att inga språk lever för evigt.”

Nu har visserligen engelskan en stor bas med modersmålstalare, men vissa andra språk, inte bara kinesiska och spanskan, kommer i framtiden att ha en större bas med modersmålstalare. Engelskans relativa ställning i världen kommer de närmaste två decennierna att påverkas mycket att den ekonomiska utvecklingen i Kina, Indien och Brasilien. Om Kina uppnår samma BNP som USA kring 2025, kommer det naturligtvis också få konsekvenser för kinesiska språkets vidkommande. Idag organiserar Kina gratisundervisning i kinesiska i t.ex. Liberia; i en framtid kanske Kina kan omvandla språkundervisning i KFS (kinesiska som främmande språk) till en lukrativ affärsverksamhet.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Foto: Kaj Gøgsig   Modersmål-Selskabet i Danmark anordnade i samband med sitt årsmöte den 14 maj en diskussionsstund om språkpolitik. Sabine Kirchmeier-Andersen, Dansk Sprognævn, och Arne Rubensson från Språkförsvaret svarade för inledningar...

I samband med en omstrukturering av sin bankverksamhet återgår Deutsche Bank till tyskspråkiga beteckningar. IFC-Leiter (förkortningen står för Investment- und Finanzcenter) blir Filialdirektor; Retail Banking kommer i framtiden heta Privatkunden och...

För första gången på fjorton år sjunger man på svenska i eurovisionsschlagerfestivalen. Men självklart är det inte det svenska bidraget som det handlar om. Den höga uppfattningen om vårt språk har inte vi svenskar idag. Det är Finland, som trots vad ...

I nummer 19 av Miljömagasinet omnämner Sanni Gerstenberg Språkförsvarets antologi i ett ledarstick. Ledarsticket har rubriken "Till försvaret av svenska språket" och handlar alltså inte bara om Språkförsvarets antologi. Läs hela ledarsticket här!  ...

För första gången på fjorton år hörs i kväll det svenska språket i Eurovisionens sångtävling. Pernilla Karlsson från Finland sjunger på sitt modersmål.   Läs mera om bakgrunden i Hanna Fahls artikel i Dagens Nyheter idag!   (Denna nätdagbok ä...