Idag publicerade Svenska Dagbladet en kommentar av Lena Ekberg, chef för Språkrådet, till artikeln ”Övertro på engelskans betydelse”. Vi tycks vara överens om huvudfrågorna, nämligen att skolan måste fokusera på mångspråkighet och att andra språk än engelska måste lyftas fram. Men hon menar också att budskapet i artikeln tyvärr kan tolkas så att kontakt med flera språk i tidig ålder är skadligt för befästandet av modersmålet.

Observera att jag bara talar för mig själv i fortsättningen - och inte för övriga artikelundertecknare. Jag anser inte att det finns stöd för en sådan tolkning av artikeln. Det finns ingen kritik i artikeln av tidig inlärning i sig. Däremot kritiseras föreställningen att tidig inlärning skulle vara utslagsgivande, d.v.s den bestämmande eller den viktigaste faktorn vid språkinlärning. Både Globaliseringsrådets och Folkpartiets förslag bygger på denna vanföreställning. Den enda faktor som jag anser är utslagsgivande för språkinlärning är om barnet växer upp i en miljö, där föräldrarnas språk och omgivningens huvudspråk är detsamma. Det ger garanterat ett gott resultat, d.v.s ett modersmål.

Det är nästan aldrig fel att påbörja kunskapshämtning eller träning av en färdighet så tidigt som möjligt, men är det en utslagsgivande faktor? Om man tänker sig två barn, som börjar musicera vid olika åldrar, har det barn som börjar tidigast inget avgörande försprång. Det som avgör slutresultatet är i stället talang och uthållighet. Bara om dessa båda barn är lika musikaliska och lika ihärdiga spelar tidpunkten för starten någon roll.

Den kritiserade artikeln säger också att inlärning av ett främmande språk fungerar bäst, om det sker med grund i modersmålet (eller det starkaste språket). Låt eleverna lära sig läsa och skriva på det egna modersmålet först, om inte det andra språket finns naturligt i omgivningen. Dessa skrivningar täcker upp alla två- eller trespråkiga (finns!) hemmiljöer i Sverige. Min yngsta dotter har lärt sig två språk från dag ett, svenska och polska. Hon har dessutom lärt sig engelska och franska. Hennes maximalt tidiga inlärning av två språk tycks dock varken gjort till eller från vad gäller hennes språkintresse i övrigt.

Den som menar att tidig inlärning är den avgörande aspekten måste förr eller senare dra den slutsatsen att årskurs ett inte är -  tidigt nog. Nästa steg är naturligtvis att göra engelska obligatoriskt i förskolan. Det säger också Moderaternas skolpolitiska talesperson i en intervju  i Svenska Dagbladet: ”Vi har sagt att vi välkomnar att man har engelskan redan i förskolan.” Enligt en nyhetsnotis i Metro lär sig redan tvååringarna på Lilla Trulsegårdsskolan i Torslanda engelska. Om man börjar med engelska redan i förskolan, kommer man att märka att interferensen från svenskan, d.v.s inflytandet från föräldrarnas och barnens huvudspråk eller omgivningens huvudspråk, utgör ett problem för inlärningen. Barnen kommer ändå inte att lära sig perfekt engelska. Nästa steg består i insikten att barnen befinner sig på fel plats. Då kan man naturligtvis följa en del sydkoreanska föräldrars exempel, nämligen att skicka barnen till ett engelsktspråkigt land som Australien och låta dem gå i skola där från årskurs ett. Nackdelen är förstås att de regelbundna kontakterna mellan barnen och föräldrarna försämras under barnens uppväxttid. Dessutom kan naturligtvis hela familjen flytta till ett engelsktspråkigt land.

Artikeln framhåller att individens eget språkintresse och graden av användning av språket är betydligt viktigare faktorer för slutresultatet än tidig inlärning av ett främmande språk. Detta är egentligen självklart. Den som är intresserad av ett språk, eller mycket ambitiös, kan lära sig ett språk mycket snabbt.  Mitt paradexempel brukar vara en ung iransk elev, som klarade rikstestet och kunde inleda sina universitetsstudier efter nio månader i Sverige. Förklaringen är hon hade som princip att studera svenska åtta timmar om dagen. Hur viktig graden av användningen av ett språk är, kan illustreras av alla vuxna invandrare, som kommit till Sverige efter 21 års ålder, men ändå lärt sig utmärkt svenska, t.o.m bytt huvudspråk, ofta med bistånd av en svenskspråkig make/maka. Skolans uppgift består i att ge grundläggande kunskaper i olika främmande språk och stimulera elevens intresse för språken i fråga. Men om inte eleven själv är intresserad, så kommer undervisningen gå in genom det ena örat och ut genom det andra.

Sist men inte minst: Man måste se till det sammanhang, i vilket Folkpartiets lägger fram sitt förslag om engelska redan i årskurs ett. Engelska har en exceptionellt hög status i Sverige, vilken manifesteras inom nyckelsektorer som den högre utbildningen och näringslivet. Som artikeln påpekar utsätts idag svenska barn och ungdomar för en enorm exponering från engelskan i massmedia; det må gälla tv, radio, film eller massmedia. Resandet har ökat markant sedan andra världskriget och därmed möjligheten att använda engelska.

Engelskans direkta inflytande idag i Sverige är betydligt större än någonsin lågtyskans och franskans. I lågtyskans fall var det den fåtaliga befolkningen i städerna, som utsattes för direkt påverkan och de språkliga förändringar som detta gav upphov sipprade långsamt ner bland bönderna. Visserligen var dessa språkliga förändringar på lång sikt genomgripande. Franskan på 1600- och 1700-talet påverkade i första hand hovet och adeln. Idag kan ingen, varken hög eller låg, i Sverige undgå att påverkas av engelskan, i hemmet, i skolan, på arbetet eller ute på gatan. Detta är en helt unik situation för Sverige historiskt sett. I det läget lägger Globaliseringsrådet och Folkpartiet fram ett förslag om tidigareläggning av engelskundervisningen, vilken inte har någon avgörande betydelse för vilka kunskaper i engelska som eleverna kommer att ha som vuxna. Men en sak är säker; förslaget höjer engelskans status ytterligare. Det kommer att understödja fördomar som att det räcker med att läsa engelska, att man klarar sig överallt med engelska och att andra språk, inklusive svenska, gärna får försvinna. Sådana kommentarer hittar man lätt i anslutning till artikeln på Svenska Dagbladets webbplats.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Språket, ett verktyg som skiljer människan från alla andra arter, avslöjar ofta omedvetet en del av skribentens inre tankevärld, även om denne nog vid en granskning i efterhand skulle avvisa vissa slutsatser. När personer, saker eller egenskaper inom...

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...