(Brev med anledning av Per-Owe Albinssons debattartikel den 23/10 i Svenska Dagbladet)

Hej,

(Lustigt att se språkvetare krångla till kommunikation. Man skulle kunna tro att de var ute efter motsatsen.)

Engelska är kanske inte det bästa valet, eftersom det är lika ostrukturerat och fult som svenskan (fast engelskan har fördelen att de sär skriver så att det blir enklare att göra automatiska rättstavare). Ska vi komma ifrån sådana egenheter så måste vi titta på lojban eller liknande. Nu är jag ingen esperantoexpert (jag vet bara att det var tänkt som ett handelsspråk ifrån början), men jag tvivlar på att esperanto är lika strukturerat och kulturneutralt som lojban.

Men om man ska vara pragmatisk så ligger engelskan lättast till hands. Googla (hah!) efter termer engelska, sedan på dess motsvarande svenska termer. Notera att i en (extremt) stark majoritet av fallen så fås bättre/fler relevanta sökresultat på engelska. Varför ska vi sträva efter att förstöra en sån viktig och bra egenskap? Eller ska vi sätta oss och skriva en massa svenska artiklar på nätet för att göra så att svenskan blir likvärdig i informationssökande? Till vilken nytta är det för alla de som inte kan svenska?

För en massa år sedan, när de flesta program folk hade installerade på sina datorer var engelskspråkiga, så var datorproblemlösning enkel. Man förstod felmeddelandena i sitt sammanhang, och om man inte förstod så kunde man söka efter felmeddelandena på Internet, och lösningen fanns i 98% av fallen.

Men så kom det någon irriterande språkrevolution, och folk började med svenska program. Numera är det i princip tvärt omöjligt att söka efter felmedelanden och få något resultat när man vill hjälpa vänner och bekanta.

Att använda tolkning är helt vansinigt. Skulle jag (om jag inte kunde engelska) betala en tolk för att översätta ett meddelande från svenska till engelska, vilket i bästa fall ger en approximation som sannolikt ändå ens ger några relevanta träffar vid en sökning?

Jag skulle gladeligen överge svenskan helt om andra länder övergav sina nationalspråk och bytte ut dem mot engelska. Jag är inte intresserad av att stå och, med stolthet, proklamera att jag minsann pratar svenska. Jag vill kunna kommunicera med folk ifrån andra ställen i världen, och emedan jag inte tycker att engelskan är ett bra alternativ, så tycker jag definitivt att det är det bästa vi har för närvarande. Om vi ska vara pragmatiska, alltså - annars tycker jag att lojban är det bästa alternativet. (Ett språk där språkljuden är valda så att det ska vara svårt att höra fel under en dialog i en bullrig miljö är ju svårt att inte tycka om).

Din poäng var mer relevant innan flygplan och Internet. Men idag är försök att motarbeta engelskifieringen blott ett försök att tvinga fram språkeliter. "Jaså, du satsade på datorer istället för språk, och nu behöver du kommunicera med tyskar? Jaha, då ska vi se vad taxan är!". En sån värld är onödigt komplicerad för min del.

"Se svenskan som en tillgång, inte som en belastning."

Det är en belastning för sådana som mig som bor i 2000-talet och kommunicerar friskt med folk ifrån hela världen, det är inte en fråga om hur man ser det. Ytterligare problem får vi genom att det finns en massa andra människor som har sån där onödig nationalstolthet i andra länder. Men lyckligtvis märks det att det blir allt lättare att kommunicera med frans .. (vad heter det könsneutrala "fransmän"?), tyskar, japaner och kineser genom att de i allt större utstreckning verkar kunna hyffsad engelska. Med tur så kommer dina motsvarigheter i deras kulturer att
känna sig tvungna att skriva liknande artiklar inom en snar framtid.

Rent samhällsfilosofiskt ser jag det som att vi, som civilisation, vuxit ifrån "behovet" av nationalspråk. Och det hände i princip i samband med att vanligt folk kunde börja resa med flygplan. På samma sätt som att religionen som förklaringsmodell är helt utdaterad iom de vetenskapliga framsteg som gjortes under 1600 - 1700-talen och framåt.

Kind regards,
Jan Danielsson

Se svar i kommentaren!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Olle Käll, Gävle

5 november 2009 13:19

Hej!

Jag läste som medlem i Språkförsvaret ditt brev som vidarebefordrats inom nätverket, och vill svara kort om vad jag tror om utvecklingen, eftersom du skriver om det.

Framtiden är inte bara global, som många tror. I en tid när alltfler inser att det lokala har betydelse kommer också känslan av ens ursprung och identitet att stärkas. Alla älskar inte att världen blir större, utan ser det hela som mycket av resursslöseri (inte minst det absurda i att frakta människor och varor över halva jordklotet), som inte håller i längden.

Antingen-eller-tänkandet mellan engelska och olika nationalspråk är verkligen primitivt. Vi kan väl stå upp för bägge, globalt och lokalt?

Det som fortfarande förbryllar mig är alla anglofilers förvåning över att inte hela världen talar engelska redan. Glöm det. Inse att också engelsmän och amerikaner ser det som ett problem att de inte kan fler språk. Mycket snart är det ett problem för oss svenskar också.

Hur som helst: välkommen i debatten!

Mit freundlichen Grüssen

 

Per Fal, Gävle

5 november 2009 14:11

Jan Danielsson är tydligtvis en tämligen ung man, antagligen med välutbildade mor- och farföräldrar dessutom; om inte, så hade han känt till att en stor mängd människor, särskilt äldre, inte alls behärskar engelska språket i den utsträckning som krävs för att kunna uttrycka allt de vill - inte minst känslor. Unga svenskar behärskar ofta engelska hyggligt - men långt ifrån perfekt - och blandar gärna in stora delar av det språket i sina samtal också med äldre generationer. Då uppstår problem i umgänget; de äldre förstår inte de unga och uppfattas ofta av de yngre som insnöade dumskallar som inget begriper och de kunskaper de eventuellt kan förmedla om gångna tider som något som inte är värt att bry sig om. Med den inställningen, som Jan D uppenbarligen delar, kommer dessa unga att sakna de starka rötter som kännedom om den egna historiska bakgrund ger - och som främst ligger i svenska språket. En människa, liksom ett träd, som saknar djupgående, starka rötter blåser lätt omkull vid första någorlunda kraftiga höststorm. Jan Danielsson verkar närmast vara en rotlös buske som driver med vinden. Stackarn.

 

Webbansvarig

5 november 2009 14:15

Föregående blogginlägg är undertecknat Per Falk, inte Per Fal. Det går tyvärr inte korrigera sådana här fel i kommentarerna i efterhand.

 

Mikael

5 november 2009 14:24

Eftersom Jan Danielsson menar att han gärna går över helt till engelska så är ju "problemet" löst för hans del. Att inte kunna kommunicera med tyskar, fransmän med mera på deras eget språk är en stor brist.

Varför ska engelsktalande inte lära sig andra språk? När de med övriga språk förväntas göra detta?

www.interlingua.com är en sida som är på interlingua.
Ett internationellt världsspråk. Spanska är ett internationellt världsspråk. Synd att inte behärska detta.

Att lära sig språkkunskap och våra språks samband, likheter och olikheter är det viktigaste ämnet i världens skolor.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...

Hej!   På Sveriges Radios webbplats  står följande:   "Upptäckten är över 2000 år gamla och ovanligt välbevarade trots det vulkanutbrottet Vesuvius som lämnade staden i aska".   Men på dessa få ord finns flera grammatikfel och ett sakfel:...

Söndagens svenskspråkiga sång och dikt 2024-04-14   Söndagens svenskspråkiga sång   Sara Eng - Trollkarlen från Indialand    Söndagens svenskspråkiga dikt   Den norske viking som grundade Limerick säkert samma dag, samma timme fick...

      Och denna "verksamhet", som också förstör elevernas kunnskaper i samt känsla för att vilja använda det svenska språket, betalar samtliga svenska skattebetalare för via skatten (skolpengen).   Enligt den svenska språklagen från 2009 ...