Direktlänk till inlägg 11 februari 2010

Engelskan utgör en pålaga på vetenskaplig forskning

Av Nätverket Språkförsvaret - 11 februari 2010 12:58




(Detta är ett översatt utdrag från en essä, "Si ce n’est pas rédigé en anglais, ça ne vaut pas la peine d’être lu!" (Om det inte är skrivet på engelska, är det inte värt att läsa) av Charles-Xavier Durand, publicerad i Cercle Jeune France 2005. Artikeln finns också i en engelsk version, men denna är inte fritt tillgänglig.)


René-Marcel Sauvé har visat på ett utmärkt sätt hur ett språkmonopol utgör en motsvarighet till skatt på vetenskaplig forskning på så sätt att det gör det mycket lättare att vetenskapliga upptäckter blir plagierade eller på annat vis använda på ett otillåtet sätt av medlemmar i kommittéer som granskar artiklar för publicering, om dessa artiklar är skrivna på deras eget språk men av forskare som kommer utifrån och inte tillhör deras egen forskningsmiljö. På grund av det är de mest framstående ryska och kinesiska vetenskapsmännen mycket mindre ivriga att få "internationellt erkännande" genom att genast publicera sig i tidskrifter på engelska. Till exempel blev den gen som orsakar multipel skleros upptäckt av Lap Tchi Tsoi, en forskare från Hong Kong. Kort efter det att nyheten om upptäckten spridits på engelska försökte en amerikansk och en brittisk forskare ta åt sig äran för denna upptäckt. Men Lap Tchi Tsoi hade garderat sig genom att först publicera sin upptäckt på kinesiska, och kunde på så sätt utan problem bevisa att han var först med den. När ryssarna började tillverka Sukhoi-turbiner till sina flygplan hade denna uppfinning redan skyddats med patent. Flygplan av märket Gulfstream, som tillverkas i USA, är utrustade med äkta Sukhoi-turbiner och inte av otillåtna kopior. Pasteur-institutet lyckades i domstol bevisa att deras forskare 1983 hade varit först med att upptäcka det virus som orsakar aids, i stället för ett forskarlag lett av Robert Gallo. Men Dominique Stehelin var inte lika tursam: 1989 fick Michael Bishop och Harold Warmus nobelpriset för det arbete som han själv hade utfört om cancerframkallande retrovirus. Alexander Grothendieck, en matematiker som erhöll Fields-medaljen1966, avstod från Crafoordpriset 1988. I sitt brev till den svenska vetenskapsakademin tog han kraftigt avstånd från stölder av forskningsresultat. Ivern att bli publicerad i vetenskapliga tidskrifter som anses välrenommerade gör att forskare ofta glömmer att vidta elementära försiktighetsåtgärder för att undvika att deras upptäckter stjäls. Hur ska en okänd liten forskare som just har fått en lysande idé kunna bevisa att Joe Blogg, professor vid ett stort amerikanskt universitet, har stulit hans idé och hans upptäckt när han skickade in sin artikel om det för godkännande till just Joe Blogg, och denne - som var anonym vid utvärderandet av artikeln - förklarade att hans den inte hade något värde och inte skulle bli godkänd för publicering?


De stölder som beskrivs här ovan är inte engelska språkets fel. Problemet ligger i att publicering sker på ett språk som av olika orsaker har uppnått näst intill monopol på vetenskapens område. Att publicera sig på engelska bara förstärker detta monopol, och inte bara genom vetenskapliga stölder och bedrägerier. Dessutom gör användningen av engelska automatiskt att en forskningsmiljö uppstår där stora vetenskapliga upptäckter automatiskt associeras med den anglosaxiska vetenskapen, oavsett om det är befogat eller ej. Vi har till exempel den franska vetenskapsmannen Jean Morlet, som upptäckte det sk Morletvågelementet och senare slog sig ihop med den franska matematikern Alex Grossman och fick ett patent baserat på sin preliminära forskning. En av tillämpningarna av Morlets forskning var konstruktionen av algoritmer som gjorde det möjligt att komprimera digitala bildfiler. Ur detta skapades JPEG-formatet, som har haft stor betydelse för smidig digital överföring av både stillbilder och rörliga bilder. Förutom denna teknik för bildbehandling har Morlets upptäckt också tillämpats inom en rad andra områden. Det är intressant att notera att namnet Morlet allt oftare skrivs "Morley" i vetenskaplig litteratur. Det är inte nödvändigtvis så att ändringen i stavning är illa menad, men tillsammans med Grossman har "Morleys upptäckt" blivit till ännu ett amerikanskt bidrag till vetenskapen, inte minst eftersom alla viktiga publikationer av Morlet har varit avfattade på engelska, vilket har bidragit till att dölja hans verkliga identitet.


På liknande sätt var Louis Pouzins arbete i projektet "Cyclades" 1972 en inspirationskälla för Vinton Cerf och Bob  Kahn, som räknas som upphovsmän till Internet. Dessa två försökte aldrig dölja att de i sin konstruktion kopierade begreppet "datagramme" som Pouzin uppfunnit, men Pouzins namn har förblivit totalt okänt för de flesta specialister inom datakommunikation och ännu mer för användarna av det, och riskerar alltså inte att bli felstavat! Detta är ytterligare ett exempel  på att användandet av engelska i beskrivningar av forskningsresultat, upptäckter och uppfinningar lätt orsakar att den verkliga identiteten på upphovsmännen förblir okänd, eftersom de inte är fysiskt närvarande i den sociolingvistiska miljö som de annars skulle bli synliga i på ett naturligt sätt. Fastän alla tre är fransmän är inte Pouzin, Grossman och Morlet kända av datatekniker och ingenjörer inom telecombranschen i Frankrike. I de anglosaxiska länderna är deras närvaro latent, den är förknippad med den anglosaxiska forskarvärlden, men fysiskt står de utanför denna värld och kan inte fullt ut få erkännande för sina upptäcker.


Har den nationella stoltheten någon plats inom vetenskapens värld, som inte känner några gränser? Tjänar det något till att känna till en forskares nationalitet? Om svaret är nej, hur ska ett land kunna få fram några vetenskapliga begåvningar ur befolkningen, om ungdomar inte ens får kännedom om det vetenskapliga arbete som försiggår alldeles i närheten, på deras eget språk? När det är så blir vetenskapen onödigt esoterisk och oåtkomlig för dem som annars skulle tänkas bli intresserade av den. Begåvningar för en vetenskaplig yrkesbana utvecklas inte i ett tomrum. För att få kunskap om vetenskap borde det inte behövas andra egenskaper än de som behövs för att tillgodogöra sig och förstå denna vetenskap, men det är en ganska litet problem. Att publicera sig på engelska innebär att man accepterar de kriterier som bestämts i engelskspråkiga länder, när det  gäller presentation och utvärdering av resultat. Att publicera sig på engelska innebär att man underförstått också accepterar citeringssystemet och att man försöker maximera sitt inflytande, men i den processsen måste  forskare utanför de angosaxiska länderna anpassa sina forskningsmål till de ämnen som är på modet, inom de områden som är välbekanta för dem som sitter i utvärderingskommittéerna. Alltså kommer dessa forskares arbeten mer och mer i bakvattnet efter de verkliga innovatörerna, som är de som finns i centrum av systemet och som avgör vilka ämnen som ska dominera och vilken riktning forskningen ska ta. Som följd härav börjar vetenskapsmännen i mera perifera länder (alltså utanför de anglosaxiska länderna) att följa med utvecklingen i vetenskapens centrum, och är inte längre  innovativa i sin forskning. Det är alltså de som är mest konformistiska som avancerar längst i sin karriär. Forskning från vetenskapsmän i periferin tillför allt mindre av värde till den forskning som utförs i centrum, och de mest begåvade och kompetenta börjar söka sig bort från vetenskaplig forskning. Det är precis vad som just nu sker i Frankrike med universitetens forskning, som är totalt anpassad till den angosaxiska vetenskapen, och i de stora, statligt finansierade laboratorierna. Den verkliga kreativiteten bryter mot traditionerna, står i opposition till konformism och låter sig inte formas efter konstlade krav, utan att den förlorar det essentiella i dess kraft. Det är ingen tvekan om att nedgången i forskningskvalité vid universiteten i det kontinentala Europa har samband med att exceptionella talanger gradvis har ersatts av en generation av konformister, vars uppkomst i sin tur har samband med nödvändigheten av att publicera sig på engelska och att acceptera regler som fastställts i en annan vetenskaplig kultur, vilket får effekten av en intellektuell tvångströja.

 

Kreativitet och kultur


Laurent Lafforgue, en fransk matematiker som fick Fields-medaljen 2002, säger att vetenskapsmännen tror att det faktum att fransk matematisk vetenskap fortfarande publiceras på franska beror på den utomordentliga vigören och kvalitén hos "école française de mathématiques" (den franska skolan i matematik). Men han själv tror att det är tvärtom. Han menar att det är därför att franska matematiker inom "école française de mathématiques" fortsätter att publicera sig på franska som de har behållit sin originalitet och sin styrka. Detta samband har inte att göra med själva vetenskapen, utan med psykologiska, moraliska och andliga faktorer, som gör den vetenskapliga kreativiteten möjlig. Så här skriver han:


På ett psykologiskt plan innebär valet att skriva på franska att matematikerna inte ser sig själva som något oundvikligen negligerbart, utan är fullt medvetna om att de kan göra mer än att bara ta efter andra och att de inte främst har en underordnad position. Kort sagt är detta språkval ett tecken på en kampanda som är raka motsatsen till uppgivenhet... det är klart att denna kampanda ensam inte garanterar framgång, men den är en förutsättning. Som det kinesiska ordspråket säger: de enda strider som förloras i förväg är de som aldrig utkämpas.”


Översättning: Susanne Ljung Adriansson


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 28 mars 08:00

Universitetsläraren rapporterar:   ”En utgångspunkt för den norska regeringens handlingsplan är att mer undervisning sker på engelska och att det i vetenskapliga publikationer har skett en kraftig nedgång av det norska språket i förhållande...

Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 27 mars 08:00

Som många noterat har service på restauranger i Sverige förändrats de senaste 10 åren. I de större städerna stöter man ofta på personal som knappt kan svenska utan bara engelska. De verkar intalade att alla svenskar gärna pratar engelska.   När...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 26 mars 12:00

Stefan Lindgren skriver på Facebook:   ”Läs Cronemans krönika i DN från 16/3. Jag håller helt med honom, även om han är 30 år sen med dessa insikter.   Och har man väl sagt A måste man säga B. Det är sjukt att svenska högskolelärare ska...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 25 mars 13:00

I artikeln ”Den nordiska språkgemenskapens kris” skriver Samuel Larsson inledningsvis:   ”Den eviga frågan om hur väl danskar och svenskar förstår varandras språk har blivit aktuell igen. Frågan är ju lika gammal som Öresund o...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 24 mars 08:00

Söndagens svenskspråkiga sång   Kjell Höglund - Mina vingar   Söndagens svenskspråkiga dikt   Tanken   Tanke, se, hur fågeln svingar under molnet lätt och fri; även du har dina vingar och din rymd att flyga i.   Klaga ej, att du v...

Presentation

Omröstning

Är älvdalskan ett språk eller en dialekt?
 Älvdalskan är ett språk
 Älvdalskan är en dialekt
 Vet inte

Fråga mig

142 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16
17
18 19 20
21
22 23 24 25
26
27 28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skapa flashcards