Peter Englund höll i sin egenskap av direktör för Svenska akademien ett tal i samband med Akademiens högtidssammankomst den 20/12. Talet handlade naturligtvis om svenska språket och är ett retoriskt mästerstycke. Vi plockar ut ett längre citat som smakprov:

"Man märker när sommarsemestern inletts på de stora tidningarna och de glada vikarierna strömmat in för att fylla de ledigas platser. Då dyker det nämligen ofelbart upp artiklar långt mer spännande än korrekta. Det går knappast en sommar utan att cancerns gåta blivit löst. Igen. Förra sommaren drabbades vi av ett slags rötmånadshistoria i form av ett förslag om att helt och hållet avskaffa svenskan för att istället ersätta den med engelskan. Författaren var professor, i nationalekonomi bevars, och jag avstår här från att nämna hans namn och bidra till den herostratiska ryktbarhet han så uppenbart åstundar. Och huvudskälet till att han ansåg att svenskan måste försvinna var – givetvis, vill jag utbrista – ekonomiskt. Vad kan man säga? För den som i sin verktygslåda enbart har hammare ser vart problem ut som en spik. Vaga löften om förhöjd konkurrenskraft och något ökade vinster kan idag användas för att rättfärdiga snart sagt vad som helst. Det finns inget så heligt att det ej kan utmönstras som handelshinder.

Det är som om några vill leka tingo med oss. Ord efter ord bärs bort ur det hem som är vårt språk, och ersätts med anglosaxiska ungefärligheter. För det är givetvis engelskans stadiga innästling i både ordförråd och grammatik som har varit, är och kommer att vara vårt stora problem.

Som vi vet, sker detta på alla områden. Men vissa på universitet och högskolor går i täten. Särskilt brydd kan man bli över att just humanister kan visa upp sådan iver att få stoltsera med en engelska som inte sällan är lätt barnslig. Som någon har påpekat: på sitt förstaspråk säger man vad man vill, på sitt andraspråk vad man kan. Ända sedan Stiernhielms tid har svenska lärda funnit det naturligt att uttrycka sig på folkspråket. Vi kan nu för första gången sedan 1600-talet se hur man aktivt vänder sig bort från svenskan, och inte sällan på oklara grunder. Ibland handlar det helt uppenbart om att säkra sina budgetar genom att locka till sig utländska studenter, ibland är det fråga om en moderusning mot något slags inbillad framtid, oaktat vad detta kan leda till."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)