Alla inlägg under november 2010

Av Nätverket Språkförsvaret - 30 november 2010 15:01

(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)


Elever som lär sig teckenspråk kommer sällan i kontakt med döva på ett naturligt sätt. Det vill Stockholms Dövas Förening komma till rätta genom att ordna temakvällar med namnet ”Döv för en kväll”. Många elever har för lite kunskaper i teckenspråk för att våga besöka dövas förening på egen hand. Föreningen har därför börjat ordna temakvällar på Dövas Hus dit hörande personer kan komma och använda sina teckenspråkskunskaper. Det är lättare att träffa döva om man gör det tillsammans med andra som är i samma situation. All samvaro sker på teckenspråk, besökarna får inte använda tal med varandra. En första träff ordnades den 14 oktober.


Nästa träff blir den 2 december. Se inslag om ”Döv för en kväll” på SVT:s Teckentorget.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 29 november 2010 19:12

Skolverket har publicerat ett reportage från Farsta gymnasium, som skildrar ett lektionsbesök hos Arne Rubensson. Trots att grannspråken inte ingår som moment i B-kursen i svenska som andra språk, undervisar Arne ändå i detta moment.


-  Varför skulle inte dessa elever klara av att få lite norska och danska inom svenskundervisningen, undrar han.


Personligen anser jag att det är ett föredömligt initiativ. Det är nämligen illa ställt med grannspråkundervisningen inom ramen för svenskämnet. Enligt den senaste undersökningen fick bara en fjärdedel av de svenska gymnasieeleverna någon grannspråksundervisning mot hälften av eleverna i Danmark och Norge. Den enklaste åtgärden är naturligtvis att slå fast i kursplanen i svenska att grannspråksundervisning är obligatorisk. Syftet med den ska vara att befrämja receptiv kompetens i danska och norska, d.v.s förstå danska och norska texter och tal, samt informera om de övriga språken i Norden, d.v.s finska, isländska, färöiska, samiska och grönländska.


På sistone har visionen om en nordisk förbundsstat eller konfederation lanserats. Från nordiskt regeringshåll har också initierats olika kampanjer för att stärka grannspråksundervisningen. Det är i och för sig inget fel att formulera visioner eller att genomföra välmenande kampanjer, men betydligt enklare är att lyfta hinken där den står.  Det förutsätter att grannspråksundervisningen verkligen görs obligatorisk i alla nordiska länder. Dessutom borde de nordiska regeringarna genomdriva att de nordiska allmännyttiga tv-kanalerna skulle kunna ses i hela Norden. Detta är minst lika viktigt som grannspråksundervisningen. Slutligen är det viktigt att man inte tummar på svenskans ställning i Finland eller på danskans i Island, Färöarna och Grönland. Jag har mycket svårt att se att man kan ta diskussionen om en nordisk förbundsstat på allvar, så länge frågorna om grannspråksundervisningen och de nordiska tv-kanalerna inte är lösta. Alltså: tillbaka till hinken!


Per-Åke Lindblom

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 28 november 2010 20:58


I somras lanserade Universitet i Oslo ett antal nätsidor, som samtliga var "behäftade" med något fel, varvid följaktligen felmeddelandet 404 dök upp Men följetexterna var inte de vanliga. Teologiska fakultetens nätsida var t.ex exkommunicerad (bannlyst). Så här såg Naturhistoriska museets startsida ut:



Andra exempel hittar du på bloggen "Lingvisme".


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 26 november 2010 13:23


Ur innehållet:


Mamma

Varför hamnar just denna ljudkombination så högt på topplistan?

Läs mer


Flytande simjargong

Simmarnas hårda mål har blivit partiledarnas.

Läs mer


Talar genom andra

Vissa saker är ju lättare att säga om det ser ut att komma ur någon annans mun.

Läs mer


Glädjen

Det gäller att inte missa avfarten om man vill hitta glädjen.

Läs mer

 

Våga säga fel

Motivet överskuggar rädslan, och hjärnan kan jobba ostört.

Läs mer


(Denna nätdag är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 25 november 2010 21:40


(Texten är hämtad från Språkrådets webbplats)


Tydlighet och tillgänglighet i alla tänkbara former av kommunikation var temat för Internationella användbarhetsdagen 11 november.


Användbarhetsdagen, eller World usability day som den heter på engelska, grundades 2005. Sedan dess har dagen uppmärksammats årligen med olika teman ur ett användbarhets- och tillgänglighetsperspektiv. Årets tema var kommunikation. "Dagen kommer att göra människor mer medvetna om formgivning, produkter och tjänster som förbättrar och förenklar kommunikation i hela världen”, sade grundaren Elizabeth Rosenzweig i ett uttalande.

Flera frågor som lyfts fram på organisationens webbplats handlar förstås om tydlig kommunikation i sociala medier som Twitter och Facebook, samt om ny användarvänlig teknik. Men temat inbegriper även exempelvis översättning, reklam och undervisning.

I Sverige uppmärksammades dagen bland annat genom ett flertal konferenser med användbarhet som tema.


Läs mer på användbarhetsdagens webbplats!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 24 november 2010 22:53


I slutordet av sin artikel ”I det nya mångspråkiga Sverige” från 2009 skriver Inger Lindberg, professor i tvåspråkighet vid Stockholms universitet:


I och med fastställandet av en officiell språkpolitik och införandet av den nya språklagen har viktiga frågor kring språk och språkbruk i det mångspråkiga Sverige förts upp på den politiska agendan. De språkpolitiska målen är genomgripande och berör ett brett spektrum av verksamheter och sektorer i samhällslivet med stor relevans för utbildning och demokrati. Men språkpolitikens genomslagskraft är naturligtvis avhängig i vilken utsträckning den verkligen når ut och tillämpas i alla de sammanhang där politiska beslut som omfattar dessa frågor fattas. För att den nya språkpolitiken inte ska stanna vid ett till intet förpliktigande politiskt dokument förutsätts en ökad medvetenhet kring språkfrågorna, inte bara bland beslutsfattare på olika nivåer utan också hos alla språkbrukare som i sitt vardags-, samhälls- och arbetsliv berörs av språkpolitiska beslut och genom attityder, värderingar och eget agerande påverkar deras tillämpning. Som ett litet exempel på vilken typ av åtgärder det kan komma att handla om kan det nämnas att regeringen strax efter det att den nya språklagen har trätt i kraft den 1 juli 2009 JO-anmäldes för att uteslutande ha e-postadresser på engelska som till exempel @culture.ministry.se och @social.ministry.se (se vidare Aftonbladet 2009-07-09). Någon vecka tidigare JO-anmäldes också Stockholms stad för valet av endast engelska namn som Stockholm Visitor´s Board och Stockholm Business Region för några av stadens verksamheter (se vidare Språkförsvaret 2009-07-19). Små och bagatellartade frågor och inte mycket att bråka, kan man tycka. Men om inte medborgarna ska kunna använda svenska ens för att kontakta svenska myndigheter måste man ändå fråga sig vad det är för mening med en lagstiftning som fastställer svenska som huvudspråk i Sverige och understryker det allmännas ansvar i denna fråga. För att en lagstiftning som denna på sikt ska komma att tillämpas och genomsyra verksamheter och beslut på bred front krävs implementeringsåtgärder på alla nivåer och inte i bara stora frågor på exempelvis utbildnings- och integrationspolitikens områden. I detta arbete kan alltså även symbolfrågor som myndigheternas e-postadresser och språkval vid namngivning av olika verksamheter vara viktiga att beakta.” (Hyperlänken finns inte i ursprungsartikeln)


Inger Lindberg har naturligtvis rätt i sin analys. Språkförsvaret har alltsedan arbetet med språklagen inleddes haft bestämda synpunkter på dess konstruktion, ja, vi utarbetade t.o.m ett eget utkast för att demonstrera hur en språklag skulle kunna vara utformad. Under arbetet med språklagen försökte vi påverka regeringens kommittédirektiv och vi hade synpunkter på såväl utredningen ”Värna språken” som den språklagsproposition som så småningom antogs av riksdagen. Även om ”Språk för alla” var behäftad med allvarliga brister, ansåg vi att språklagen var ett fall framåt. Den har ju väckt många förhoppningar, eller hur? Syftet med Språkförsvarets JO-anmälningar har bl.a varit att pröva språklagens räckvidd, dess tillämplighet, om den är ett till intet förpliktigande dokument eller inte. Språkförsvaret kommer naturligtvis att verka för att språklagen revideras och förbättras. I detta opinionsarbete behöver vi stöd av alla språkmedvetna krafter för att lyckas.


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 23 november 2010 15:21


Björn Sundell på tankesmedjan Magma i Finland presenterade  nyligen Magmas senaste rapport, denna gång om svenskan som obligatoriskt språkämne i det finländska skolsystemet i ett historiskt perspektiv. Han skriver inledningsvis:


Svenskans ställning i skolan har diskuterats många gånger under årtiondenas lopp. De politiska konstellationerna har varierat, men många av argumenten är återkommande, konstaterar Erik Geber i en färsk Magmarapport "Den obligatoriska svenskan i Finland - en historisk analys". Geber granskar argumentationen, debatten och processerna som lett till kritiska omröstningar i riksdagen om undervisningen i svenska på 1930-, 60-, 90- och 2000-talet. Frågan om svenskans ställning i den finländska undervisningen har diskuterats i decennier, ja, i över etthundra år. Ända fram till början av 1900-talet var svenskan ju det dominerande skolbildningsspråket - och i förtrycksperiodens slutskede vid sidan av ryskan också det enda officiella språket, alltså myndigheternas språk.”


Rapporten har alltså skrivits av Erik Geber och kan laddas ner här!


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - 22 november 2010 18:27

(Pressmeddelande/Öppet brev)


Sveriges regering/EU-ministern

EU-nämnden

Sveriges riksdag

Sveriges EU-parlamentariker


Svenska Dagbladet/TT rapporterade den 10/11 om att ingen uppgörelse hade nåtts om EU-patent. EU-förslaget innebar att unionens patentspråk skulle vara engelska, franska och tyska, men detta motsatte sig Spanien och Italien. Två dagar senare rapporterade Mats Hallgren i Svenska Dagbladet att Sverige och ett antal andra EU-länder ville gå vidare på egen hand för att skapa ett gemensamt europeiskt patent.


Det är alldeles utmärkt att Spanien och Italien blockerar förslaget. Det innebär att andra länder kan stanna upp och verkligen begrunda vilka patentspråk som ska användas inom EU. Spaniens position är nämligen fullt rimlig. Visserligen är spanska som modersmål med 41 miljoner modersmålstalare mindre än tyska med c:a 90 miljoner modersmålstalare, engelska med c:a 65 miljoner och franska också runt 65 miljoner inom EU-området. T.o.m italienska med 58 miljoner modersmålstalare är större. Men enligt de flesta språkstatistiker är spanska med 330 miljoner talare större som modersmål globalt än engelska.


Syftet med de förhandlingarna som har förts är att reducera antalet nödvändiga patentspråk i EU. Idag måste en patentansökan i EU godkännas i var och en av de 27 medlemsstaterna och på landets officiella språk, d.v.s totalt 23 språk. Dessutom måste man betala avgifter i varje land.


Men diskussionen om obligatoriska språk i samband med EU-patent är bakvänd. Om EU verkligen vill säkerställa ett mångspråkigt Europa, borde diskussionen börja i en helt annan ända. Det viktigaste är att alla nationalspråk i Europa används som patentspråk.


I en artikel från 2002 skrev Olle Josephson:  


Patentbeskrivningar har inte många läsare. Men den tekniska svenskan förnyas och preciseras i dessa patenträttshandlingar som av juridiska skäl fordrar ett mycket exakt språk. När de högt kvalificerade patentingenjörerna sliter med sina översättningar eller originaldokument föds och frodas orden: …. De kan vandra vidare till termbanker, arbetsbeskrivningar och läroböcker. Svenskan berikas.

 

Transnationella storföretag med översättningsavdelningar och jurister reder sig utan patent på svenska. Men hur ska småföretagare och innovatörer utan kapital klara att läsa andras patentbeskrivningar och utforma egna utan att riskera misstag och mycket dyra rättsprocesser? Och i förlängningen drabbas vi alla som inte har engelska som modersmål.”


Detta principiella resonemang gäller naturligtvis alla nationalspråk. Ett nationalspråk är inte komplett och samhällsbärande om det inte längre används för patentansökningar och patentbeskrivningar. Om patentansökningar och -beskrivningar i fortsättningen bara behöver skrivas på engelska, tyska och franska, är detta till uppenbar nackdel för de övriga nationalspråken i Europa.


Sverige tillhör f.ö de medlemsstater i EU, som i de hittillsvarande förhandlingarna frivilligt har släppt kravet på att beskrivningar av europeiska patent ska vara översatta till svenska. Denna förändring av den svenska patentlagen trädde i kraft 2006. Denna anpassning förklarar också den mystiska ordalydelsen av paragraf 3 i den svenska språklagen från 2009:


Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.”


Enligt vår uppfattning borde i stället regeln vara att alla patentansökningar och –beskrivningar ska vara avfattade på det nationalspråk i den medlemsstat, där patentansökaren, vare sig det är fråga om ett företag eller en enskild uppfinnare, är verksam och dessutom på ett av språken engelska, franska, spanska och tyska. Högst två språk blir alltså obligatoriska enligt denna modell. Större företag kommer förmodligen att se till att översättningar till fler språk görs, men detta är fakultativt.


Konsekvensen blir att brittiska och irländska patentansökare måste översätta sina texter till franska, spanska eller tyska; de franska måste översätta till antingen engelska, spanska eller tyska; de spanska till antingen engelska, franska eller tyska; och de tyska till antingen engelska, franska eller spanska. Uppfinnare eller företag i stater, som har inte har något av de fyra nämnda stora språken som nationalspråk, använder alltså sina nationalspråk, som de behärskar bäst, och är bara tvingade till att översätta sina dokument till ett av de stora språken (och inte till 22 som idag) för att ansökan ska vara giltig.


Nätverket Språkförsvaret

genom Olle Käll/Per-Åke Lindblom/Jan Malmstedt/Hillo Nordström/Arne Rubensson

 

Nätverket Språkförsvaret

http://www.sprakforsvaret.se/sf/


E-post: sprakforsvaret@sprakforsvaret.se

             sprakforsvaret@yahoo.se


Presentation

Omröstning

Om du hör en person använda fel uttal på ett visst ord gång på gång, korrigerar du vederbörande eller låter du vederbörande gå igenom livet och säga fel?
 Jag korrigerar vederbörande direkt under pågående samtal
 Jag låtsas inte höra och frågar ”Sa du xxx (med rätt uttal)”?
 Jag frågar vederbörande direkt om jag får korrigera uttalet
 Jag säger att ”jag brukar säga xxx; jag har hört att det är rätt uttal”
 Efter att samtalet avslutats, drar jag vederbörande åt sidan och korrigerar uttalet
 Jag kontaktar vederbörande efteråt och berättar om det korrekta uttalet
 Jag bryr mig inte; det finns viktigare saker att syssla med
 Jag bryr mig inte; förr eller senare kommer någon att säga ifrån
 Vem är jag att korrigera andras uttal?
 Alla uttal är lika korrekta

Fråga mig

106 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9
10
11
12 13 14
15 16 17 18 19
20
21
22 23 24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se