I Språklagsutredningens författningsförslag i ”Värna språken” heter det i den fjortonde paragrafen: 

”14 § Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas. Den som företräder Sverige i Europeiska unionen ska använda svenska när tolkning erbjuds, om det inte av särskilda skäl är lämpligare att använda ett annat språk.” 

I motsvarande paragraf i lagrådsremissen (sid. 35), som publicerades den 19/2 2009, står det i stället:

”13 § Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang. Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas.” 

Denna skrivning är naturligtvis betydligt mindre förpliktigande. Det bästa sättet att värna svenskans ställning i EU måste väl ändå vara att använda svenska språket. Hur ska den annars värnas? Skrivningen i ”Värna språken” beviljar ju undantag: ”...om det inte av särskilda skäl är lämpligare att använda ett annat språk.” Om representanten för Sverige t.ex talar bättre engelska eller franska än svenska, borde man väl bevilja ett undantag, enligt min uppfattning. Eller i ordningsfrågor, då det kanske kan kan vara bråttom. 

Per-Åke Lindblom

Språklagen finns nu i form av en lagrådsremiss.  I lagrådsremissen föreslås att en språklag införs. Lagrådsremiss kallas det förslag till propositionstext som regeringen skickar till Lagrådet för granskning innan propositionen lämnas till riksdagen. Det heter i regeringsmeddelandet:

"I lagen anges att svenska är huvudspråk i Sverige. Det innebär att svenska är samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det allmänna föreslås ha ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska ska vara nationella minoritetsspråk och det allmänna ska ha ett särskilt ansvar för att skydda och främja även dessa språk liksom det svenska teckenspråket.

I domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet ska språket vara svenska. Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Särskilda bestämmelser föreslås i fråga om utvecklingen av svensk terminologi och om svenskan i internationella sammanhang.

Det allmänna har också ett ansvar för den enskildes tillgång till språk. Alla som är bosatta i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska. Den som tillhör en nationell minoritet och den som har behov av teckenspråk ska få möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket respektive det svenska teckenspråket. Även den som har ett annat modersmål än de nu nämnda ges möjlighet att utveckla och använda sitt modersmål.

Språklagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2009. "

Det är utmärkt att tidschemat hålls.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)