(Denna text publicerades ursprungligen som kommentar till artikeln ”Se upp med jobbsvengelskan”  i Jusektidningen den 16/3 2010)

Tack för artikeln "Sure we can english" och chefredaktörens inledare om språkgrodor. Det är ett tema som man ständigt måste stöta och blöta. Men jag blir beklämd av att läsa om hur man gör engelska till arbetsspråk på en nordisk arbetsplats.

Jag menar att det är en illusion att vi svenskar i allmänhet är så himla bra på engelska. Det är också en illusion att det skulle vara enklare för skandinaver att tala engelska sinsemellan.

Dessutom är det en illusion att man i internationella sammanhang kan kommunicera enkelt på engelska. Det finns alldeles för många varianter av engelska – regionala, kulturella, individuella varianter. Jag har varit på en och annan internationell konferens där engelska har varit det officiella språket, och hört engelskan misshandlas på ett otal olika vis – på franska, tyska, danska, finska, norska, svenska, på japanska och andra utomeuropeiska språk. Många gånger är det som sägs helt obegripligt. Och då handlar det ändå om välutbildade människor.

Jan Svartvik berättar i sin mycket läsvärda bok om engelska (Engelska – öspråk, världsspråk, trendspråk), att när de första ljudfilmerna kom till Storbritannien (från USA) ansågs det amerikanska uttalet underligt och svårförståeligt. Men man vande sig. Det handlar om att vänja öronen och att bli uppmärksam på de skillnader som finns inom det som i grunden är ett och samma språk.

Jag är övertygad om att ifall vi hade haft en skandinavisk mediegemenskap av det slag som finns i den engelskspråkiga världen, så skulle vi ha haft lika god ömsesidig förståelse. Vi skulle säkert ha lagt oss till med ord och uttryck från varandra och på så sätt närmat språken till varandra i stället för tvärtom. Därför är det en kulturpolitisk skandal att vi aldrig fick den nordiska tv-satellit som planerades på 70-talet.

Jag har arbetat på en samnordisk arbetsplats där skandinaviska var arbets- och umgängesspråk (låt vara att det var länge sedan). Det var en underbart rolig upplevelse. Även om var och en talade sitt eget språk – danska, norska, svenska – så utvecklades en skandinavisk blandning. I viss mån anpassade man ordval och uttryck – och man lånade ord och uttryck från varandra på ett naturligt sätt. Islänningar talade förstås ett andraspråk, som var danska eller norska, och finnar talade svenska. Det är förvisso sant att de största svårigheterna har den som har lärt ett skandinaviskt språk och utsätts för ett av de andra skandinaviska språken. I klartext innebär det att man måste ta hänsyn till finnarnas situation.

Men om man skandinaver emellan talar engelska så bidrar man till att förstöra den språkgemenskap vi har haft – och ännu har – i stället för att rädda, bevara och utveckla den!

En sak till: Det har sagts (minns inte av vem) att engelskan är ett hotat språk. Om vi inte hade haft den internationella anglofona mediegemenskapen via filmer, tv-satelliter och internet så skulle de olika varianterna ha glidit isär ännu mer än de redan har gjort. Engelskan skulle ha kunnat gå samma väg som latinet. Latinet sägs var dött, men det dog inte – det förändrades och utvecklades till dagens olika romanska språk. Något liknande kan man bli varse, när man ibland ska kommunicera på engelska.

Apropå svenskars kunskaper i engelska finns ännu en tankeväckande bok, som jag varmt rekommenderar den som är intresserad av engelska, nämligen Everyone makes mistakes av Gwyneth Olofsson. Den är synnerligen lärorik, samtidigt som den är hejdlöst rolig. Den innehåller dessutom 100 enkla men nyttiga övningar.

För övrigt gläder jag mig – med en aning vemod – åt att invandrare och utlandsarbetare tycks ha blivit intressanta för Jusek, om nu Jusektidningen avspeglar även ledningens inställning.

Anders Schaerström,
Täby

 

Lars

10 september 2010 12:44

En skandinavisk mediegemenskap vore mycket önskvärt. Det är riktigt ledsamt hur vi i Sverige går miste om en kulturell rikedom som finns så nära och som vi utan vidare skulle kunna tillgodogöra oss. (Självklart utan att stänga dörren till Tyskland-Frankrike-USA osv.)

http://kommenterat.org/wordpress

 

Jonas Borelius

12 september 2010 00:15

Under de tjugo år jag jobbade på SAS pratade vi alltid våra skandinaviska språk med varandra - aldrig engelska. Danskan kunde vara lite svår i början, men man vande sig oväntat snabbt. Svåra ord och uttryck lärde man sig att kringgå i umgänget, speciellt danska räkneord var en stötesten i början men många danskar använde vänligt nog svenska räkneord istället. Det var helt enkelt enklast att prata skandinaviska i jobbet. Effektivast alltså. Hur duktiga vi än är på engelska så uttrycker vi oss ändå bäst på vårt modersmål. Jag tror många svenskar som inte träffar danskar så ofta hyser en obefogad rädsla för språket och ibland en feghet att våga försöka.

Språk och kultur hänger intimt ihop. Börjar vi prata engelska med varandra i Skandinavien tappar vi bort samhörighetskänslan och vår gemensamma skandinaviska kultur. Det känns viktigt att grannländernas språk finns på skolschemat för att stärka samhörigheten. En gemensam nordisk TV-kanal borde ha skapats för länge sedan.

Jonas Borelius
Lidingö

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Marcus Larsson påpekar på Twitter:   Ser allt fler tecken på att IES har problem. Får till exempel allt oftare upp ”vi har platser kvar”-reklam på FB när jag åker runt i landet.     (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Spr...

      (Dennna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...