(Detta brev skickades den 12/10 2010)

EU-minister Birgitta Ohlsson

Regeringskansliet

10333 Stockholm

För kännedom: EU-nämnden

Det har kommit till vår kännedom att EU:s tolkdirektorat, SCIC, genomför kraftiga besparingar, som drabbar den tolkning (fr.a. de språk som används i de medlemsländer som anslöt sig före 2004) som sker inom ramen för Rådet och Kommissionen. Besparingar sker t.o.m i Sveriges pott, som alltså Sverige redan finansierat. Det har hänt att den svenska kabinen helt har blivit inställd på grund av dessa besparingsåtgärder.

Vi skulle vilja uppmana den svenska regeringen att säkerställa att den tolkning, som Sverige begärt, också genomförs och att inga besparingsåtgärder vidlåder den svenska potten. Inga svenska kabiner skall ställas in på grund av ”tolkbrist”.

Språkförsvaret

Genom Olle Käll/Jan Malmstedt/Per-Åke Lindblom/Arne Rubensson

Nätverket Språkförsvaret

http://www.sprakforsvaret.se/sf/

E-post: sprakforsvaret@sprakforsvaret.se

             sprakforsvaret@yahoo.se

I Journalisten den 9/9 2010 berättar Johanni Sandén att EU kritiserar svensk TV. Hon skriver:

”Sverige är ett av få länder som inte klarar EUs direktiv om att minst hälften av TV-kanalernas sändningar måste vara europeisk produktion. I stället är det amerikanskt som dominerar de svenska tablåerna, något som bekymrar EU.

Direktivet är skapat för att främja europeisk TV-produktion och därmed säkerställa en kulturell mångfald hos medlemsländerna. Mätningen, som gjorts sedan 2003, visar att de svenska kanalerna tillsammans bara visar 45 procent europeiskt producerat material. Siffrorna är från 2006 men talar sitt tydliga språk. Sedan mätningarna började har den europeiska representationen sjunkit med 8 procent i svensk TV.”

Hon påpekar också att Sverige och Lettland är de enda medlemsländer som inte klarar EU:s krav:

”Men siffrorna visar att våra danska grannar hade så högt som 80 procent europeiskt material och Finland 69 procent. Sverige är det enda land, tillsammans med Lettland (46 procent), som inte klarar EUs krav. Detta trots att kanaler med dominerande amerikanskt innehåll som TV3 och Kanal 5 inte ingår i Sveriges siffror eftersom de sänder från London.”

Språkförsvaret genomförde f.ö en ettårig undersökning 15/9 2005 – 14/9 2006 om långfilmer i svensk TV, som visade på fullständig angloamerikansk dominans.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Dennis Baron berättar på sin webbplats om Tea Party-rörelsen i USA, som är emot ”big government” i nästan allt utom aborter och engelskans ställning. Tepartisterna sympatiserar nämligen med "English only"-rörelsen. Men tepartisternas stöd till engelskan är inte helt förtroendegivande att döma av nedanstående plakat:

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Den lysande komikern Martin Ljung dog den 30 september i år. Han tillhörde kärntruppen i Povel Ramels Knäppupp-produktioner och samarbetade också ofta med Hasse Alfredsson/Tage Danielsson.

Martin Ljungs monologer och sketcher tillhör klassikerna inom svensk humor, exempelvis Fingal Olsson, 55:an Olga, Rock-Fnykis, Ester, Guben i låddan och Skojten. Lyssna bara på Svarta Malin på YouTube! Svenska språket är som gjort för ordlekar och att vrida och vända på.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

På Språkförsvarets vänner på Facebook berättar Gunnar Gällmo att andra språk än svenskan också är trängda - nederländskan håller på att försvinna från Amsterdams flygplats, Schiphol - och länkar till en namninsamling, som tar ställning mot denna utveckling .

Om man använder Googles översättningsverktyg, får man ett hum om innehållet.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I en artikel, ”Sorgligt resultat av språkpolitiken”, i Svenska Dagbladet den 27/9 2010 skriver Olle Josephson:

”Men i den språkpolitik som skymtade i valrörelsen var det tvärtom: ett språk, svenskan, ställs mot svagare språk. I själva verket kan ju bara engelskan ses som ett möjligt hot mot svenskan. Det görs inte till politiskt problem.”

Olle Josephson har helt rätt i att det enda potentiella hotet mot svenskan representeras av engelskan. Det var därför som Språkförsvaret medvetet avstod från att delta i debatten 2006 om den s.k blattesvenskan, invandrarsvenskan, i Sverige, eftersom vi inte ansåg att den utgjorde något hot mot det svenska språket. I stället valde Språkförsvaret att prioritera kampen för en språklag med udden riktad mot engelskan.

Vilka är då sakargumenten för denna inställning?

Engelskan det verkliga hotet

Språk sprids genom att språkanvändarna flyttar till obebodda områden, eller till områden, där invånarna står på en lägre teknologisk nivå, genom erövring eller genom att ett bestämt språk förskaffar sig en hög status på grund av det används av en ekonomisk, politisk, militär och kulturell stormakt. De tre första spridningssätten kan vi utelämna helt i detta sammanhang

Storbritannien byggde upp ett omfattande imperium i alla världsdelar. Efter frigörelsen från Storbritannien 1783 expanderade USA både till yta, befolkning och ekonomisk styrka, även om det dröjde ända till andra världskriget innan USA helt hade detroniserat gamla stormakter som Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Tillfrågad 1898 om den enskilt viktigaste händelsen i nutidshistorien svarade den tyske kanslern Bismarck: ”Nordamerika talar engelska”. Storbritannien lade grunden till det engelska språkets expansion, men den avgörande vändningen kom med USA:s utveckling till supermakt.

Idag är engelskan modersmål för runt 320 miljoner i den inre cirkeln; i den yttre cirkeln, d.v.s länder med engelska som officiellt språk, används det av uppskattningsvis 360 miljoner, och den expanderande cirkeln, där engelska studeras som första främmande språk, omfattar kanske 1,5 miljarder människor. Engelskan är Internets och datavärldens huvudspråk; engelskan har också en mycket stark ställning vad gäller film, bokutgivning, tidningar, flygplatser och luftfartstrafik, internationell handel och akademiska konferenser, vetenskap och teknik, medicin, sport, populärmusik och reklam.

Svenskan förlorar idag domäner till engelskan. Det gäller framför allt inom den högre utbildningen; andelen avhandlingar på engelska uppgår till drygt 90 procent, kurslitteratur på svenska minskar oavbrutet, medan andelen kurser på engelska ökar, särskilt på masternivå. Engelska införs som första undervisningsspråk i allt fler grundskolor och gymnasier. Engelska används som koncernspråk i de flesta svenska storföretag. Användningen av engelska i reklamen ökar konstant liksom namngivning på engelska av olika inrättningar, projekt och evenemang. Den engelskspråkiga dominansen är också markant i fråga om film, tv, litteratur och populärkultur. Till exempel uppgick andelen engelskspråkiga filmer till nästan 80 procent i de svenska tv-kanalerna 2006. 14 procent var svenska och sex procent kom från övriga språkområden.

Marginellt inflytande för invandrarspråken

Det inflytande som invandrarspråken utövar på svenskan är marginellt. Det väckte en viss uppståndelse för några år sedan när två ord, ”guzz” och ”keff” tog sig in i SAOL. Personligen tror jag inte att de kommer att bli särskilt långlivade. Deras inträde var snarare ett resultat av en lyckad kampanj från tidningen Gringos sida.

Det avgörande för ett språks inflytande är dess status. Varken de nationella minoritetsspråken eller invandrarspråken har någon hög status i Sverige. Om vi utgår från Sveriges största minoritetsspråk genom tiderna, finskan, som före 1809 talades av 25 – 33 procent av invånarna i riket, har svenskan enbart lånat in ett 20-tal ord från finskan, allt enligt Wikipedia. Finskan har däremot lånat c:a 4000 ord från svenskan och dessutom har t.ex ordföljden i finskan påverkats av svenskan. Orsaken är naturligtvis att svenskan var det administrativa huvudspråket i Sverige. De finnar, som har flyttat till den västra rikshalvan, senare Sverige, vare sig det var fråga om svedjefinnar, hantverkare eller arbetskarlar till Stockholm och den moderna arbetskraftsinvandringen fr.o.m 1960-talet, har alla tillhört underklassen. Det fåtal ord från romani som lånats in i svenskan har alla tagit vägen över argot eller slang.

Helt annorlunda förhåller det sig med lågtyskan. Från 1300- till 1500-talet utövade Hansan ett mycket starkt inflytande i Sverige (liksom i Danmark och Norge). Hansan besatt ett teknologiskt försprång i fråga om sjöfart, stadsbyggnadskonst och hantverk, dominerade i nyanlagda städer eller t.o.m grundlade vissa. Lågtyskans inflytande förändrade helt det svenska språket. Svenskan fick en stor mängd lånord, inkl. nya hjälpverb,  nya prefix och suffix, förändringar i ordföljden liksom att kasussystemet luckrades upp.

I atlasen ”Språken i Sverige” presenterar Mikael Parkvall statistik över de 50 största språken i Sverige. Denna statistik bygger dock på uppskattningar, eftersom Sverige saknar officiell språkstatistik * som bygger på inhämtning.

Svenska talas av 7707800 personer eller 85, 49 % (som jämförelse kan nämnas att c:a 82 procent i USA anges ha engelska som modersmål). De tio största språken i övrigt är:

1. finska 225000 – 2,5 %

2. arabiska 147800 – 1,64 %

3. bosniska/kroatisk/serbiska 108100 – 1,2 %

4. spanska 62900 – 0,7 %

5. norska 61200 – 0,68 %

6. danska 55700 – 0,62 %

7. persiska 52300 – 0,58%

8. kurdiska 46100 – 0.51%

9. engelska 43300 – 0,48 %

10.albanska 43200 – 0,48 %

Det första man kan utesluta är att dessa språk tillsammans skulle utöva något gemensamt inflytande på svenskan. Två av språken är mycket närbesläktade med svenskan, d.v.s norskan och danskan, ett relativt närbesläktat, engelskan, och fem andra är också indoeuropeiska språk. Arabiskan är ett semitiskt språk och finskan ett uralskt språk. Däremot kan ett bestämt språk utöva ett starkt inflytande, vilket är fallet med engelskan, men engelskans inflytande i Sverige beror inte i första hand på invandring av engelsktalande.

Språkbytesprocessen

Nu tror jag att Mikael Parkvall underskattar andelen som har svenska som modersmål/huvudspråk och överskattar andelen som har ett invandrarspråk som modersmål/huvudspråk, förmodligen för att vara på den säkra sidan. Han skriver:

”Övriga utrikesfödda har antagits ha andra modersmål än svenska. På basis av tidigare forskning har sedan antagits att Sverigefödda barn med två utrikes födda föräldrar till 22 procent har svenska som (huvudsakligt), medan detsamma gäller för 86 % av de med en Sverigefödd förälder.”

Under våren 2009 genomförde jag en liten undersökning om språkbytesprocessen  bland invandrarelever på Brännkyrka gymnasium, som antingen var födda här eller hade kommit hit före sju års ålder. Jag kallar undersökningen för ”liten”, eftersom antalet deltagare uppgick till endast 30 elever (även om alla tillfrågade elever besvarade enkäten). Resultaten var intressanta; 93 procent av eleverna uppgav att de hade gjort ett språkbyte till svenska, 60 procent att de talade svenska med sina syskon och i 20 procent av fallen talade föräldrar och barn svenska med varandra. Siffran 60 procent är talande, eftersom syskon befinner sig på jämställd fot med varandra och väljer det språk som de behärskar bäst.

Under 1994 – 1997 och 2001 genomfördes Clozetester ** i årskurs ett på Tensta gymnasium. Testerna genomfördes i 79 klasser (minst 1600 elever). Undertecknad svarade för statistiksammanställningen och rättade också de flesta testerna. Det gjordes olika jämförelser beroende på år, klass och språk i hemmet.

Det intressanta i detta sammanhang är jämförelser med avseende på föräldrarnas språk. Eleverna indelades i fyra grupper: 1) Elever, vars föräldrar hade svenska modersmål; 2) elever med en förälder som hade svenska som modersmål; 3) elever, vars föräldrar hade olika modersmål, men inte svenska; och 4) elever, vars föräldrar talade samma modersmål men inte svenska.

Medelvärdena för de fem åren blev följande:

Grupp I:     85,4 %

Grupp II:    82,4 %

Grupp III:   77,9 %

Grupp IV:   66,8 %

Skillnaden i fråga om läsförståelse, som är en funktion av språkkunskaper i allmänhet, mellan grupp I och II var alltså försumbar. Däremot är avståndet större mellan grupp II och III och ännu mer markant mellan grupp III och IV. När det gäller grupp III, bör man betänka att kunskaper i två språk underlättar inlärningen av ett tredje. Förmodligen har också många familjer i grupp III svenska som gemensamt språk.

Erfarenheter från typiska immigrationsländer som USA, Canada, Argentina, Uruguay, Australien och Nya Zeeland visar att de flesta av andra generationens invandrare byter språk, och att språkbytesprocessen normalt är fullbordad i tredje generationen. Undantagen representeras av de invandrargrupper som i hög utsträckning tillämpar endogami (ingifte) beroende på etniska, kulturella eller religiösa skäl. Det finns ingen anledning att anta det förhåller sig annorlunda i Sverige.

Däremot har en del politiker och språkvetare svårt att ta till sig att det förekommer en naturlig språkbytesprocess och en frivillig assimilering. Av det förhållandet att Sverige tidigare tillämpat repressiva åtgärder, som ytterst syftat till tvångsmässig assimilering, särskilt gentemot tornedalsfinnar och samer, följer inte alls att en frivillig assimilering skulle vara felaktig. Genom svensk historia, alltifrån tidig medeltid, har invandrade tyskar, svedjefinnar, valloner, holländare etc. alla assimilerats. En språkgrupp kan bara bestå över tid, om den är territoriellt koncentrerad eller tillämpar endogami. Om inte, antar de flesta inflyttade språkanvändare redan i andra generation majoritetsspråket som sitt huvudspråk, och språkbytesprocessen påskyndas ytterligare av blandäktenskap med huvudspråkstalare.

Mikael Parkvall refererar till ”tidigare” forskning, men om denna tidigare forskning är svensk eller internationell, framgår inte.

Det finns i och för sig territoriella koncentrationer av invandrarspråk i Sverige, men i ingen kommun talas dessa av en majoritet av invånarna. Däremot finns det, enligt Mikael Parkvall i samma atlas, stadsdelar i 21 kommuner i Syd- och Mellansverige, där majoriteten kan antas ha andra modersmål än svenska. I en stadsdel i Södertälje, Ronna Park, talar precis hälften av skolbarnen arameiska (syrianska) i hemmet. Även i Geneta och i det egentliga Ronna är andelen över 40 procent. Observera att det snarare är fråga om att barnen/föräldrarna uppger att de talar arameiska i hemmet.

Jean Azar, som själv talar arameiska, är dock mycket pessimistisk om arameiskans framtid i Sverige. Han skriver i en artikel från 2005:

”Min hypotes är att det syriska språket svävar i stor fara här i Sverige… Det talade språket kommer att användas av allt färre talare för att till slut upphöra att existera.”

Det finns flera orsaker till detta. En viktig förklaring är uppdelningen av arameiska i ett kyrkospråk och i ett talspråk, som är så oenhetligt (beroende på dialektsplittring) att användarna ofta måste gå över till svenska som lingua franca. En annan

”faktor avser frekvensen av giftermål inom den egna gruppen (endogami) eller

utom den egna gruppen (exogami). Om exogamin inom den assyrisk/syrianska

gruppen ökar - vilket den också har gjort sedan vi kom till Sverige för drygt 30 år

sedan - tenderar språket som talas inom familjen att vara på majoritetsspråket. Detta för att majoritetsspråket blir familjens gemensamma språk och det språk som för barnen är mest gångbart i statusrelaterade sammanhang senare i livet, såsom utbildning och arbete.”

Som en kuriös detalj kan nämnas att en handfull syrianer ställde upp på Sverigedemokraternas kommunvallistor i det senaste valet, förmodligen på grund av Sverigedemokraternas anti-muslimska retorik.

Slutsats

Det är alltså befängt att förställa sig att invandrarspråken (undantagandes engelskan), tillsammans eller var för sig, skulle utöva något större inflytande på svenskan, än mindre hota användningen av svenska språket. Enstaka ord från invandrarspråken kommer att införlivas i svenskan; det är också möjligt att syntax och vissa böjningsmönster kommer att påverkas, men på den punkten existerar det än så länge ingen facit. Det förortsspråk, som uppstått i vissa invandrartäta förorter och som går under olika namn, exempelvis rinkebysvenska, är fr.a en sociolekt, som används ungdomar emellan. Användarna är fullt kapabla att växla till standardsvenska och deras sociolekt avsätter få spår i den skriftliga produktionen. Jag har bott i Rinkeby-Tensta sedan 1975 och aldrig blivit tilltalad på rinkebysvenska. Inte ens ett av mina barn, som har gått nio år i grundskolan i Rinkeby och som behärskar rinkebysvenska, har tilltalat mig på denna sociolekt. Jag har naturligtvis avlyssnat samtal på rinkebysvenska, men ungdomar i Rinkeby kan lika gärna tala vanlig stockholmska sinsemellan.

Per-Åke Lindblom

* I det sammanhanget skulle jag vilja rekommendera en artikel från 2009, där jag tillsammans med fyra andra skribenter kritiserar avsaknaden av officiell språkstatistik i Sverige. I stället bygger all s.k språkstatistik i Sverige på uppskattningar och gissningar.

** Clozetest är en läsförståelsetest, där vart sjunde ord är utelämnat. Helst ska en sådan innehålla 100 tomma positioner. Exempel på Clozetester, som visserligen gäller grannspåken och engelska,  hittar du här.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Statoil backar från kravet på sina underleverantörer i Norge att använda engelska framför norska i kontakterna med bolaget. Detta sker efter att norska Språkrådet tog upp Statoils användning av engelska i ett brev till Olje- og energidepartementet i juni.

Bakgrunden till detta var att Statoil tidigare i år hade skickat ett brev till sina underleverantörer där de ombads att gå över till att använda engelska – i stället för norska – i skriftlig kontakt med bolaget. Läs mera här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Mariann Tell skickade den 29 september ett brev till SL, Trafikkontoret och JO om de enspråkiga varningsmattorna, ”Look up – Tramcars passing”, vid övergångsstället Regeringsgatan/Hamngatan i Stockholm. Nu har SL:s representant, Jörgen Lindström, svarat :

”Utformningen av kampanjen, liksom det faktum att viss text är på engelska, kan

man givetvis ha olika åsikter om, men när det gäller formuleringen så är den

inte tänkt att vara språkligt korrekt.

Om du inte redan gjort det kan du gå in på vår hemsida sl.se och klicka på

texten "Oj titta, en spårvagn!" , så kanske du får en bättre förståelse för hur man tänkt.” 

Huvudpoängen i Mariann Tells – och andras – kritik är naturligtvis att vissa varningsmattor enbart har text på engelska, trots att engelska varken är officiellt språk eller minoritetsspråk i Sverige liksom att det överväldigande flertalet svenska medborgare förstår svenska betydligt bättre än engelska.

SL:s kampanjmakare tycks ha fått ”titta upp” på hjärnan. Det är inte helt lätt att se det humoristiska i uppmaningen:

”Titta upp från gatan, mobiltelefonen, cykelstyret, bilstereon eller övergångsstället. Titta upp, så ser du mer!”

Vilken fotgängare tittar konstant ner på gatan, på sina egna fötter? Vilken cyklist håller blicken fäst vid cykelstyret? Vilken bilist har bilstereon i knät? Inte ens en som talar i mobiltelefonen tittar väl på den, utom när man ska ringa eller får ett samtal? Uppmaningen verkar mycket konstlad. Det kan väl aldrig vara så att SL först beställt egenhändigt formulerade varningstexter på engelska och sedan byggt upp en kampanj utifrån dessa?

”Se upp” hade däremot dugt bra. Om man vill skoja till något, är det nog viktigt att det går hem.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)