Den 15/7 berättade SVT om Språkförsvarets JO-anmälan av regeringen engelskspråkiga e-postadresser:

"För mycket engelska i politiken? Jo, det tycker i alla fall nätverket Språkförsvaret samt en privatperson som nu JO-anmäler regeringen för sin användning av engelskspråkiga e-postadresser."

Läs mera här!

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Texten, något redigerad, är hämtad från Modersmålskredsens blogg)

Ekstra Bladets tv-recensent i mer än tjugo år, Hans Flemming Kragh, alias "Gogge", skriver på sista sidan av tidningen den 12/7 om dansk tv:s behandling av danska språket:

"Jeg er enig med den læser, som giver eksempler på modeord: 'Coaching', 'event', 'implementering', 'spidskompetence'. Jeg vil gå så vidt som til at advare mod folk, der bruger disse ord.

Det samme gælder 'at please' i stedet for 'behage', 'italesætte' (jeg ved ikke engang, hvad det betyder), 'på den lange bane' i stedet for 'i det lange løb'. 'Agenda' i stedet for 'dagsorden', 'sale' i stedet for 'udsalg'. Man skal aldrig handle i en butik, som har 'SALE'.

Disse påfugleord er lånte fjer. De er advarselssignaler. Disse sprogbrugere har ikke rent mel i posen. Og det er jo meget rart at vide."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Lotta Olsson, som drog igång adoptera-ett-ord-kampanjen, blev själv helt överraskad över gensvaret:

"Så roligt har jag aldrig tidigare haft i mitt syndiga journalistliv, som jag har haft sedan jag aningslöst skrev min lilla notis (DN 21/6) om att vi borde adoptera utrotningshotade ord." (Dagens Nyheter 2/7 2009)

Lotta Olsson har nu tagit semester. Listan över hittills inskickade ord finns tillgänglig hela sommaren. Man kan fortsätta skicka in nya ord till e-postadressen: adopteraettord@dn.se.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nu syftar vi inte på Swedbanks utlåning eller investeringar i de baltiska staterna utan på själva namnet. I en insändare i Svenska Dagbladet idag berättar C-G Pernbring att

"Innan ens U-21-turneringen hade startat så krossade UEFA/FIFA formligen Swedbanks drömnamn, Swedbank Arena, på nya Malmö stadion. UEFA anser nämligen att tråkiga kommersiella arenanamn är olämpliga under internationella fotbollsturneringar."

Swedbanks ledning var tvungen att backa och tvangs täcka över alla sina Swedbank Arenaskyltar på stadion.

"Helt plötsligt hette stadion Nya Malmö Stadion. Otroligt, men sant. Vilket fiasko och vilken flop för Swedbanks stolta så kallade marknadföring!"

C-G Pernbring avslutar med att framhålla att

"Den nya, fina stadion förtjänar ett bra och 'hållbart' namn, med anknytning till stadion/regionen Malmö eller till laget Malmö FF."

Samma resonemang gäller naturligtvis också den planerade nya nationalarenan i Solna.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Idag visade ABC-Nytt ett inslag under rubriken "Svengelskt Stockholm". I ingressen till den åtföljande nyhetsartikeln heter det:

"Allt fler använder sig av engelska namn istället för svenska. Stockholms stads verksamheter och projekt har anammat trenden. Härom veckan presenterade Stockholm stad planerna för det nya Globenområdet, Stockholm Entertainment District."

Läs mera här eller se själva inslaget, som ligger på nätet en begränsad tid.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På Lingvistbloggen den 9 juli skriver Östen Dahl:

Detta rykte undersökte Olle Käll och undertecknad ganska noggrant inför utarbetande av artikeln ”Hur svenskan devalverades i EU – och Sverige" som publicerades i en rad tidningar och tidskrifter hösten 2007 – se också ”Tematiskt Arkiv/Svenskan i EU” på Språkförsvarets webbplats.

Ryktet uppstod redan 1991 – inte 1994 – på grund av en intervju med Christian Andersson, pressråd vid den svenska delegationen i Bryssel, i Arbetet den 28 juli samma år, eftersom denne menade att ”svenskan blir nog aldrig ett EG-språk”. Detta hans yttrande ledde till febril aktivitet bland inte bara svenska utan även nordiska språkvårdare. Bland annat skrev Sture Allén en artikel, ”Varar svenskans värde”, i SvD. Det nordiska språkmötet på Island augusti 1991 riktade också en uppmaning till den svenska regeringen att under inga omständigheter frångå principen att alla EG-medlemmars nationella språk skulle vara likaberättigade. Svenska språknämnden skrev ett brev senare samma år till Ulf Dinkelspiel, dåvarande EG-minister, som svarade att det ”är vår självklara utgångspunkt att svenska språket skall ges samma ställning som övriga nationella språk i EG.”

Men det finns ändå frågetecken kring den svenska linjen.

För det första: Fanns det överhuvudtaget någonting att förhandla om? Då som nu gällde linjen att alla länder som blir medlemmar som blir medlemmar i EU avgör vilket eller vilka av landets språk de vill ska bli officiella språk. En kandidatstat kan alltså avstå från att föreslå sitt eller sina officiella språk som officiella EU-språk. Men några förhandlingsduster behöver inte utkämpas för denna frågas skull.

För det andra försökte vi kontrollera om de finländska EU-förhandlarna hade haft några problem när de föreslog att finska och svenska skulle bli officiella EU-språk. Ingen, med insyn i de finländska EU-förhandlingarna, kunde erinra sig några problem.

För det för det tredje har det cirkulerat ett rykte både i Finland och Danmark om att Sverige inte alls drev frågan om svenskans likaberättigande i EU. Pia Jarvad, Dansk Sprognævn, skrev 1995 att man i Sverige seriöst övervägde att inte kräva svenskan likställd vid inträdet i EU. Johanna Parikka-Altenstadt skrev i ett blogginlägg 2007 att Ulf Dinkelspiel inte hade kravet på att svenska skulle bli ett officiellt EU-språk på sin lista och att det var Finlands förtjänst att svenska blev officiellt språk i EU. Ulf Dinkelspiel har på direkt förfrågan sagt att detta är ”nys”.

För övrigt skedde den svenska EU-delegationens förhandlingar 1991 – 1994 normalt på engelska, vilket har bekräftats av Ulf Dinkelspiel. Enligt en vanligtvis initierad källa i EU är Sverige det enda ansökarland, som inte bedrivit förhandlingarna på sitt eget huvudspråk.

För att få fram hela sanningen måste man vända på ytterligare några stenar.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Språkrådet berättade i går om ”Fråga biblioteket”. Hos Fråga biblioteket, en tjänst hos Internationella biblioteket, kan man få hjälp och vägledning när man söker information om böcker på olika språk. Bibliotekarier från hela Sverige, på både folkbibliotek och forskningsbibliotek, hjälper en med tips på litteratur, att hitta bra informationskällor och att söka i bibliotekens databaser. Både information och sökmöjligheter ges på en rad olika språk – en förtjänstfull service som man inte ofta upplever i Sverige. Man kan naturligtvis också besöka Internationella biblioteket på plats, på Odengatan 59 i centrala Stockholm.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I samband med att den norske författaren och översättaren Kjell Askildsen den 1 april tilldelades Svenska Akademiens nordiska pris höll Horace Engdahl en presentation (se "Svenska Akademien informerar" nr 43 juni 2009). Denna text är naturligtvis bara en sammanfattning, baserad på vissa citat, inte ett återgivande av presentationen i sin helhet.

Horace Engdahl sade bl.a.:

"Utan tvivel var priset också ett uttryck för tanken att de nordiska ländernas litteratur hänger samman, att de bildar en naturlig familj. Det står ingenting om detta i brevet. Det var ännu självklart för Gierows generation. De författare som var de stora i hans ungdom hade tillhört ett skandinaviskt litterärt system, där man obehindrat växlade mellan att läsa svenska, danska och norska."

Men så kan man inte säga att tillståndet är idag:

"Man undrar ibland om inte en nutida norsk roman skulle ha lättare att bli utgiven i Sverige om den först översattes till engelska."

Horace Engdahl fortsatte:

"En amerikansk dussinförfattare som landar i Stockholm får en helsidesintervju med färgbild i de stora tidningarna, medan våra grannländers främsta diktare intar en blygsam plats i det allmänna medvetandet. På detta sätt försvagar vi, utan att vi förstår det, även svenskans position i världen. En av de stora och ovanliga tillgångar vi har just som svensk- eller norsk- eller dansktalande är att spontant kunna förstå inte bara våra landsmäns språk utan ytterligare ett par nationer, som tillsammans har större folkmängd än vår egen."

Och avslutningsvis:

"Det finns alltså en dubbel tanke med att belöna denne norske mästare. Vi gör det av respekt för det unika författarskapet, men också om det gemensamma litterära blodomloppet i Norden."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)