Alla inlägg den 13 februari 2010

Av Nätverket Språkförsvaret - 13 februari 2010 15:16




Den 9 februari publicerade Sprogmuseets blogg en artikel, ”Språkförsvaret och kampen för en språklag i Sverige”, av undertecknad. Signaturen David skrev en längre kommentar i samma blogg, som delvis redan besvarats av Olle Käll. Davids övriga synpunkter behöver likafullt bemötas. Han skriver inledningsvis:


Jag måste säga att jag kraftigt ogillar tonen i mycket av Språkförsvarets retorik när det gäller engelskans inflytande. Jag störs inte av att ’svenska idrottsklubbar skaffar sig namn i stil med ‘Hawks’ i stället för ‘Hökar’, för att ta ett exempel från hemsidan. Att döpa en hockeyklubb till ’Frölunda Redhawks’ istället för till ’Frölunda Rödhökar’ är att kommunicera ett budskap, som inte skulle gå fram på samma sätt om det skrevs på svenska. Budskapet är att man identifierar sig med nordamerikanska hockeyklubbar (och klubbar inom andra sporter) och deras värderingar och kultur: professionalism, show, skicklighet och kanske t.o.m franchisesystemet. Hade man istället valt att kalla sig för ’Hökarna’ hade man inte kommunicerat dessa värderingar. Liknande klubbnamn på svenska hittar vi främst inom speedwayen, som är en sport med något andra kulturella associationer.”


Det heter ”Frölunda Indians” och ”Malmö Redhawks”. Frölunda tycks inte ha lyckats förmedla sitt budskap till David. Här hjälpte inte ens engelskan. Det är märkligt att ett enda ord, ”redhawks”, skulle kunna förmedla budskapet ”att man identifierar sig med nordamerikanska hockeyklubbar (och klubbar inom andra sporter) och deras värderingar och kultur: professionalism, show, skicklighet och kanske t.o.m franchisesystemet.” Vilken kraft äger inte två engelska ord, som t.o.m har samma rötter som de svenska motsvarigheterna? De måste ha undergått en enastående förvandling på vägen från urgermanskan. Kanske har trollkarlen Merlin varit framme och gett dem denna magiska innebörd? Nästa fråga är naturligtvis varför en svensk ishockeyklubb överhuvudtaget ska identifiera sig med amerikanska ishockeyklubbar, deras värderingar och kultur etc.? Spelar Västra Frölunda och Malmö bättre hockey för den skull? Har antalet åskådare till matcherna ökat?


Att begära att TV-program som finansieras av skattemedel ska innehålla en viss andel filmer på svenska och inte mer än en tredjedel filmer på engelska kan verka lovvärt. Men jag säger det rakt ut: detta är ett led i en kulturkamp, riktad mot en urban ungdomsgeneration som i kulturella sammanhang i stora drag är tvåspråkig, för vilken svenskan är förstaspråket men engelskan likväl nödvändig för vår identitet. Når Språkförsvaret framgång med kraven på denna front kommer de reaktionära och ungdomsfientliga positionerna att flyttas fram i generationskriget.”


David påstår att detta förslag skulle vara ett led i en kulturkamp ”riktad mot en urban ungdomsgeneration som i kulturella sammanhang i stora drag är tvåspråkig”. Detta är faktiskt bara okunnigt trams. För det första har du inte avgränsat denna ”ungdomsgeneration” i fråga om ålder. Vid vilken ålder börjar den och vid vilken slutar den? Alla som är födda ett visst år? Vilket i så fall? För det andra finns det inga homogena generationer. Alla generationer sönderfaller i kön, klass, olika politiska intressen och andra preferenser. För det tredje: vilket mandat har du för att uppträda som talesman för en obestämd ungdomsgeneration. Jag skulle aldrig vara så enfaldig att jag ansåg mig kunna företräda alla dem som är födda samma år som jag.


Du tycks också inbilla dig att denna icke-avgränsade ungdomsgeneration har gjort något slags medvetet språkval, en generation ”för vilken svenskan är förstaspråket men engelskan likväl nödvändig för vår identitet.” Men som en politisk tänkare, som tillhör en död generation, en gång formulerade det: Det är inte människans medvetande som bestämmer hennes samhälleliga vara utan tvärtom det samhälleliga varat som bestämmer hennes medvetande. Du och dina meningsfränders ställningstaganden i fråga om denna förmenta tvåspråkighet är en produkt av tidigare generationers beslut, både språkpolitiska och utbildningspolitiska. Ingen politisk rörelse i Sverige förstod vilka konsekvenser som framväxten av satellit-tv, kommersiella tv-kanaler, datateknologi och Internet skulle ha för svenska språkets ställning. Jag själv reagerade först 1998 i form av en artikel. Det tidigare språkobligatoriet, d.v.s att blivande studenter, som skulle vidare till högskolan, skulle behärska tre främmande språk, engelska, tyska och franska avskaffades successivt; engelskan fortfor att vara ett obligatoriskt språk och har dessutom stärkt sin ställning visavi svenskan på högskolan, medan tyska och franska i princip blev frivilliga, medan några andra språk tillkom. Konsekvensen har blivit att antalet elever, som läser tyska och franska successivt har minskat, medan spanskan har ökat. Många elever vill nämligen maximera sina resultat i språkämnen med tanke på betygssystemet: högst möjliga betyg med minsta möjliga insats, trots att indirekt inlärning av ett främmande språk är tidskrävande. Denna utveckling, i kombination med engelskans tilltagande dominans inom populärkulturen, film, tv, musik, dataspel etc., tycks ha stärkt svenskarnas, särskilt ungdomarnas, övertygelse om att det räcker med att kunna två språk, svenska och engelska. Enligt en undersökning företagen av Eurobarometern för något år sedan, var svenskarna de enda EU-medborgare, av vilka majoriteten ansåg att det räckte med att lära sig modersmålet och ett främmande språk. I alla andra EU-stater ansåg majoriteten av de tillfrågade att målsättningen borde vara två främmande språk. En annan EU-rapport drog också slutsatsen att om små och mellanstora företag ville uppnå framgång i sina utlandsaffärer, var spetskunskaper i fråga om språk en absolut nödvändighet. Dylika spetskunskaper förutsatte att företagen kunde använda sig av ytterligare främmande språk förutom engelska. Bara hälften av EU-medborgarna behärskar någon form av engelska, och i världen som helhet 20 till 25 procent. Dessutom föredrar naturligtvis tyskar, fransmän och spanjorer att bli tilltalade på respektive språk (om vi håller oss till dessa andra främmande språk i svensk skola) i sina hemländer eller som turister i stället för på engelska. Dessutom tycks vissa svenska ungdomar tro att de är bäst på engelska utanför de anglosaxiska ländena. Men de tester, exempelvis TOEFL-testet, som jag känner till, visar att svenska studenter visserligen är duktiga, men inte bäst.


Vad är nästa steg, Per-Åke Lindblom? Att förbjuda privata företag att göra reklam på engelska? Och nästa då? Att kräva att tidningar måste ha en viss andel av sitt redaktionella material på engelska? Eller att införa straffskatt på engelskspråkiga böcker, filmer och musik? Eller att sortera ut sånt material från kommunbiblioteken, om det anses ta upp en för stor andel av litteraturen i ett visst ämne? Eller att förbjuda elever från att använda för många engelska uttryck på rasterna? Nåväl. Förslaget är i alla fall uddlöst, eftersom det enda resultatet av att tvinga SVT och TV4 att minska antalet filmer på engelska skulle vara att driva bort unga tittare till andra kanaler. Som tur är har ju dock de flesta råd med andra kanaler – vi har en valmöjlighet som gör att Språkförsvarets ingrepp i public servicemediernas redaktionella frihet visserligen inte blir mindre oförsvarligt men dock undanröjer det totalitära hotet.

 

Reklam på engelska i Sverige är naturligtvis en styggelse, eftersom det överväldigande flertalet människor i Sverige har svenska som huvudspråk. Det är det gemensamma språket för medborgarna i Sverige. Reklam på engelska är dessutom direkt diskriminerande, eftersom 20 – 25 procent av Sveriges befolkning inte behärskar engelska, särskilt äldre svenskar, många invandrare och barn under en viss ålder.  Jag anser att reklam på engelska ska förbjudas i SVT och TV4 och bekämpas överallt i andra tv-kanaler och massmedier. Det finns dessutom undersökningar, bl.a denna, som visar att reklam på ett andraspråk ger sämre resultat än om den sker på kundens modersmål, i vårt fall svenska.


David ställer en rad retoriska frågor, som jag inte tänker besvara, eftersom de är ett resultat av fria fantasier. De olika språkkrav som Språkförsvaret har ställt, finns redovisade i ”Utkast till språklag för Sverige” , ”Förslag till språkpolitik för den svenska högskolan” Sveriges och ”Försvara den nordiska språkgemenskapen – stärk grannspråksundervisningen!", varken mer eller mindre.


Men Davids inställning är samtidigt skrämmande. Den icke-angloamerikanska kulturen tycks överhuvudtaget inte ha något att erbjuda honom. Hans synfält är helt begränsat till den angloamerikanska kultursfären. Vilken inskränkthet! Skillnaden oss emellan är att jag uppskattar det bästa ur den amerikanska kulturen, men också det bästa från alla andra kulturer. Han är lika inskränkt som de som befinner sig i huvudfåran i amerikanskt kulturliv. Hur stor andel av den amerikanska bokutgivningen består av översatt litteratur från andra språk? Hur stor andel av tv-programmen och biograffilmerna stammar från icke-engelskspråkiga länder? Hur många amerikaner lyssnar på musiktexter på andra språk än engelska? Hur stor andel av gymnasie- (high school) eleverna, tror du, läser ett främmande språk? Detta står inte i motsättning till att det finns en intellektuell elit i USA som är väl bevandrad i omvärldens kultur. Denna kulturella isolationism liknar den som Kina slog in på 1500-talet och som sakta men säkert ledde till att Kina stagnerade ekonomiskt, politiskt, militärt och kulturellt.

 


”Värre är det dock för skolorna, där man vill förbjuda IB och andra engelskspråkiga program rakt av. Därmed smäller man dörren rakt i ansiktet på de begåvade unga killar och tjejer för vilka IB kan vara en väg bort från folkhemmet och ut till en värld som är så mycket större än ankdammen Sverige, om de inte råkar tillhöra en mycket liten förmögen elit vars föräldrar har råd att betala undervisningen själva. Att vissa ungdomar skulle vilja gå IB för att de därmed skulle ha bättre chans att komma in på ledande engelskspråkiga universitet som Harvard och Oxford verkar inte ha förespeglat varken Språkförsvaret, Olle Josephson eller andra som tror sig veta bättre än ungdomarna och deras föräldrar vilken undervisningsform som passar dem. IB är inte bara en bra skola med engelska som undervisningsspråk. Den bygger också upp en profil hos eleven som gör det möjligt att uppfylla de högt ställda krav på en “välrundad personlighet” som ställs av ledande amerikanska colleges. Detta kan man annars inte få i Sverige idag. Så enkelt är det. Men Språkförsvaret tycker att medan elitens barn gott kan komma hur långt som helst ska Medelsvenssons barn stanna hemma, trots att inget av världens 50 bästa universitet, KI undantaget, ligger i Sverige. Visst kan man gå på vanligt svenskt gymnasium och söka till ett utländskt elituniversitet, men det är betydligt mycket svårare. Det är regressiv fördelningspolitik när den är som allra värst.”

 

Detta stycke har Olle Käll i och för sig redan bemött – se Sprogmuseets blogg. Jag tanker bara göra ett tillägg. Signaturen David tycks tro att det bara finns en möjlighet att nå framgång här i livet, nämligen att först gå en IB-klass i Sverige och senare söka in vid ett amerikanskt college. Om detta är sant, har vi fått någon slags motsvarighet till det klassiska kinesiska utbildningssystemet, Stora akademin, som visserligen var öppen för alla begåvningar, vilka kunde nå vilken toppost som helst, men som stelnade till ett system för utantillärning och ett studium av de fem konfucianska klassikerna. Skillnaden är att Davids vision innehåller ett engelskspråkigt nålsöga.

 

Verkliga begåvningar behöver inte följa någon utstakad utbildningsbana. Historien är full av exempel på vetenskapsmän, forskare, uppfinnare, författare etc. som har gått sin egen väg. Då kan det omvända inträffa, nämligen att universitet och företag slåss om att rekrytera dem. Det betyder inte att det skulle vara fel att fullfölja en formell högre utbildning vid något universitet, bara att man inte ska överdriva betydelsen av vilken utbildningsanstalt som det sker vid. Det finns naturligtvis ingen objektiv rankinglista över världens 50 eller 100 bästa universitet; alla dessa listor är omstridda inom universitetsvärlden och favoriserar engelskspråkiga universitet. Det räcker med att citera denne norrman  verksam i Japan för att förstå bristerna i de flesta rankinglistor:


Japan har mer enn 90 universiteter, men bare seks av dem finnes blant de 100 øverste i Shanghai-listen over verdens beste akademier. En av grunnene til at ikke flere rangerer høyt, kan være at forskningen i landet nesten utelukkende foregår på japansk og er vanskelig å evaluere i utlandet.”


Dessutom måste man ifrågasätta det amerikanska utbildningssystemet, vilket skett sedan länge även av amerikaner, eftersom det inte förmår producera tillräckligt med begåvningar till den högre utbildningen och forskningen. Tvärtom har USA sedan andra världskriget konstant importerat framstående vetenskapsmän och forskare, vilket bara kommer att fungera så länge andra stater och universitet inte kan erbjuda samma fördelaktiga villkor.


Antalet svenska studenter som studerade utomlands minskade för övrigt med två procent läsåret 2007 – 2008. De enda två länder som tog emot ett ökat antal svenska studenter var Japan och Kina. Det är också ett tidens tecken.

 

Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

 


Presentation

Omröstning

Antag att du besöker en dam- eller herrklädesbutik i ett köpcentrum någonstans i Sverige och det visar sig att personalen enbart är engelsktalande (fallet utgår från verkliga exempel). Den kan inte, eller vägrar att, kommunicera på svenska. Vad gör du?
 Jag vänder på klacken och går
 Jag tar reda på varför den inte kan, eller vill, kommunicera på svenska
 Jag kritiserar denna brist på service och går
 Jag protesterar skarpt och går
 Jag bryr mig inte, talar engelska och fokuserar på mitt köp
 Jag anser att butiken bestämmer över sitt eget försäljningsspråk
 Jag anser att det är ett lovvärt initiativ
 Jag ser det som ett uttryck för att butiken verkligen är internationell
 Jag fullföljer ett köp bara om jag verkligen behöver varan

Fråga mig

107 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16
17
18 19 20
21
22 23 24 25
26
27 28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se