Direktlänk till inlägg 3 oktober 2009

Skånskan hotad?

Av Nätverket Språkförsvaret - 3 oktober 2009 09:44


Skånskan är utrotningshotad, påstår Stiftelsen Skånes Framtid (SSF), som dessutom anser att skånska inte är en dialekt, utan ett eget språk. Och självaste UNESCO håller med och listar "Scanian" som ett av alla språk i världen vars framtid är osäker. Det här är dock inget som Dialekt- och ortnamnsarkivet håller med om. För att räknas som ett språk skulle skånskan behöva ett eget skriftspråk, och något sådant finns som bekant inte. Men naturligtvis vill även Dialekt- och ortnamnsarkivet att skånskan ska bevaras som dialekt, liksom andra svenska dialekter.

Detta står att läsa i en artikel i Svd, där det även finns en liten "skånsk-svensk" ordlista.


Susanne L-A


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret

 
 
Ingen bild

lr.

3 oktober 2009 17:07

Var går gränsen mellan språk och dialekt? Svaret är nog att ingen vet.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

3 oktober 2009 19:20

Ola Svensson har skrivit en bra artikel i denna fråga - se http://www.sofi.se/5171.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

4 oktober 2009 11:35

Länken ovan innehåller en onödig punkt (.) efter 5171. Ta bort den, så fungerar länkningen. I det här programmet tycks det inte gå att ta bort kommentarer, när de väl en gång har godkänts.

 
Ingen bild

JP

17 oktober 2009 21:36

"För att räknas som ett språk skulle skånskan behöva ett eget skriftspråk, och något sådant finns som bekant inte."

Ett språk måste inte ha ett vedertaget skriftspråk för att kallas språk. Jag håller inte med om att skånska är en svensk dialekt annat än ur en politisk synvinkel (vilket t.ex skulle innebära att Finland saknar svenska dialekter), lingvistiskt sett är klassisk skånska en sydskandinavisk dialekt(grupp) med rikssvenska influenser.

 
Ingen bild

Nikke

25 oktober 2009 23:08

Skrevs ikke "skaaneloven" paa skaanska? Naagot olderdomlig men æn ær det det inte forsent att fornya det "skaanska skrift sproget" alt for at bibehola den skaanska dialekt/sprog.

 
Johan

Johan

26 oktober 2009 23:25

Tidningar kan/vill uppenbarligen inte få rätt på SSF:s namn. Det är Stiftelsen SKÅNSK Framtid.

Läs för övrigt det här:
http://www.dr.dk/Regioner/Bornholm/Nyheder/Bornholm/2009/10/25/072142.htm

Lyssna på det här:
http://www.dr.dk/drnetradio/index.dr?evt=ext&path=%2FForms%2FPublished%2FPlaylistGen.aspx%3Fqid%3D449239&tab=fs

http://johanwadenback.blogspot.com

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

29 oktober 2009 21:52

Svar till Nikke

Att Skånelagen skrevs på skånska är inget argument för att skånska skulle vara ett eget språk. Alla landskapslagar på 1200- och 1300-talet skrevs på den lokala varieteten/dialekten, eftersom det inte existerade några riksspråk, varken danskt, norskt eller svenskt, på den tiden.

Det finns två kriterier på vad ett språk är:

1. Ett språk är en dialekt med armé och flotta, d.v.s utnämningen av språk är politisk. Historiskt sett har det därför i Skandinavien bara funnits tre språk: danska, norska och svenska.
2. Språkvarieteten är så olik andra variteteter att den inte förstås av användare av dessa andra varieter. Det gäller finska, färöiska, grönländska, isländska och samiska i Norden. Den enda nordiska varietet i övrigt i Norden som uppfyller detta krav är älvdalskan i Dalarna, som inte kan förstås av de som talar svenska, norska och danska.

Alla övriga dialekter i Skandinavien ingår i ett s.k dialektkontinuum, där den ena dialekten övergår i den närbelägna. Du kan resa från södra Jylland upp till norra Norge eller Sverige och dialekterna kommer hela tiden glida över i varandra, men de som talar enbart dialekt vid ytterpolerna kommer inte att förstå varandra.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

30 oktober 2009 21:31

Svar till Johan

Bornholmska är naturligtvis fortfarande en östdansk dialekt. Det förhållande att SIL International - helt korrekt -har tagit bort beteckningen språk om skåneländska bör inte leda till ett överslag åt andra hållet, nämligen att beteckna bornholmska som en sydsvensk dialekt.

Den nordiska språkdeklarationen slår fast att det finns sex språk i Norden som både är kompletta och samhällsbärande: danska, finska, färöiska, isländska, norska (i sina båda skriftspråksformer bokmål och nynorska) och svenska. Dessutom är grönländska idag officiellt språk på Grönland. Svenska är minoritetsspråk i Finland och finska i Sverige.
Dessutom finns det några språk med speciell ställning i Norden: meänkieli (tornedalsfinska), kvänska, romani i olika varieteter, jiddisch, tyska samt de olika nordiska teckenspråken. Inte ens en särspräglad varietet som älvdalska - se inlägg ovan - är erkänd som språk.

 
Ingen bild

Camilla

2 november 2009 00:48

Jeg er enig med Per-Åke Lindblom i at dialekterne former et kontinuum fra en egn over en anden. Det som imidlertid forbigår opmærksomheden, er at skånelandsk ikke er en svensk dialekt, det som er en svensk dialekt er det svensk der tales med skånsk accent i området – ikke selve det man kan kalde oprindeligt skånelandsk, og som har en langt længere historie end den tid Sverige har haft området.
I tiden omkring skånske lov fandtes ikke noget rigssprog – heller ikke i Danmark, derimod en mængde forskellige dialekter. En af dem var østdansk, det dækkede en del af Sjælland, Skåne, Halland, Blekinge og Bornholm. I 1500-tallet forsøgte man at konstruere et rigssprog som skriftsprog, dette sprog taltes i øvrigt af overklassen og det taltes i storbyerne, man kan således også kalde det et storbysprog. Storbysproget indeholdt dog også enkelte af egnens lokale dialektord – det ser man eksempelvis af 1600-tals dokumenter, der er skrevet på dansk men indeholder skånske ord.
Almuesproget var derimod skånsk, men man iblandede også enkelte nye (1600-tals) danske ord. Med overgangen til Sverige og forsvenskningen i 1680’erne, blev kontakten til dansk brudt, og i almuen bibeholdt man de danske ord, der var kommet til men tilførte ikke nye. Disse termer er således 15-1600-tals danske ord. Den svenske påvirkning er senere, men har ikke påvirket selve dialektmålet, men kun det administrative og officielle sprog, der således i dag kan kaldes svensk med skånsk accent = sydsvensk dialekt. Det rigtigt skånske har derimod ikke noget med svensk at gøre, men er det bevarede almuesprog, der har eksisteret fortsat trods svensk.
Det rigtige skånelandske kan dermed defineres som en oprindeligt østdansk dialekt, der dels udviklede sig mere konservativt end storbysproget og derfor indeholdt 1) flere gammeldags (oldnordiske) ord, der allerede var gået af mode i middelalderen, 2) egentlige dialektord, der ikke har paralleller i dansk, men kun findes i skånsk og 3) gammeldags danske ord fra 1500-1600-tallet, hvoraf mange ikke længere bruges i nutidsdansk.
Disse faktorer er faktisk nok til at kvalificere skånelandsk som et sprog idet, det er en oprindelig dialekt, der har adskilt sig fra og ikke fulgt med sprogudviklingen i modersmålet dansk, og ikke har erstattet dialektordene med svenske ord.
Man kan sammenligne dette med islandsk, der oprindeligt er en vestnorsk dialekt, men pga. brudt kontakt har norsk udviklet sig bort fra det mere konservative islandske dialektmål.
Derudover skal vi også huske at der stadig taltes dansk blandt familier i Skåne op i 1900-tallet, selvom det kun var tilladt at tale svensk officielt, men at heller ikke dansk nogensinde er blevet anerkendt som minoritetssprog i Sverige.
Mest korrekt ville være at sige at der tales 3 sprog i den svenske del af Skåneland: svensk (officielt sprog) og dansk og skånsk (minoritets- eller regionale sprog) og i den danske del af Skåneland (Bornholm) 2 sprog: dansk (officielt sprog) og skånelandsk.

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

9 november 2009 15:15

Jag är ingen dialektforskare, men det förvånar mig ändå att Camilla talar om skåneländska och skånska som om det vore enhetliga språkliga varieteter. Ola Svensson skriver i artikeln ”Klargörande om skånska som eget språk” http://www.sofi.se/5171:

”Det finns inte en samlad skånska. De olika målen runt om i Skåne är rent språkligt sinsemellan mycket olika. Dessa olikheter återfinns på alla språkliga nivåer. De skånska dialektala dragen följer inte alls landskapets gränser. Inte heller följer de de gamla före detta danska, numera sydsvenska, landskapens gränser. I stället finns dialektgränser som har att göra med t.ex diftonger eller försvagade vokaler kors och tvärs genom landskapet och genom angränsande landskap, både på den danska och på den svenska sidan. De skånska dialekterna glider utan några enhetliga språkliga gränser gradvis över i sina granndialekter i Blekinge, Småland och Halland. Dessa i sin tur glider på samma sätt över i dialekterna i de landskap de gränsar till. Bilden är den normala för just dialekter.”

Jag är helt överens med Ola Svensson i denna beskrivning, eftersom de stämmer med mina egna erfarenheter. Jag har nämligen bott i Malmö i flera omgångar, 1964, 1967 och 1970 – 1974, besökt alla skånska städer och de flesta viktiga tätorter och dessutom under denna tid huvudsakligen umgåtts med ”tvättäkta” skåningar. Det finns inte en skånsk dialekt – utan flera. Det räcker att åka från Skanör-Falsterbo upp mot Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg och Ängelholm, så kommer dialekterna att ändra sig hela tiden.

Jag har absolut inga fördomar mot dialekter; jag är själv uppvuxen med en sådan i Hälsingland. Naturligtvis kan jag påstå att jag talar hälsingemål, men i själva verket talar jag en speciell hälsingdialekt, eftersom hälsingedialekterna skiljer sig åt i lika hög grad som de skånska. Som barn räckte det för mig att åka tre mil genom en skog till Järvsö för att uppleva en radikalt annorlunda dialekt. Min skola spelade en fotbollsmatch en gång mot ett skollag från Järvsö. Jag hörde en järvsöelev säga ”Hä fjorta minuta kvör”. Jag vände mig förvånat om till en klasskamrat och påpekade att järvsöeleven inte kunde prata svenska. Det hette ju ”dä fjorten minuter kvâr” – inte ett ord var identiskt. Min morfar kunde, precis som professor Higgins, t.o.m säga från vilken socken en hälsing kom genom att lyssna på hans/hennes dialekt.

Jag skrev tidigare att det finns två kriterier på vad ett språk är, nämligen:

1. Ett språk är en dialekt med armé och flotta, d.v.s utnämningen av språk är politisk. Historiskt sett har det därför i Skandinavien bara funnits tre språk: danska, norska och svenska, som samtliga går tillbaka till urnordiskan.
2. Språkvarieteten är så olik andra varieteter att den inte förstås av användare av dessa andra varieteter. Den enda varietet i Skandinavien som uppfyller detta andra kriterium är älvdalskan, som befinner sig lika långt från svenskan, norskan och danskan som isländskan.

Det hör till saken att de nordiska språknämnderna, den nordiska språkdeklarationen (och därmed regeringarna) bara räknar med fem nordiska språk, d.v.s danska, färöiska, isländska, norska och svenska.

Nu skriver Camilla:

”Det rigtige skånelandske kan dermed defineres som en oprindeligt østdansk dialekt, der dels udviklede sig mere konservativt end storbysproget og derfor indeholdt 1) flere gammeldags (oldnordiske) ord, der allerede var gået af mode i middelalderen, 2) egentlige dialektord, der ikke har paralleller i dansk, men kun findes i skånsk og 3) gammeldags danske ord fra 1500-1600-tallet, hvoraf mange ikke længere bruges i nutidsdansk.

Disse faktorer er faktisk nok til at kvalificere skånelandsk som et sprog idet, det er en oprindelig dialekt, der har adskilt sig fra og ikke fulgt med sprogudviklingen i modersmålet dansk, og ikke har erstattet dialektordene med svenske ord.”

Det inställer sig flera frågor:

1. Hur stor andel av befolkningen i Skåne talar ”riktig” skånska?
2. Hur stor andel av orden i denna riktiga skånska är särskånska, d.v.s finns inte i dialekterna på Själland, på Bornholm, i Halland eller Blekinge eller i götamålen?
3. Kan du ge exempel på dessa särskånska ord? Det är först när du anger konkreta exempel, som saken kan kontrolleras.
4. Innehåller skånskan fler egna ord än andra varieteter i Skandinavien?


En språklig varietet kan naturligtvis upphöjas från dialekt till språk. Om tillräckligt många i ett samhälle, uppfattar det som ett språk, och inte som en dialekt av ett annat språk, kan det vinna acceptans som språk. Meänkieli (tornedalsfinskan) gick från att ses som en finsk dialekt till att få status som minoritetsspråk. 1984 skrev jag i en artikel om meänkieli:

”Tornedalsfinnarna befinner sig, trots att de är fler än samerna, i en svårare situation. Deras dialekt, en nordfinsk dialekt, som både har arkaiska drag och är starkt uppblandad med svenska, skiljer sig så starkt från riksfinskan att det är en öppen fråga om det riksfinska skriftspråket längre tjänar som ett stöd för tornedalsfinskans bevarande.

Bland tornedalsfinnarna råder det också delade meningar om det är möjligt att bevara tornedalsfinskan eller om den är dömd att dö ut. Men i varje fall är det ett rättvisekrav, särskilt med tanke på den svenska statsmaktens tidigare förföljelser mot tornedalsfinskan, att tornedalsfinskans möjligheter att överleva understöds.”

De i Tornedalen som ville bevara meänkieli insåg snart att undervisningen inte kunde ske på riksfinskans grund. Därför utvecklades successivt ett eget skriftspråk, egna grammatikor och egna ordböcker, vilket var förutsättningen för att stabilisera språket.

Det finns redan fyra skriftspråk i Skandinavien, d.v.s bokmål, danska, nynorska och svenska. Varför ska man i den situationen utveckla ytterligare ett? Jag är helt säker på att den överväldigande majoriteten av skåningarna inte vill delta i en sådan process. Det är inte mödan värt helt enkelt. Dessutom finns det viktigare språkfrågor att syssla med nämligen att försvara nationalspråken danska, norska och svenska gentemot engelskans expansion på deras bekostnad. Detta är huvudfrågan idag. Det är riktigt att sträva efter att bevara dialekterna. Det sker säkrast genom att man stannar kvar i det egna landskapet och helst heller inte ingår blandäktenskap. Jag har inte fört vidare min dialekt till mina barn, eftersom jag sedan länge är bosatt i Stockholm. Den fungerar inte här. Däremot ”slår” jag ”på” den, när jag passerar gränsen mellan Gästrikland och Hälsingland…

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 26 maj 12:00


...människor i olika typer av sammanslutningar har vett att använda sig av svenska här i landet!       Jämför med fjanterier som "Missing People Sweden", "Cold Case Sverige" och "X-Cons", för att nämna några exempel. Den hemmasnickrade och o...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 26 maj 08:00

(Brevväxling med Utbildningsradion om programmet ”Balkans metropoler”)   Från: Kundtjänst <Kundtjanst@ur.se> Skickat: den 26 maj 2020 15:05 Till: Ola Nilsson Ämne: Sv: Fråga om Balkans metropoler   Hej Ola, Jag har full f...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 25 maj 20:13

Efter många turer och namn genom åren så återuppstod koncernnamnet Gränges år 2013! Synnerligen trevligt med ett svenskspråkigt namn (och som till och med innehåller en "inhemsk bokstav") i dessa anglifierade tider.   Per-Owe Albinsson    (De...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 25 maj 11:27

(Inslaget sändes i TV4 fredag den 22/5 kl. 18.06 – längd på klippet 7:16)   "Flockimmunitet, coronaavstånd och coronahälsning. Covid-19 har lett till en utveckling av språket, där nya begrepp på kort tid blivit allmänt vedertagna. Anders Sv...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 24 maj 12:00

Internationella Engelska Skolan kommer att öppna en ny skola i Staffanstorp. Varför tillåter Sverige, som enda land i världen, denna galenskap?   Politiker måste uppvaktas och väckas ur sin törnrosasömn!   Uppmärksam    (Denna nätdagbok ä...

Presentation

Omröstning

Vilken hälsningsfras, om någon, använder du när du kontaktar en privatperson per brev eller mejl för första gången?
 Hej
 Hej + förnamn
 Hej + förnamn + efternamn
 Bästa/bäste + förnamn
 Bäste/bästa + förnamn + efternamn
 Käre/Kära + förnamn
 Kära/käre + förnamn + efternamn
 Bara förnamn
 Förnamn + efternamn

Fråga mig

126 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5
6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23
24
25
26 27 28 29 30
31
<<< Oktober 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"

Blogtoplist


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se