Per Ankersjö, som presenterar sig som 38-årig liberal centerpartist, distriktsordförande för Stockholmscentern och gruppledare för Centerpartiet i Stadshuset, tillhör dem som starkt ogillar Språkförsvaret. Han har skrivit ett tidigare inlägg i sin blogg, där han mer eller mindre utdömde språklagen som ett ”monster” och samtidigt passade på att ge Språkförsvaret en känga. I sitt senaste inlägg, föranlett av Johan Hellekants utmärkta artikel i Svenska Dagbladet, kritiserar han än en gång Språkförsvaret. Jag kommer i fortsättningen enbart att kommentera vissa punkter i hans artikel.

Ankersjö skriver:

”En sammanslutning vid namn Språkförsvaret ägnar sig åt att anmäla organisationer och företeelser som använder engelska namn och uttryck.”

Sanningen är att Språkförsvaret har skickat iväg fem JO-anmälningar, varav fyra redan behandlats av JO. En av dem, som gällde regeringens e-postadresser, resulterade också i ett positivt utlåtande från JO:s sida. Men detta är inte den enda verksamhet som Språkförsvaret bedriver eller har bedrivit. Språkförsvarets utgångspunkt har sedan bildandet av nätverket 2005 varit att försvara svenskan, särskilt gentemot engelskans expansion, förorda mångspråkighet och mellannordisk språkförståelse. Därvid har vi fokuserat på att bidra till införandet av en språklag i Sverige. Var och en som besöker vår webbplats kan se omfattningen av vår verksamhet. Webbplatsen fungerar också som ett nätbibliotek med språkrelaterade dokument; det är förmodligen Nordens mest omfattande webbarkiv. Därför länkar också flera officiella språkorgan och universitet i Norden till Språkförsvaret.

Ankersjö skriver också:

”Att studenter som vill ut på en internationell arbetsmarknad skulle bli tvungna att skriva uppsatsen på två språk tar de inte ansvar för.”

Varifrån har han fått detta? Språkförsvaret har drivit kravet på att engelskspråkiga avhandlingar ska förses med sammanfattningar på svenska, ett krav som har ett mycket starkt stöd i universitetsvärlden. I övriga driver vi linjen att svenskspråkiga studenter ska ha rätt (!) att skriva uppsatser och avhandlingar på svenska. Huvudproblemet är nämligen att det finns ett starkt socialisationstryck, mer eller mindre starka rekommendationer från kursanordnarnas sida och ett belöningssystem, som leder till att uppsatser och avhandlingar skrivs på engelska. Vissa forskningsråd har ställt krav på forskningsansökningar ska skrivas på engelska, vilket JO har gått emot, och vissa universitet kräver att anställningsansökningar och befordringsärenden måste vara skrivna på engelska, vilket vår senaste JO-anmälan tar upp. Det är tämligen säkert att många avhandlingar i humaniora och samhällsvetenskaper i onödan skrivs på engelska; de får inte fler läsare utanför Norden för den skull. Språkförsvaret syn i dessa frågor framgår för övrigt av ”Förslag till språkpolitik för den svenska högskolan”

Vidare skriver Ankersjö:

”Inte heller organisationer som kommunicerar med turister och målgrupper som inte talar svenska bryr man sig om… Men jag tycker att Språkförsvaret också kunde ha lite respekt för skälen att ibland använda engelskan som ju är ett mer internationellt gångbart språk än svenskan.”

Nu har i alla fall JO tagit ställning för att vi i Stockholm ska få fortsätta säga "Tha Capital of Scandinavia" i vår marknadsföring gentemot turister och utländska företag och att vårt näringslivsbolag ska få heta ’Stockholm Business Region’ även i fortsättningen. Det är bra. Man ska få kalla flygplatser "’airport’.”

Men Språkförsvaret hävdar inte att myndigheter och andra skattefinansierade organ ska använda svenska på bekostnad av engelska eller andra språk. Vi hävdar att dessa inte ska använda engelska på bekostnad på alla andra språk, fr.a svenska. Om inte Ankersjö förstår denna fundamentala skillnad, måste jag sätta ett frågetecken för hans intelligens. Jag slår vad om att själva namnbytet från Stockholms Turistbyrå till Stockholm Visitors Board inte har lockat en enda extra turist till Stockholm. Det som har en positiv effekt på turisttillströmningen är en mångspråkig information; fortfarande har SVB bara detaljerad information på svenska och engelska. Detta trots att den största gruppen av utländska turister räknat i gästnätter enligt senaste uppgifter kommer från Norge och Tyskland, därnäst från Danmark och Nederländerna och först på femte och sjätte plats kommer britter och amerikanare. Vi har ingenting emot att man översätter Stockholms Turistbyrå, inklusive slagordet ”Stockholm – Skandinaviens huvudstad” (detta slagord är dock korkat, eftersom Skandinavien inte har någon huvudstad liksom att det sticker våra nordiska grannar i ögonen), till andra språk, inklusive engelska.

Sak samma med namnbytet från Stockholm Näringslivskontor till Stockholm Business Region. I en tv-debatt i somras drog en företrädare för SBR en vals om att SBR riktade sig till en internationell publik. Mycket snabbt fick Språkförsvaret av en högt uppsatt källa i SBR veta att 90 procent av kunderna var svenska företag. Att huvuddelen av kunderna var svenska företag bekräftades också av ett brev från Roger Mogert, borgarråd i Stockholm. Samma resonemang gäller här; den svenska beteckningen ska stå först, samtidigt som den kan översättas till hur många språk som helst, inklusive engelska, beroende på kundkretsen. Varken Ankersjö eller SBR:s styrelse tycks känna till EU-kommissionens undersökning om språkkompetensen i små och mellanstora företag i Europa. Denna undersökning visade att dessa företag gjorde stora ekonomiska förluster på grund av de inte behärskade något annat främmande språk än engelska förutom det egna modersmålet. Spetskompetens – och konkurrensfördelar – uppnås bara om man behärskar modersmålet, engelska och ytterligare främmande språk.

Luftfartsverket  ersatte beteckningen ”flygplats” med ”airport” genom ett dekret 2008. Det finns ingen vettig anledning till detta förutom att Luftfartsverket vill verka ”internationella”. Det inträffade aldrig före 2008 att något utländskt flygplan tog miste på någon flygplats och i stället landade på en åker eller parkeringsplats; huvuddelen av passagerarna är svenskspråkiga och ingen utländsk turist har mig veterligt av misstag hamnat i Sverige på grund beteckningen ”flygplats”, liksom att denna namnändring har ytterst lite stöd av befolkningen närmast flygplatserna. Alltså den svenska beteckningen först, t.ex Malmö flygplats, medan den engelska beteckningen placeras under eller efter den svenska beteckningen. Detta system med det inhemska namnet först tillämpas förmodligen på de flesta flygplatser utomlands, där engelska inte är huvudspråk.

Ankersjös förra inlägg fick en smått elak kommentar i hans blogg. Jag kan inte låta bli att citera den:

”När centern lämnade Sverige för att kamma sig med fläskkotletter på Stureplan - ja då tappade centerrörelsen kontakten med verkligheten. . .

Ni har fortfarande kvar en del trogna medlemmar, men ju mer ni satsar på satsar på att servera ’old man's mess’, ’pick-up monks’ och ’bloodpudding’ på äldreboenden desto fler känner främlingsskap. Ska ni locka era kärnväljare i Nordingrå till nästa val med ’Election kick-off with sour-herringparty’? Lycka till, säger jag."

Lyckligtvis är inte Per Ankersjö representativ för Centerpartiet. Språkförsvaret har också haft ett mycket gott samarbete med representanter för Centerpartiet, särskilt inför riksdagsbehandlingen av ”Bästa språket” november 2005.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)