På Modersmålskredsens blogg skriver Jacob Buhl i artikeln "Tanker om en dansk sprogpolitik":

"Der er brug for en dansk sprogpolitik, men hvordan?

- Skandinavisk nabosprogsforståelse bør styrkes (det samme gælder andre steder i verden, f.eks mellem de romanske sprog, hvor man med en relativ lille oplæring indbyrdes kunne tale sit modersmål i stedet for engelsk), alt andet ville være tåbeligt, da indsatsen herfor er betydeligt mindre ressourcekrævende end ved at lære et decideret fremmedsprog. Sig hvad du vil, i stedet for hvad du kan!

- Respekt for sproglig variation, derunder dialekter og "indvandrerdansk". Vil gøre det mindre presset for udlændinge at lære dansk og vil åbne vores ører for både dialekter, indvandreres anderledes sprogtone og svensk/norsk.

- Kundskaber i andre fremmedsprog end lige engelsk (f.eks. tysk, fransk, russisk osv.).

- Modersmålsundervisning for indvandrergrupper kan være nødvendig (er faktisk som regel tvingende nødvendig) i en overgangsperiode, men sproget i Danmark er naturligvis dansk og skal forblive med at være det! Dog burde erhvervslivet betragte det som en uudnyttet ressource at kunne udnytte de forhåndenværende kundskaber i arabisk, tyrkisk, punjabi og alle de mange andre på verdensplan faktisk ganske store sprog. Alt andet ville være dumt."

Jacob Buhl finns representerad med fler artiklar i Språkförsvarets författararkiv.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 I "Nytt från Öresund" den 27/1 dyker det upp en oroande uppgift: 

"Hans kollega Sara Stavås Virkelyst, som arbetar som projektledare inom utbildningsfrågor, håller med om att det danska lagförslaget i sig inte behöver utgöra något problem. Hon är mer orolig över det andra förslag som Hans Wallmark kritiserar, nämligen att utbildning enligt den nya nordiska språkkonventionen ska bli ett undantag från regeln att nordbor får använda sitt modersmål i kontakt med myndigheter i Norden (min fetstil).

 I dag har nordiska studenter rätt att få använda sitt eget språk vid exempelvis examinationer.  

- Om den regeln tas bort kan det få konsekvenser för den enskilda individen som funderar på att studera i ett annat land, eftersom det blir större press på att kunna tillämpa det andra språket i skrift. Vissa skulle nog tycka att det var okej, men andra skulle ändra sig ifråga om sina utlandsstudier, säger Sara Stavås Virkelyst." 

Den nordiska språkkonventionen från 1981 räknar i paragraf 2 upp de fall, då en nordisk medborgare i en fördragsslutande stat vid behov skall kunna använda sitt eget språk vid kontakt med myndigheter: ”Detta gäller förutom vid kontakt med domstolar främst vid kontakt med offentliga organ såsom sjukvårds-, hälsovårds-, socialvårds- och barnavårdsmyndigheter samt arbetsmarknads-, skatte-, polis- och skolmyndigheter.” 

Den högre utbildningen nämns inte särskilt. En anledning skulle kunna vara att Finland och Island aldrig skulle acceptera att det skrevs in i konventionen att bara danska, norska och svenska  kunde användas som avhandlingsspråk eller examinationsspråk, men inte finska eller isländska. Däremot innehöll den tidigare svenska högskoleförordningen uttryckligen en regel om att danska och norska var jämställt avhandlingsspråk med svenska, engelska, tyska och franska. Många fastlandsskandinaviska högskolor jämställer också i praxis eller i språkplaner danska, norska och svenska som examinationsspråk.  

Saken kommer att undersökas. 

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)