I gårdagens blogginlägg kommenterades Johan Hellekants artikel  - också igår - i Svenska Dagbladet, som redogjorde för den minskande andelen svenskproducerade program liksom program från Europa. Det finns faktiskt ett EU-direktiv, ”Television utan gränser”, som uttryckligen stadgar att europeiska tv-kanaler ska reservera mer än hälften av sin sändningstid för europeiska verk:

 

"Direktivet ’Television utan gränser’ utgör hörnstenen för Europeiska unionens audiovisuella politik. Det grundar sig på två grundläggande principer: fri rörlighet för europeiska tv-program på den inre marknaden och skyldighet för tv-kanalerna att reservera mer än hälften av sin sändningstid för europeiska verk (min  fetstil), där så är praktiskt möjligt (’sändningskvoter’)."

Direktivet antogs ursprungligen 1989 och reviderades senast 2005; tillägg och ändringar tycks  i huvudsak gällt Internet. Den relevanta paragrafen i 1989 års direktiv lyder som följer:

 "Artikel 4

1.Medlemsstaterna skall, där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt, säkerställa att programföretagen reserverar en övervägande del av sin sändningstid med undantag av tid för nyheter, sportevenemang, tävlingar, reklam och teletexttjänster för europeiska produktioner definierade i artikel 6. Denna andel bör uppnås gradvis på grundval av lämpliga kriterier med beaktande av programföretagets ansvar gentemot sin publik för information, utbildning, kultur och underhållning."

 

Som Johan Hellekant berättar i  artikeln ”Närproducerat – en lyxvara i rutan”, syndar alla svenska tv-kanaler, särskilt de kommersiella,  mot denna regel om övervikt för europeiska produktioner. Det är inte fråga om något språkkriterium, men om regeln tillämpades skulle den omöjliggöra mer än 50 procent amerikanskt programmaterial.

 

Det är intressant att det är fullt möjligt att införa språkkriterier enligt direktivet:

 

"Artikel 8

Om medlemsstaterna anser det nödvändigt av språkpolitiska skäl, kan de vad gäller en del eller alla program från TV-programföretagen inom sin jurisdiktion, med beaktande av gemenskapens lagstiftning fastställa mera detaljerade eller striktare regler, särskilt på grundval av språkliga kriterier."

 

I Språkförsvarets utkast till språklag för Sverige, 12 §, utgick vi från språkkriterier:

”Massmedia

1.De företag, SVT och Sveriges Radio, vars verksamhet regleras av Sveriges riksdag och regering, liksom TV4 och andra mediaföretag, som slutit avtal med den svenska staten, har ett särskilt ansvar för att värna om det svenska språket.

2. Programspråket i SVT, Sveriges Radio och TV4 är normalt svenska, om inte sändning sker på de nationella minoritetsspråken eller hemspråken, eller i undervisningssyfte .

3. Minst en tredjedel av materialet i långfilms- och musikutbudet i SVT, Sveriges Radio och TV4 skall vara på svenska. Högst en tredjedel av samma utbud får ske på ett och samma främmande språk, i syfte att främja språklig mångfald.

4. Mediekanaler, vilkas verksamhet regleras av Sveriges riksdag eller regering eller som slutit avtal med svenska staten, måste redovisa sin sändningstid utifrån språk, för att det skall vara möjligt att fastställa huruvida balansen är rimlig mellan olika språkområden.

5. Filmer och tv-program som sänds i de svenska tv-kanalerna enligt ovan skall ha en överordnad svensk titel.

6. Inget reklaminslag får sändas uteslutande på ett främmande språk utan översättning på textremsa. ” 

Den tredje punkten innebär i klartext att engelskspråkiga programs andel inte får överstiga en tredjedel av det totala utbudet. 

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)   

Flera svenska tv-kanaler är så amerikanska att de bryter mot lagen, konstaterar Svenska Dagbladet. I en artikel 30/8 om var tv-programmen i Svt, och TV3, 4, 5, 6 och 8 produceras konstateras att det svenska tv-innhehållet håller på att urvattnas. Enligt ett EU-direktiv gäller att om en kanal inte har mycket speciella skäl måste hälften av sändningarna komma från Europa. Och det gäller inte bara public service-kanaler utan även de kommersiellt drivna.

Värsta syndarna mot den här regeln är förstås reklamkanalerna. TV 3 hade 2006 t ex bara 21 procent europeiskt material. I Svt är de svenskproducerade programmen fortfarande i majoritet (med Barnkanalen som flagrant undantag - där är de svenska programmen i klar minoritet). Men utvecklingen går även där, liksom i TV4, mot en minskad andel svenska program. Tappet är 10 procent bara på några år. Och totalt sett  intog Sverige år 2006 jumboplatsen bland EU-länderna, med i genomsnitt bara 45 procent program producerade i Europa. Det är uppenbarligen inte utan orsak som Sverige brukar kallas Europas mest amerikaniserade land.

Susanne L-A

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I onsdags diskuterades "Hur ska svenska språket utvecklas?"  i Ring P1. Man kan fortfarande lyssna på två inlägg via telefonsvararen, vilka resulterade i 50 skriftliga kommentarer.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

EU-kommissionen inbjuder till ett möte i serien ”Kaffe och kommissionär” med EU:s språkkommissionär Leonard Orban tisdagen den 8 september 2009 kl. 08:30–10:00. Plats: Europahuset, Regeringsgatan 65, plan 2, Stockholm.

Språklig mångfald är ett nyckelbegrepp i EU:s språkpolitik. Denna mångfald är ett kulturarv som vi måste bevara. Dessutom vill EU att alla, såväl barn och ungdomar som vuxna, ska uppmuntras att lära sig två språk utöver det egna modersmålet. Läs mera här - se även anmälningsblankett!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I gårdagens blogginlägg refererades ett pressmeddelande av den 13/8 från NåFram, i vilket företaget presenterade en undersökning om landstingens bristfälliga språkliga service. En av orsakerna till denna bristfälliga service är avsaknaden av språkstatistik, som försvårar tillförlitliga beräkningar av de aktuella behoven. NåFram skriver till exempel i pressmeddelandet:

”I slutet av 2008 var 1 281 581 personer födda utrikes, nära 14 % av befolkningen. Även om många av dessa behärskar det svenska språket väl, finns det stora grupper som inte gör det. Dessutom, ett okänt men antagligen stort antal svenskar tillhör någon av våra nationella etniska minoriteter, med annat modersmål än svenska.”

 

Och vidare:

 

”Exakta uppgifter om hur många som talar ett givet språk är svåra att få, eftersom den statistik som finns bygger på födelseland, ej etnisk/språklig tillhörighet.”

Samma problem togs också upp i en rapport  från Sverigefinska Synskadadeförbundet (SFSF) redan 2005:

”Till skillnad från Finland förs i Sverige ingen registrering eller officiell statistik över synskadade. Det förs inte heller någon språkstatistik för personer med ett annat modersmål än svenska. På grund av detta är det omöjligt att på basis av statistik kunna fastställa antalet finskspråkiga synskadade i Sverige.”   

                                                  
                                               

Riksdagens beslut från tidigt 90-tal att inte tillåta officiell inhämtning av språkstatistik gör uppenbarligen större skada än nytta och måste därför rivas upp så fort som möjligt.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

(Denna text är hämtad från Språkrådets webbplats - ett redaktionellt tillägg har gjorts.)

Skillnaderna i utbud och kvalitet i landstingens service på internet till dem som inte har svenska som modersmål är mycket stora, enligt en färsk undersökning.

Cirka 14 % av den svenska befolkningen är utrikes födda, och många har behov av samhällsinformation på andra språk än svenska. En studie av landstingens webbplatser som gjorts av kommunikationsföretaget Nåfram visar dock på stora skillnader i hur landstingen väljer att informera på andra språk, och servicen är generellt långt sämre än den är på svenska.

Regeringens uttalade vilja att stärka våra nationella minoriteters ställning har alltså ännu inte ha slagit igenom. ”Hur stora kan skillnaderna i servicenivå vara på svenska och andra språk, innan de borde betecknas som kommunikativ diskriminering?” frågar sig Nåfram i ett pressmeddelande.

Pressmeddelandet pekar på flera problem:

• Stora skillnader i navigering och gränssnitt gör det svårare för den enskilde att hitta information på sitt språk.
• Avsaknaden av generella riktlinjer för flerspråkig information är uppenbar.
• Brist på statistik om hur många som talar ett visst språk gör det svårare att tillgodose behoven. (Detta har även Språkförsvaret påtalat i olika sammanhang.)
• De svenska länen är befolkningsmässigt små och kostnaderna per språkgrupp därför höga. Arbetet med riktlinjer, och med implementeringen av riktlinjerna, bör ske i samverkan mellan landstingen – och med andra myndigheter.

NåFram sänder gärna över studien per e-post.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Brev till Språkförsvaret)

Hej,  

Expressens ledare den 24 juli 2009 är inte bara utmärkt skriven artikel, utan tar upp en mycket viktig sak, nämligen språkvård! Inte bara viktigt för att vidmakthålla och utveckla det svenska språket, utan än viktigare för att säkerställa integreringen av invandrare i det svenska samhället där språket är en nyckelfaktor.  

Av en händelse så besökte jag Skogskyrkogården dagen innan jag läste Expressen, och till min stora förvåning så kallas Skogskyrkogårdens besökscentrum för ”Visitors Center”! Detta sagt, man kan med fog anta att huvuddelen av kyrkogårdens besökare är svenskspråkiga, varav många är äldre med ingen eller ringa kunskap i engelska språket.   För det kan väl inte vara så att kyrkgårdsförvaltningen förväntar sig en strid ström av internationella besökare till Greta Garbo’s grav, och därför har valt att kalla sitt besökscentrum för Visitors Center, dessutom med amerikansk stavning av ”Center”. Eller är det ett försök att locka utländska besökare till cafeterian i besökscentrum?

Jag anser att detta är ett typiskt exempel på dumheter, och jag hoppas att ni vid lämpligt tillfälle uppmärksammar detta.

Vill ta tillfället i akt, att tacka er för JO-anmälan. Det skall bli mycket intressant att se hur JO ställer sig!  

Med vänliga hälsningar  

Per Collberg  

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Språkförsvarets JO-anmälan den 19/7 av Stockholms stad kritiserades beteckningen ”Stockholm Business Region” (SBR)  – det hette tidigare Stockholms Näringslivskontor. Det viktigaste argumentet för namnbytet, som i ett nafs exkluderade den svenska beteckningen, var att SBR minsann vände sig till utländska, internationella kunder, som alla naturligtvis också förstår engelska. 

Nu har vi fått veta från säker källa att nittio (90) procent av SBR:s kunder är – svenska företag! Ridå alltså. 

Dessutom har det påpekats att kunder med engelska som modersmål associerar ”Region” med ett geografiskt område. Utöver ”region, område, trakt, nejd, distrikt” kan  det engelska ordet ”region” visserligen också ha - enligt en ordbok – den bildliga betydelsen av ”rymd” eller ”rike”, men det är ännu mer långsökt i detta fall.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Språkförsvaret  anordnar i höst en seminarieserie. Det första seminariet, ”Så spikar vi svenskan i EU!”, handlar om svenskans ställning i EU. Hur ska egentligen svenskan försvaras inom EU? Det råder naturligtvis olika uppfattningar om den saken. Detta kom bl.a. till uttryck då regeringen i sitt förslag till språklag strök den mening som betänkandet ”Värna språken” hade föreslagit: ”Den som företräder Sverige i Europeiska unionen ska använda svenska när tolkning erbjuds, om det inte av särskilda skäl är lämpligare att använda ett annat språk”. Riksdagens beslöt också i enlighet med regeringens förslag.

 

Inledare: Maria Bodner Gröön, konferenstolk; Ulf Holm, Miljöpartiet och f.d. EU-parlamentariker samt Birgitta Lindgren, Språkrådet.

 

Seminariet äger rum kl. 13.00 – 15.30 den 19/9 2009. Plats: Fabiansalen, ABF-huset, Sveav. 41, Stockholm. Medarrangör bl.a. ABF. Inträde: 50 kr.

 

Det andra seminariet den 21/10 handlar om den nordiska språkgemenskapen och det tredje den 26/11 om finlandssvenskan. Plats i båda fallen ABF-huset. Mer information senare.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Ibland tar sig ivern att ersätta svenska benämningar med engelska rent löjeväckande uttryck.

Passerade häromdagen avfarten till en liten stad söder om Stockholm när jag på en av dessa digitala skyltar som marknadsför kommande evenemang uppfattade: PRETZEL TOWN FESTIVAL 20 - 22/8. ???

Tack vare ett förflutet i "Brezel-Land" lyckades jag relativt snabbt komma underfund med att det var Södertälje som på detta sätt försökte placera sig på den amerikanska världskartan - kringelstaden, ni vet ...

Tyskspråkiga utvandrare tog med sig detta salta (!) bakverk västerut, där det fick sin nya stavningsform (som dock endast är anglosaxisk).

Såvitt jag vet är Södertäljekringlan ett sött bakverk. Men bortsett från detta missförstånd - hur många amerikaner (eller OK då - kanadensare, engelsmän, australiensare etc) passerar Södertäljeavfarten i bil?

Hade det inte varit bättre att översätta stadens smeknamn till något av de språk som idag faktiskt är förhärskande där? Jag kan lova att det inte är engelska.

Eller varför inte Brezelstadt? Av alla utländska bilar man möter eller passerar på vägen genom Sverige är den övervägande majoriteten tyskregistrerade.

DÅLIGT, Södertälje!!!

Hillo Nordström

Idag länkade Språkförsvaret till en artikel av Pär Stenbeck, ”Finskan, ett hotat språk”, som ursprungligen publicerades i Hufvudstadsbladet den 3/4 2009. I den skriver han bl.a.:

 

”Det innebär ändå inte att finskans framtid är tryggad i Sverige. Man talar gärna om 400 000 invandrare från Finland, men så många aktivt finsktalande finns inte mera. Eftersom Sverige saknar en tillförlitlig språkstatistik (vår fetstil) är det svårt att ange hur mycket assimileringsprocessen tärt på språkgruppens storlek.”

Avsaknad av officiell språkstatistik i Sverige försvårar seriös diskussion och forskning om olika språkgruppers utveckling. Dessutom försvåras samhällsplanering, exempelvis vad gäller planering av äldreboende, inköp av talböcker, riktade medicinska undersökningar till olika språkgrupper etc..

Båda dessa aspekter togs upp i artikeln ”Sverige behöver en språkstatistik som bygger på fakta - inte på gissningar” av Jean Azar, Lars-Nila Lasko, Per-Åke Lindblom, Refik Sener och Kaarlo Voionmaa.  Artikeln publicerades i förkortade versioner och under olika rubriker i dagstidningar som  Norrländska Socialdemokraten 4/8 2009, Länstidningen Södertälje 5/8 2009, Kristianstadsbladet 17/8 2009 , Helsingborgs Dagblad 6/8 2009, Östgöta-Correspondenten 6/8 2009, VästerviksTidningen 6/8 2009 och Hela Hälsingland den 10/8 2009 liksom i publikationer och webbplatser som Alba 12/8 2009,  Tidningen Kulturen 13/8 2009, Journalisten.se 13/8 2009,  Uppsala Fria Tidning 14/8 2009  och Svensklärarföreningen den 19/8 2009. Kaarlo Voionmaa intervjuades dessutom i Uutiset, Sveriges Radio Sisuradio, med anledning av artikeln.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Bo Sjö kommenterade den 14/8 2009 ett äldre inlägg, ”Går det inte att översätta accountability?” från den 15/4 2008  av undertecknad. Eftersom hans kommentar ligger tämligen undanskymt i bloggen, återger jag den i sin helhet här:  

”Problemet här är att man vill översätta ett begrepp på engelska med ett svenskt begrepp utifrån en ordbok utan att analysera det engelska ordets betydelse och användning. Orsaken till att ordet accountability smyger sig i svenskan är att de existerande svenska orden inte täcker in det engelska begreppet. Inom redovisningsämnet pågår internationell diskussion på engelska om vad en organisation eller ett företag skall och behöver redovisa. I det sammanhanget får accountability en annan vidare betydelse än de svenska begreppen ansvarighet, redovisningsskyldighet, ansvarighet och ansvarskyldighet. De svenska begreppen tenderar att användas ifrån ansvar som kan spåras i delegationsordningar, kontrakt, instruktioner eller lagar. Inom redovisningen ställer man frågan om vad en organisation behöver redovisa för att tillfredställa alla intressenters behov av information. Detta leder i sin tur fram till vetenskapliga definitioner om vad begreppet accountability innefattar. Den som sätter sig i hur orden faktiskt används ser att engelskans accountability har en annan betydelse än t.ex. ansvarighet. Det är möjligt att accountability och ansvarskyldighet var samma begrepp för 50 år sedan, men att de idag skiljer sig åt just på grund av den vetenskapliga diskussionen om "accountability". Diskussionen om ordet accountability visar också hur ett språk blir fattigare, och kommunikationen mellan människor försvåras, när språkpoliser försöker förbjuda import av nya låneord.” 

Nu förlitade jag mig inte enbart på ordboksdefinitioner. Den 16/9 2008 skrev jag ytterligare ett inlägg, ”Än en gång om ’accountability’” , i samma fråga. Detta inlägg byggde på en enkel undersökning samma dag av de åtta högst rankade definitionerna av ”accountability” på Google. Samtliga definitioner kan enkelt översättas till svenska och samtliga – utom det amerikanska flygvapnets märkliga definition – täcks av det svenska begreppet ”ansvarsskyldighet”. Bo Sjö menar att den internationella diskussionen har lett till att accountability fått en annan, vidare betydelse än de svenska begreppen ansvarighet, redovisningsskyldighet och ansvarskyldighet. Men vilken annan vidare betydelse? Det framgår inte av hans inlägg. I stället ”leder (detta)  i sin tur fram till vetenskapliga definitioner om vad begreppet accountability innefattar”. Men vilka vetenskapliga definitioner? Det framgår heller inte av hans inlägg. Finns det fler definitioner? Uppenbarligen. Finns det någon vedertagen definition? Knappast. Är det själva diskussionen som utgör en definition?  

Den framlidne professorn i praktisk filosofi, Harald Ofstad, vid Stockholms universitet lär ha hittat 101 definitioner av begreppet frihet i den filosofiska litteraturen, varav många säkert ursprungligen hade presenterats på engelska. Men på vad sätt förhindrade detta fortsatta definitionsförsök på svenska? Den utvidgade betydelse av begreppet ”accountability” är alltså omöjlig att översätta till svenska? Har orden tagit slut på svenska? Och vad har detta att göra med ”förbud av import av nya låneord” att göra?

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Detta är texten till den namninsamling, som Marianne Watz (se föregående pressmeddelande) initierade idag. Den sker alltså på nätet.

-------------------------------------------------------------------------------------------

Till: Ansvariga ministrar

Engelskan stormar an som undervisningsspråk. Inte bara på universitetsnivå, utan även i högsta grad på grundskolenivå. Nya skolor med ämnesundervisning på engelska tillkommer varje år. Trots detta finns ingen fullständig översikt över antalet skolor och riksdagens utredningstjänst har inte kunnat få fram hur många elever som i dag får sin undervisning på engelska. Helt klart är att det pågår en successiv övergång till mer och mer engelska.

En naturlig och given grund för landets huvudspråk är att undervisningen i grundskolor och gymnasier sker på svenska. Engelska kan vi lära oss ändå. Inom samtliga ämnesområden på universitet och högskolor skall huvudregeln vara att undervisningen sker på svenska.

Den nya språklagen tar inte på allvar upp engelskans anstormning. Våra elever måste utveckla sin svenska inom olika ämnesområden under hela skoltiden. Undervisning i engelska och andra viktiga språk skall bedrivas professionellt som egna ämnen av kompetenta lärare. Vi är många som förstår vikten av att bevara och använda vårt svenska språk, det är dags att vi börjar synas och höras.

Anslut dig för att värna svenska språket i vår utbildning!

Med vänlig hälsning

 .......................................

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Pressmeddelande)

Riksdagsledamot Marianne Watz från Moderaterna startar idag en namninsamling för att värna svenska språket som undervisningsspråk.  Det finns ingen översikt över hur många elever som undervisas i skolans ämnen på engelska men det har blivit allt vanligare.

- På senare år har vi tillåtit att mer och mer undervisning sker på engelska. Den nya språklagen tar inte på allvar upp engelskans anstormning. Det är dags att vi reagerar och säger stopp, säger Marianne Watz, riksdagsledamot (M).

- Språkundervisning i engelska och andra språk är viktigt, men det lärs ut bäst som egna ämnen av kompetenta lärare. Jag talar själv sju språk, och inser därför vikten av att använda och stärka det svenska språket.

Namninsamlingen finns tillgänglig på följande adress:

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?anvandsvenska

Kontaktuppgifter:

Dennis Wedin
Politisk sekreterare åt Marianne Watz
Moderaternas riksdagskansli
08-7864572
0736-828046

E-post: dennis.wedin@riksdagen.se

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ur innehållet (länkarna leder vidare till artikelsammandrag):

Ska man bestraffa fula ord?

Den ena samlar kuk-, fitt- och knull-synonymer. Den andra bestraffar könsordsanvändare med kvarsittning. Johan Joelsson sammanförde författaren Bengt Dagrin och rektorn Christin Stigborg för ett samtal om fula ord.

Översättning i ett flygande fläng 

Programledarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson är kända för att vara rap­pa i käften. Deras översättare tvingades dock vara ännu rappare, när duon talade engelska direkt från New York i Kanal 5. Vårens serie Söndags­party med Filip och Fredrik var textad. Hur gick det till? 

Små grodor lockar till svenska i Tübingen 

Varför är det så många tyskar som studerar svenska? För svenskläraren Hans Raab är svaret självklart: svenska är världens urspråk. Möjligen har det också att göra med att det är så enkelt. Läs mera här

 

Schh

Schh! säger vi när vi vill att någon ska vara tyst. Då hör Fredrik Lindström suset från vårt blodomlopp. Hur gammalt är det mänskliga språket? Hur började det? Är alla språk släkt? Och i sådana fall, finns det något som heter samma sak på alla språk?

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)