Direktlänk till inlägg 17 juni 2010

Språkstudier på högstadiet ska löna sig



Regeringen har beslutat att fler elever ska stimuleras att läsa franska, tyska eller spanska i grundskolan, genom att det ger extrapoäng vid antagningen till gymnasiet. Mer om detta beslut kan läsas i ett pressmeddelande, en presentation och en promemoria från Utbildningsdepartementet och regeringen.


För närvarande har eleverna i grundskolan ämnet språkval för att lära sig ett modernt språk utöver engelska, oftast tyska, franska eller spanska. Endast drygt 60 procent av eleverna läser något av dessa språk till slutet av årskurs nio. Det största språkvalet är stödundervisning i svenska/engelska, som läses av 32,1 procent av grundskoleeleverna; spanska av 28 procent, tyska av 22,4 procent och franska av 15,6 procent och övriga språk av 1,8 procent.


Jag anser att det är ett bra beslut. Det enda viktiga språk som fattas är kinesiska. När ett land utformar sin utbildningspolitik i främmande språk, måste det utgå från nationens behov och göra en korrekt omvärldsanalys, som också innebär förmåga att läsa av långsiktiga trender. Engelskan försvarar sin plats som första främmande språk, eftersom det är det största andraspråket i världen. Tyska är viktigt med tanke att det är EU:s största språk med 100 miljoner talare och med tanke på att Tyskland brukar vara Sveriges viktigaste handelspartner. Franska är fortfarande ett viktigt språk i EU och det näst största andraspråket i världen efter engelskan. Spanska är viktigt, eftersom det är det näst största modersmålet efter kinesiskan och kan användas i princip i hela Latinamerika, inkl. delar av USA. Kinesiskan kommer att bli allt viktigare med tanke på Kinas ekonomiska expansion; det är inte längre en fråga om Kina kommer att uppnå samma BNP som USA utan när.


Observera att jag anser att de elever som behärskar ett minoritetsspråk eller ett hemspråk (annat än svenska och de nämnda främmande språken ) ska kunna ersätta det främmande språket med detta. Se 7 § i  Språkförsvarets ”Utkast till språklag för Sverige":


Undervisningsspråk inom grund- och gymnasieskolan

1. Det övergripande målet för språkundervisningen i grund- och gymnasieskolan i Sverige är att alla medborgare förutom svenska skall behärska minst två moderna språk. Ett nationellt minoritetsspråk eller ett hemspråk kan ersätta ett av dessa moderna språk.”

 

Det vore slöseri med kompetens att inte belöna de elever, som väljer att försöka behärska föräldrarnas modersmål (d.v.s.annat än svenska) på en högre nivå än vid köksbordet. För övrigt anser jag att de gymnasieelever som söker till högskolan ska ha läst tre främmande språk, med ovanstående modifikation vad gäller minoritetsspråk och hemspråk.


Innan enhetskolans införande läste eleverna två obligatoriska främmande språk utöver engelska i realskolan och senare i gymnasiet. Gick man latinlinjen, halv- eller helklassisk, kunde man dessutom lära sig latin och grekiska. Systemet med tre obligatoriska främmande språk var utmärkt; det betydde också att dessa språk upplevdes som självklara. Det är först när man kan välja mellan olika språk, eller när språk ställs mot andra ämnen, som man öppnar dörren för eleverna att följa minsta motståndets lag, d.v.s välja bort vissa språk eller språk överhuvudtaget. Det vet vi från USA, där high school-eleverna har möjlighet att välja bort främmande språk, vilket tvåtredjedelar av dem också gör. De flesta av den återstående tredjedelen läser spanska, som i stor utsträckning finns företrätt på hemmaplan.


I Sverige har man alltså steg för steg nedprioriterat studierna av andra främmande språk på grund av ett förment fritt språkval utöver kärnämnena svenska och engelska. Dessutom har man infört ett märkligt hybridämne i grundskolan, ”stödundervisning i svenska/engelska”. Första gången jag hörde talas om det, trodde jag att det var ett skämt. Jag anser fortfarande att det är ett skämt. Så här skriver Olle Käll i ett inlägg på Lingvistbloggen:


Sanningen är experimentet med obligatoriskt språkval redan är genomfört, med mycket oönskade effekter ... Resultatet är att 36 % av alla elever i åk 9 nu 2009 läser en kurs "SVEN" (förstärkt svensk/engelska) som saknar namn, kursplan, mål, betyg och utvärdering av Skolverket, 320 timmar av grundskolans värdefulla tid. Experimentet har nu snart pågått i 15 år, och språkkunskaperna hos dem som slutar åk 9 - inte fler än före 1994 - är betydligt lägre än tidigare genom en stadig anpassning mot botten. Det resursslukande "SVEN"-ämnet i skolorna, som många kritiserat, har gjort att B-språkskunskaperna sjunkit genom en olycklig valkonstruktion som inte var avsikten från början.”


Det kan naturligtvis behövas stödundervisning i alla ämnen för vissa elever, men det är naturligtvis fullständigt befängt att göra stödundervisning i svenska/engelska till ett alldeles eget ämne.


Orsaken till att så många grundskoleelever hoppar av studier av andra främmande språk än engelska anges också i Utbildningsdepartementets presentation:


  • Taktikval – det är lättare att få bra betyg i andra ämnen
  • Bekvämlighet – språk uppfattas som ansträngande ämnen
  • Ointresse – eleverna tycker att det räcker med engelska

Jag är helt överens med denna analys. Notera också att det är en fråga om hur ämnesplanerna är konstruerade för grundskolan och gymnasiet.


Regeringens beslut lär ha fått kritik för att det premierar vissa språk. Den invändningen förstår jag inte alls. Syftet med reformen, som inte gör vissa främmande språk obligatoriska utan premierar dem med hjälp av moroten, är ju också att de andra främmande språken i högre utsträckning ska kunna fungera som motvikter till engelskan. Och då måste man naturligtvis välja ut de viktigaste språken. Det är ju ingenting som hindrar en språkintresserad eller språkbegåvad elev att lära sig ytterligare främmande språk. Vissa kritiserar förslaget för att skolbarn tvingas göra val tidigt i skolgången. Men svenska läses från första klass och engelska normalt från tredje klass. Före enhetskolans tid började man läsa det andra främmande språket, tyska, redan i realskolans första klass, det femte eller sjätte skolåret. Den elev som ska uppnå tillfredsställande kunskaper i ett språk behöver åtminstone fem år, om denne lär sig ett språk på ett indirekt sätt i en klassrumssituation. Det sägs också att förslaget stjäl tid från kärnämnena svenska och engelska. Men antalet timmar är ingenting statiskt liksom att  timfördelningen inte heller är evigt given mellan ämnena. Dessutom kommer förslaget förmodligen att innebära att själva språkintresset bland eleverna kommer att öka, när de inser att kunskaper i olika språk faktiskt understödjer varandra.


Per-Åke Lindblom

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 
 
Monica/Gealach

Monica/Gealach

17 juni 2010 15:31

Jag läste nyligen (tyvärr har jag glömt var, så klart) att kinesiska inte är det smartaste valet, med tanke på den tid det tar för oss att bli tillräckligt bra på det, jämfört med den rasande takt med vilken kineserna lär sig engelska. Istället lyfte man fram arabiska som ett smartare val.
Inte för att jag vet om något av detta stämmer, men helt orimligt är det ju inte.

http://gealach.wordpress.com

 
Östen Dahl

Östen Dahl

18 juni 2010 20:24

Per-Åke, du menar väl inte att förslaget är begränsat till tyska, franska och spanska? I promemorian från Utbildningsdepartementet står bara talat om "moderna språk" i allmänhet. Men oberoende av hur det är med detta, varför tycker du att "det enda viktiga språk som fattas är kinesiska"? Varför utesluta arabiska (som redan nämnts), portugisiska, japanska, hindi och finska?

http://www.ling.su.se/staff/oesten

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

18 juni 2010 23:30


Östen,

jag utgick från Utbildningsdepartementets pressmeddelande den 14 juni, där endast franska, tyska och spanska omnämns. Promemorian talar, som du säger, bara om ”moderna språk” i allmänhet. Jag ska i varje fall kolla upp det, så att jag inte är ute och cyklar.

Om andra språk ska fungera som motvikt till engelskan, måste man begränsa antalet ”viktiga” språk. När tyska och franska var obligatoriska språk i den svenska skolan (d.v.s. realskolan och gymnasiet) fram till 1960-talet, fungerade dessa som motvikter till engelskan, särskilt tyskan. Mina fem års studier av tyska i skolbänken har i varje fall varit tillräckliga för att jag sedan dess har kunnat läsa en tysk tidning eller tidskrift tämligen obehindrat. Franska läste jag tyvärr bara i två år. Jag vet inte när kursanordnarna eller lärarna i den svenska högskolan insåg att man inte längre kunde kräva av studenterna att de skulle förstå en tysk text. Någon gång på 70- eller 80-talet?

Man kan använda en parallell till företagsvärlden. Ju fler aktieägarna det finns i ett aktiebolag, desto mindre behöver den dominerande aktieposten vara för att kontrollera företaget. Ett antal intellektuella, ”vise män” tror jag att de kallades, föreslog på uppdrag från EU för ett antal år sedan att alla EU-medborgare borde ”adoptera” ett grannspråk. Förslaget var självfallet vällovligt, men fullständigt idealistiskt, och det skulle överhuvudtaget inte påverka engelskans framryckning och dominans i Europa och inom EU.

”Viktigt språk” innebär här ett internationellt eller regionalt gångbart språk, med hänsyn tagen till det kulturella, ekonomiska, politiska och militära inflytande som de stater, som bär upp dessa språk, utövar. De språk som du nämner är naturligtvis lika mycket värda som tyska, franska, spanska och kinesiska ur rent språklig synvinkel. Stater ser till nationens behov när det gäller utbildningspolitiken, men kan naturligtvis göra fatala felbedömningar. Det sägs att CIA bara hade sex tjänstemän på central nivå som behärskade arabiska före 11 september. På individnivå behöver jag inte följa några nationella preferenser; jag kan lära mig ainu om jag vill.

De språk som du och Monica nämner är mindre viktiga enligt ovanstående definition. Enligt denna rapport http://www.dni.gov/nic/PDF_2025/2025_Global_Trends_Final_Report.pdf från amerikanska National Intelligence Council (NIC) går vi mot en multipolär värld, där fr.a BRIC-ländernas, d.v.s Brasiliens, Rysslands, Indiens och Kinas, inflytande kommer att öka. Jag anser att den bedömningen är i huvudsak korrekt, men sätter ett frågetecken för Ryssland (och ryskan) av demografiska skäl. Finskan är inte ens ett regionalt gångbart språk. Japanska används inte någon större utsträckning som andraspråk, trots att Japan naturligtvis fortfarande är en ekonomisk jätte. Japan har dock liksom Ryssland en negativ befolkningsutveckling. Det finns för närvarande inget som tyder på att de stater som bär upp det arabiska språket kommer att genomgå samma ekonomiska och teknologiska utveckling som exempelvis Kina. Det fåtal rika arabstater som finns bygger sin ekonomiska styrka på en ändlig råvaruresurs, oljan. Det är visserligen sant att Brasilien utvecklas snabbt ekonomiskt, men spanskan fungerar som en inkörsport till portugisiskan. Man kan lika gärna se spanska/portugisiska som ett språkkluster på samma sätt som danska/norska/svenska. Indien ligger ett par decennier efter Kina i ekonomisk utveckling enligt vederhäftiga prognoser. Dessutom är Indien mer språkligt splittrat än Kina.

Monica,

ur inlärningssynpunkt för en svensk är nog arabiska lika svårt som kinesiska. Jag kan heller inte se att det har några som helst ekonomiska fördelar att studera arabiska framför kinesiska. Däremot är det naturligtvis fördelaktigt på individnivå att behärska många språk eller språk som få andra kan; det ger spetskompetens.

Det är sant att många kineser lär sig engelska, men de kommer inte att byta språk. Det skulle helt strida mot kinesisk historia, traditioner och kultur. Kina har redan insett - liksom tidigare Frankrike, Storbritannien och USA - att det finns pengar att göra på ett stort språk. Dessutom är det ett sätt att sprida kulturella värderingar. Kina satsar idag stora pengar på befrämja kunskaperna i kinesiskt språk och kultur utomlands; Konfucius-institutet har t.ex lika stor budget som det tyska Goethe-Institutet – se ett tidigare blogginlägg på denna punkt - http://sprakforsvaret.bloggagratis.se/2010/01/28/2469229-kinesiska-spraket-sprids-med-framgang/



 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

19 juni 2010 00:17

(Tillägg till föregående inlägg)

Notera också skrivningen i Språkförsvarets utkast till språklag för Sverige: "Ett nationellt minoritetsspråk eller ett hemspråk kan ersätta ett av dessa moderna språk.” Det inkluderar ju både sverigefinskan och meänkieli, övriga minoritetsspråk och alla hemspråk i Sverige, däribland arabiska, hindi,japanska och portugisiska.

 
Östen Dahl

Östen Dahl

21 juni 2010 07:33

Per-Åke: Det enda som står i pressmeddelandet om tyska, spanska och franska är en formulering som du själv citerar: nämligen att detta är de moderna språk som "oftast" väljs. Det står faktiskt inte att det är bara de här språken som kan väljas.

Om man sen läser ditt tillägg, så verkar det som om inte heller du vill begränsa språkvalet, och att Språkförsvaret menar att den internationella eller regionala gångbarheten hos ett språk kan vara det enda kriteriet för vad man kan läsa. Fast en oklarhet då: måste man ha dessa språk i familjen för att få extra poäng för dem? Och betraktar du sverigefinska som ett eget språk? Rimligtvis bör vi i så fall också tala om sverigearabiska och sverigehindi.

http://www.ling.su.se/staff/oesten

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

21 juni 2010 16:58

Östen,

när det gäller vilka moderna språk som omfattas av extrapoäng inför ansökningar till gymnasieskolan, så återkommer jag när jag fått besked från Utbildningsdepartementet.

Jag tror att antalet främmande språk som eleverna ska kunna läsa i grundskolan måste begränsas, annars fungerar de inte som motvikter till engelskan. Det att talare av minoritetsspråk och andra generationens invandrare ska kunna tillgodoräkna sig sina språk, givet att de uppnår önskad kompetens i dessa, är dels en rättvisefråga (annars måste de läsa ett språk mer än elever med svenska som modersmål) och dels en fråga om att utnyttja en språklig resurs i landet. Jag skulle tippa att runt hälften av andra generationens invandrare läser hemspråk, åtminstone några år. Slutligen tror jag att det är orealistiskt att förvänta sig att grundskolan skulle vilja satsa några större ekonomiska resurser på andra främmande språk än tyska, franska och spanska; det är bara 1,8 procent av eleverna, som läser något annat språk än de tre nämnda idag. Grundskolor, oavsett om de är kommunala eller friskolor, undviker små undervisningsgrupper av ekonomiska skäl.

Nej, jag betraktar inte sverigefinska som eget språk. Men sverigefinnarna har skapat Sverigefinska riksförbundet, omtalar sig ofta som sverigefinnar och en del säger sig också tala sverigefinska. Med sverigefinska menar jag alltså bara finska som minoritetsspråk i Sverige. Givetvis påverkas finskan i Sverige av omgivningen. Vänner, som är andra generationens finska invandrare och som fortfarande kan tala finska, har berättat för mig att de omedelbart identifieras som boende i Sverige vid besök i Finland. Men jag känner inte till att man på sverigefinskt håll försökt kodifiera någon slags sverigefinsk varietet. Första generationens finska invandrare, och i synnerhet andra generationens, ingår ju i mycket stor utsträckning blandäktenskap (eller blandade parförhållanden). Kanske inte lika hög grad som andra generationens ester, som till 90 procent gifte sig med svenskar, enligt en undersökning.

 
Ewa

Ewa

21 juni 2010 23:40

Men vårt eget språk då?? Det räcker med att hoppa runt bland bloggar här på Bloggplatsen för att inse att dagens skolungdom blir allt sämre på att skriva på svenska. Även blande de vuxna bloggarena är stavningen och uttrycksformen pinsamt dålig. Kommer inte utbildningen i vårt eget språk att bli lidande?

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

22 juni 2010 20:48

Östen,

jag fick besked från Erik Scheller på Utbildningsdepartementet idag. Han skriver: "I ett pressmeddelande måste man förenkla för att hålla det kort. Reformen gäller samtliga språk, alltså även exempelvis ryska, som läses inom ramen för moderna språk."

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

22 juni 2010 21:33

Ewa,

jag anser inte att det finns något allmänt motsatsförhållande mellan att lära sig att skriva på sitt modersmål och att lära sig främmande språk. Tvärtom tror jag att språkstudier berikar och att man får en djupare förståelse för sitt eget språk.

Självklart kan undervisningen i svenska förbättras i både grundskolan och gymnasiet. Nu känner jag inte till förhållandena i grundskolan särskilt väl och därför håller jag mig till gymnasiet. Den senaste gymnasiereformen var ett misslyckande: 1) de två betygen i svenska, som mätte olika färdigheter, reducerades till ett, vilket innebar att ämnet devalverades jämfört med engelskan; 2) kursplanerna uppställde allmänna, grovt tolkningsbara mål, som exempelvis har lett till att bara en fjärdedel av gymnasieeleverna i Sverige fått någon grannspråksundervisning; 3) man införde ett målrelaterat betygssystem, som har lett till en våldsam betygsinflation, och 4) förmodligen har också timantalet i svenska på gymnasiet minskat de senaste 15 åren.

Det är svårt att vetenskapligt avgöra om dagens skolungdomar skriver sämre än tidigare. Man måste också komma att aldrig har så många offentliggjort sina texter som idag, främst på Internet. Därför syns också de dåliga texterna. Jag är ense om att många bloggare har en dålig språkbehandling, men om andelen ”krattor” har ökat eller inte är svårt att avgöra. Från mitten av 90-talet till 2009 genomförde jag regelbundet läsförståelsetester bland mina gymnasieelever. Det finns ett starkt samband, dock naturligtvis inget absolut, mellan resultat på en läsförståelsetest och förmåga till skriftlig framställning. Jag kunde i varje fall inte upptäcka någon starkt nedåtgående trend vad gäller resultaten på dessa tester. De nationella proven i svenska för årskurs två på gymnasiet innehöll under flera års tid, fram till mitten av 90-talet, en läsförståelsedel. Om man ska jämföra kunskaper i svenska, eller förmåga till skriftlig framställning, måste man göra en jämförelse (med samma kriterier) över en längre tid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 16 okt 19:16

Lotta Olsson berättar idag i Dagens Nyheter om ett besök:   ”Vi bestämde oss för att besöka Svenska blomkrukeverken, som DN:s mästerkåsör Red Top skrev om på 70-talet. Företaget visade sig numera heta Virtual Flowerpots.   Det är viktig...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 15 okt 14:12


  Tummen upp för Gröna lund som här begagnar Svea rikes tungomål vad gäller namngivningen av den nya attraktionen.   Annars har många tivolin fått sin beskärda del av "engelska sjukan".   Uppmärksam   (Denna nätdagbok är knuten till nätve...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 14 okt 21:52


  finns både på svenska och finska!   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 13 okt 13:13

Det är inte bara i Älvdalen som Ulum Dalska och älvdalingarna kämpar för att rädda det unika och hotade språket älvdalska. Nyligen besökte en delegation från Älvdalen och Köpenhamn Stockholm där man argumenterade för att språket ska bli erkänt som et...

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 11 okt 08:30

...tornedalsfinska/meänkieli, finska, samiska, jiddisch och romani chib är officiella minoritetsspråk.   Det svenska teckenspråket har en liknande ställning. Engelska har däremot ingen som helst officiell ställning i landet.    Det står i...

Presentation

Omröstning

Anser du att språklagen från 2009 fungerar tillfredsställande i dagsläget, det vill säga att den ger det svenska språket ett tillräckligt skydd framförallt gentemot engelskans expansion?
 Nej, språklagen behöver absolut skärpas.
 Nej, tveksamt om språklagen ger något skydd.
 Ja, språklagen fungerar tillräckligt väl.
 Det behövs ingen språklag.
 Vet inte.
 Jag visste inte ens att det fanns en språklag.

Fråga mig

120 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8
9
10 11 12 13
14 15
16
17 18
19
20
21
22 23 24
25
26 27
28 29 30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se