Jag och min fru tillbringade min semester nyligen i Tilst, Århus, på Jylland. Vi brukade handla på det närbelägna Bilka-varuhuset och ibland inhandlade vi bakverk på konditoriavdelningen för att förgylla tillvaron. Det sista inköpet på konditoriavdelningen hade en språklig dimension. Jag beställde två Gåsebryst och två Nöddehorn. Det var inget problem med beställningen av gåsbrösten, men den unga expediten bad mig upprepa den andra beställningen. Eftersom jag blev förvånad över att hon inte förstod mig, bad jag henne säga det på danska. Då förstod jag problemet: hon uttalade ”nöddehorn” med stöt.

Stötljudet (på danska: stødet eller stødtonen), för att låna en beskrivning från Wikipedia, är ett ljud som uppstod i danskan under tidigare delen av medeltiden. Det uttalas med en stöt genom stämbanden och har samma funktion i danskan som akut accent har i svenskan.

Skillnaden mellan svenskt och danskt uttal av detta ord är marginell, och det finns språksidor som rekommenderar att man som svensk inte behöver bry sig om att använda sig av stöt i Danmark. Man blir ändå förstådd. Dessutom hade jag en vag föreställning om att man inte använde stöten i någon större utsträckning på Jylland.

Jag fick också beröm för min svenska i Århus. Jag brukade köpa en à två dagstidningar varje dag i en liten tobaksaffär vid Banegårdspladsen. Sista dagen i Århus, strax innan vi skulle åka med flygbussen till flygplatsen, gick jag in för att köpa en tidning för att ha något att läsa på flygbussen. Jag konverserade lite med den mycket vänliga och glada expediten, förmodligen av thailändskt ursprung.  Hon berömde min svenska; hon hade aldrig träffat en svensk som var så lätt att förstå. Jag blev naturligtvis smickrad och det sista jag sade var ”På gensyn!”.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)