Direktlänk till inlägg 14 juli 2009
På Lingvistbloggen den 9 juli skriver Östen Dahl:
Detta rykte undersökte Olle Käll och undertecknad ganska noggrant inför utarbetande av artikeln ”Hur svenskan devalverades i EU – och Sverige" som publicerades i en rad tidningar och tidskrifter hösten 2007 – se också ”Tematiskt Arkiv/Svenskan i EU” på Språkförsvarets webbplats.
Ryktet uppstod redan 1991 – inte 1994 – på grund av en intervju med Christian Andersson, pressråd vid den svenska delegationen i Bryssel, i Arbetet den 28 juli samma år, eftersom denne menade att ”svenskan blir nog aldrig ett EG-språk”. Detta hans yttrande ledde till febril aktivitet bland inte bara svenska utan även nordiska språkvårdare. Bland annat skrev Sture Allén en artikel, ”Varar svenskans värde”, i SvD. Det nordiska språkmötet på Island augusti 1991 riktade också en uppmaning till den svenska regeringen att under inga omständigheter frångå principen att alla EG-medlemmars nationella språk skulle vara likaberättigade. Svenska språknämnden skrev ett brev senare samma år till Ulf Dinkelspiel, dåvarande EG-minister, som svarade att det ”är vår självklara utgångspunkt att svenska språket skall ges samma ställning som övriga nationella språk i EG.”
Men det finns ändå frågetecken kring den svenska linjen.
För det första: Fanns det överhuvudtaget någonting att förhandla om? Då som nu gällde linjen att alla länder som blir medlemmar som blir medlemmar i EU avgör vilket eller vilka av landets språk de vill ska bli officiella språk. En kandidatstat kan alltså avstå från att föreslå sitt eller sina officiella språk som officiella EU-språk. Men några förhandlingsduster behöver inte utkämpas för denna frågas skull.
För det andra försökte vi kontrollera om de finländska EU-förhandlarna hade haft några problem när de föreslog att finska och svenska skulle bli officiella EU-språk. Ingen, med insyn i de finländska EU-förhandlingarna, kunde erinra sig några problem.
För det för det tredje har det cirkulerat ett rykte både i Finland och Danmark om att Sverige inte alls drev frågan om svenskans likaberättigande i EU. Pia Jarvad, Dansk Sprognævn, skrev 1995 att man i Sverige seriöst övervägde att inte kräva svenskan likställd vid inträdet i EU. Johanna Parikka-Altenstadt skrev i ett blogginlägg 2007 att Ulf Dinkelspiel inte hade kravet på att svenska skulle bli ett officiellt EU-språk på sin lista och att det var Finlands förtjänst att svenska blev officiellt språk i EU. Ulf Dinkelspiel har på direkt förfrågan sagt att detta är ”nys”.
För övrigt skedde den svenska EU-delegationens förhandlingar 1991 – 1994 normalt på engelska, vilket har bekräftats av Ulf Dinkelspiel. Enligt en vanligtvis initierad källa i EU är Sverige det enda ansökarland, som inte bedrivit förhandlingarna på sitt eget huvudspråk.
För att få fram hela sanningen måste man vända på ytterligare några stenar.
Per-Åke Lindblom
(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
|||||
|
Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord? Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se. Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"