lr.

25 juli 2010 15:26

Hillo, först och främst ursäkta mitt besserwissrande. Romarna utövade faktiskt ett obetydligt inflytande på engelskan eftersom dåtidens England (Britannia) var befolkat av keltiska folkslag (inte germanska). Den germanska befolkningen är ett resultat av senare migration vars inte påverkades avsevärt av den keltiska urbefolkningen. Normanderna talade franska, eller rättare sagt den normandiska dialekten av gammalfranska. Sedermera känt som det anglo-normandiska språket som åtminstone i sin skrivna form kan förstås utan problem av dagens franskspråkiga.

Honi soit qui mal y pense !

Hillo

25 juli 2010 15:59

Jag var medveten om att jag nog stack ut hakan lite väl mycket om romarna och deras inflytande på Britannien, men blev överentusiastisk p g a de som jag tycker många parallellerna mellan engelska och italienska. De måste ju bero på Hadrianus m fl tänkte jag, och så for jag iväg lite för snabbt utan att kolla fakta. Tack för rättelsen och ...

... nichts für ungut!

Historieintresserad

25 juli 2010 20:16

Signaturen "lr" har rätt. Den germanska invasionen, eller rättare sagt av germanska stammar/folk som angler, saxare och jutar, skedde efter att romarna hade lämnat Britannien. De keltiska språket/-n har lämnat få spår i engelskan - förutom i naturnamn. Normanderna, som i och för sig stammade från nordiska vikingar, lyckades erövra England, men lyckades inte utrota de anglosaxiska dialekterna (förmodligen bedrev de ingen medveten språkpolitik). Orsaken var att normanderna var en fåtalig härskarklass, drygt 50000 personer. I flera hundra år levde de anglosaxiska dialekterna och normandiskan sida vid sida - de förra som lågspråk - innan engelskan utkristalliserades. Engelskan kan beskrivas som ett germanskt språk med avseende på grundläggande grammatik och ordförråd, men med ett stort inslag av franska låneord och senare latinska/grekiska låneord.

Gunnar Gällmo

25 juli 2010 22:05

Normalt skiljer man mellan anglosaxiska (som talades redan före den normandiska invasionen) och engelska (som utvecklades efter densamma). Enligt en teori var engelskan från början ett normandiskt-anglosaxiskt pidginspråk, som senare utvecklades till ett kreolspråk (så senare varianter av pidginengelska är andra varvet).

lr.

26 juli 2010 13:40

Denna teori tycks inte stämma då franskan främst påverkade engelskans ordfråd och då främst det "finare" ordfrådet. De vanligaste engelska orden är fortfarande germanska, liksom grammatiken (men varifrån kommer plural s:en???), fonologin m.fl