Direktlänk till inlägg 30 juni 2009

Försvara språkgemenskapen!


Den nya Facebookgruppen Forsvar sprogfællesskabet/Försvara språkgemenskapen presenterar sig själv med följande ordalydelse:


Gruppen er for alle os, der ønsker at bevare og styrke det nordiske sprogfællesskab, og som har indset vigtigheden af, at skandinaver fortsat kan tale sammen på deres modersmål, forstå hverandres film og tv-programmer og læse hinandens aviser og litteratur - samt at øvrige nordboer kan kommunikere på nordisk plan ved hjælp af skandinavisk.


Vi er kritiske over for den nedprioritering af det nordiske sprog- og kulturfællesskab, der længe har fundet sted, og ønsker som et nødvendigt svar herpå at styrke samarbejdet mellem landene på både politisk og folkeligt plan.


Derfor siger vi:


Forsvar det nordiske sprogfællesskab!

Forsvar det nordiske språkfellesskapet!

Försvara den nordiska språkgemenskapen!


Gruppen bringer foruden debat og nyheder en række lænker til artikler om det nordiske sprogfællesskabs tilstand og fremtidsmuligheder.


*****


Givetvis översätter vi inte denna text på danska, som är hämtad från Modersmålskredsens blogg. Det följer av den nordiska språkgemenskapen att man anstränger sig för att förstå de två andra nordiska språken.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)



 
 
Östen Dahl

Östen Dahl

2 juli 2009 07:20

"De två andra nordiska språken": men finns det inte åtminstone fem nordiska språk? eventuellt fler, beroende på hur man räknar.

http://www.ling.su.se/staff/oesten

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

2 juli 2009 22:53

Östen,

nu märker du väl ord ändå? Eftersom parollerna är skrivna på danska, norska och svenska, och bestämd form "de två andra nordiska språken" används, kan väl knappast någon undgå att dra slutsatsen att det är danska och norska som avses. Påståendet står inte i motsättning till att det finns fler nordiska språk, men de tre nämnda är ju dessutom sinsemellan förståeliga, särskilt skriftspråken.

 
Ingen bild

Per-Owe Albinsson

2 juli 2009 23:28

Jag anser att det är utmärkt att denna Facebookgrupp har startats!

Vi ska tala skandinaviska med varandra istället för att gå den onödiga omvägen över engelska. På sitt eget språk kan man säga det man vill, på andra språk det man kan...
Stå på!

Per-Owe Albinsson

 
Östen Dahl

Östen Dahl

3 juli 2009 00:08

Jovisst märker jag ord, men det gör jag därför att jag tycker formuleringen antyder en vinklad syn på språksituationen i Norden. Det som man kallar den nordiska språkgemenskapen gynnar ju främst de som har ett av de tre fastlandsskandinaviska standardspråken som modersmål - det är väl de som i texten kallas "skandinaver". Vi skandinaver är generösa nog att också bjuda in "övriga nordbor" i denna gemenskap, men endast om de talar våra språk. Och om man ska ytterligare märka ord här - vem är "man" i den mening jag förut citerade? För om man inte har ett av de tre språken som modersmål, blir det inte så meningsfullt att tala om de två andra språken.

http://www.ling.su.se/staff/oesten

 
Ingen bild

Per-Åke Lindblom

5 juli 2009 12:26

Jag skulle hålla med dig helt om att det är orättvist att islänningar, färöingar och grönlänningar måste lära sig danska och finnar svenska, samtidigt som danskar inte behöver lära sig isländska, färöiska och grönländska, eller svenskar i Sverige inte behöver lära sig finska, om man kunde bortse från den historiska processen och det övergripande språkpolitiska läget. Men det kan man inte.
Den nordiska språkgemenskapen är historiskt given och klockan kan inte vridas tillbaka. Den är ett resultat av att de tre fastlandsskandinaviska språken utsattes för en kraftig lågtysk påverkan under tidig medeltid, medan isländskan och färöiskan isolerades. Fram till 1809 fanns det bara två statsbildningar i Norden: Sverige-Finland och Danmark-Norge. Island och Färöarna hade först knutits till Norge och i mitten av 1300-talet knöts Norge till Danmark. Detta ledde till att danska var det huvudsakliga statsbärande och administrativa språket i Väst-Norden, medan svenskan fyllde samma roll i både det nuvarande Sverige och Finland.
Eftersom de tre fastlandsskandinaviska språken danska, norska och svenska är sinsemellan förståeliga, men inte dessa med isländska, färöiska, grönländska och finska, är det bara de tre förstnämnda språken som kan fungera som bas för den mellannordiska språkgemenskapen. Dessutom är danska obligatoriskt som främmande språk i undervisningsväsendet på Island, Färöarna och Grönland, medan svenska är obligatoriskt i Finland. 5,5 procent har svenska som modersmål och runt 40 procent av finländarna med finska som modersmål anser sig behärska svenska. De tre fastlandsskandinaviska språken förstås alltså av en överväldigande majoritet av nordborna.
Detta är också det nordiska ministerrådets inställning:

”Utgångspunkten för den nordiska språkpolitiken är att Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande, att de som är samhällsbärande språk förblir samhällsbärande och att det nordiska samarbetet även fortsättningsvis bedrivs på de skandinaviska språken, d.v.s danska, norska och svenska.” (Deklaration om nordisk språkpolitik - http://www.nordisk-sprakrad.no/dokumenter/Sprogdeklarationen%20-%20endelig%20version.doc )

Detta dokument har alltså undertecknats av utbildnings- och kulturministrarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige liksom av representanter för de autonoma områdena Färöarna, Grönland och Åland.

Vilket är alternativet till att inte utgå från de tre fastlandsskandinaviska språken? I så fall är engelska det enda alternativet. Är det det du vill?
Jag är givetvis medveten om att det finns problem i fråga om den mellannordiska språkförståelsen; svenskan och danskan glider isär, och speciellt finnar har extra svårt att förstå danska. I det förra fallet kan det motverkas genom god vilja och ansträngning från båda sidor liksom förbättrad grannspråkundervisning i skolan; i det andra fallet kan danskar anstränga sig att tala långsamt och tydligt, vilket har påpekats av danska språkvetare. I Finland borde obligatorisk studentexamen i svenska återinföras. I officiella sammanhang kan man också understödja tolkning mellan de icke- fastlandsskandinaviska språken och de fastlandsskandinaviska liksom mellan finska och grönländska å ena sidan och de fastlandsskandinaviska å den andra.
Finland, Island och de självständiga områdena Färöarna och Grönland är såvitt jag förstår inte på något sätt tvingade att ingå i det nordiska språkpolitiska samarbetet. Varken den finländska eller den isländska regeringen, eller de självstyrande organen på Färöarna och Grönland, driver linjen att finskan, isländskan, färöiskan och grönländskan är så förfördelade, att de tre fastlandsskandinaviska språken som bas för det språkpolitiska samarbetet måste ersättas med engelska. Men dessa regeringar och självstyrelserepresentanter kanske inte förstår sitt eget bästa?
Om man tar Finland som exempel, är känslan för den nordiska samhörigheten mycket stark. Den finlandssvenska tankesmedjan Magna genomförde en opinionsundersökning i januari år (http://www.magma.fi/images/stories/magma_rapport_090121.pdf) om svenskans ställning i Finland. 93 procent av tillfrågade finnarna ansåg att det var viktigt att höra till Norden och ha en nordisk identitet; 74 procent ansåg att det svenska kulturarvet vara viktigt för Finland som nation. 50 procent ansåg att svenska även i fortsättningen skulle vara obligatorisk i grundskolan. Visserligen ansåg bara 27 procent att finländare bör tala svenska, inte engelska, med andra nordbor. Däremot ansåg 85 procent att de ledande politikerna i Finland borde behärska finska och svenska, vilket båda gott för det officiella nordiska språksamarbetet.

Paavo Lipponen, tidigare statsminister i Finland, hade helt rätt när han i ett tal vid Hanaholmen, Helsingfors, den 14/3 2007 sade:

”Utan det svenska språket skulle det moderna Finland inte existera, språket är en integrerad del av vår identitet. Vi borde ta hänsyn till att utvecklingen i Europa kan gå snett; det kan uppstå problem och konflikter. Då står det helt klart att vi då faller tillbaka på det
nordiska. Norden är vår ’skyddshamn’.”

Den nordiska samhörigheten bygger inte bara språklig grund utan även på gemensam historia, religiösa, kulturella och mentala likheter.

När det gäller det övergripande språkpolitiska läget syftar jag naturligtvis på att samtliga språk som talas i Norden, i varierande utsträckning är utsatta för press från engelskan. Jag skulle vilja påstå att alla nordister inser att den nordiska språkgemenskapen fungerar som en motvikt mot engelskans expansion. Om man inte lyckas försvara de kompletta och samhällsbärande språken i Norden, så kommer man för övrigt definitivt heller inte att lyckas försvara minoritetsspråken i Norden.

Per-Åke Lindblom





 
Östen Dahl

Östen Dahl

9 juli 2009 22:49

Jag har skrivit ett inlägg i frågan på Lingvistbloggen:
http://ling-map.ling.su.se/blog/blog_ak.php?q=549

http://www.ling.su.se/staff/oesten

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 19 sept 17:00

En norsk forskare vill att modersmålstalare av svenska ska besvara frågor i ett frågeschema på nätet. Användningen av så tycks spela en viss roll i frågeschemat. Undersökningen tar 10 – 20 minuter.   (Denna nätdagbok är knuten till nätverke...

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 19 sept 12:00

Under 2018 skickar vi vår andra antologi ”Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring” (värde 207 kr, d.v.s. återförsäljarnas lägsta pris) till alla nytillkomna medlemmar. Endast porto à 45 kronor tillkommer. En medlemsinbet...

Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 18 sept 12:46


  (Texten är hämtad från Vetenskapsmedias webbplats)   För att fira Språktidningen som fyller 10 år och vår alldeles egna ordbok ordnar vi tillsammans med Dramaten en kväll där vi njuter av vår svenska ordskatt. Kom och frossa i ord med oss!...

Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 17 sept 08:00


  Enligt information på Facebook blev Avloppet lyckat.   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)  ...

Av Nätverket Språkförsvaret - Lördag 16 sept 22:28

Detta är inte samling godtyckliga bokstäver, eller ett resultat av att någon har suttit och hamrat på tangenterna på måfå. Det är namnet på en by i Wales. Vagabond listar ytterligare fyra mycket långa ortsnamn, varav ett från Finland.   (Denna nä...

Presentation

Omröstning

Om du hör en person använda fel uttal på ett visst ord gång på gång, korrigerar du vederbörande eller låter du vederbörande gå igenom livet och säga fel?
 Jag korrigerar vederbörande direkt under pågående samtal
 Jag låtsas inte höra och frågar ”Sa du xxx (med rätt uttal)”?
 Jag frågar vederbörande direkt om jag får korrigera uttalet
 Jag säger att ”jag brukar säga xxx; jag har hört att det är rätt uttal”
 Efter att samtalet avslutats, drar jag vederbörande åt sidan och korrigerar uttalet
 Jag kontaktar vederbörande efteråt och berättar om det korrekta uttalet
 Jag bryr mig inte; det finns viktigare saker att syssla med
 Jag bryr mig inte; förr eller senare kommer någon att säga ifrån
 Vem är jag att korrigera andras uttal?
 Alla uttal är lika korrekta

Fråga mig

105 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15 16 17
18
19 20 21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se