I Karin Ridells doktorsavhandling ”Dansk-svenska samtal i praktiken”, som nyligen lades fram vid Uppsala universitet, följer hon tre svenska vårdbiträden som arbetar i Köpenhamn. De klarade utan större problem av att samtala med de äldre danskar de tar hand om. Detta beror i första hand på att språken är så lika: 80 procent av alla ord och 95 procent av all grammatik i det samtalsspråk som de svenska vårdbiträdena använde var identiska med danskan . Men det berodde också på vårdbiträdenas samtalsstrategi. Deras talspråk knöt direkt an till  sammanhanget; de bytte inte samtalsämne alltför snabbt,  de höll fast vid ögonkontakten; och de vinnlade sig om att både tala tydligt och lite långsammare. Kerstin Ridell är hoppfull vad gäller den mellannordiska språkförståelsen, eller som hon skriver i sammanfattningen (sid. 210 – 211):

Mycket av den forskning som gjorts kring hur danskar, svenskar ochnordbor i allmänhet förstår och kommunicerar med varandra, se kapitel 2,visar på en ganska dyster bild av den nordiska språkförståelsen. Detta gäller särskilt mellan danskar och svenskar, även om förståelsen är bättre i gränstrakter som Öresundsregionen. Det mesta av denna forskning har dock gällt testad förståelse och arrangerade samtal mellan människor som inte känner varandra särskilt väl. Man kan fråga sig om sådana experiment egentligen är så relevanta när det kommer till verkliga möten mellan nordbor. Givetvis  säger det en del om hur bra (eller dålig) en otränad nordbo i allmänhet är på att förstå sina grannar och många svenskar kan säkert känna igen sig i att uppfatta 20–30 % av talad danska. Men alla är inte otränade när det gäller grannspråkskommunikation och de som är otränade kommer inte nödvändigtvis att förbli det. Jag vill återigen som Lundin & Christensen (2001:100) påpeka att Norden är ett språkområde där man förväntar sig att man kan göra sig förstådd och förstå när man talar med grannspråkstalande. Detta brukar faktiskt ofta också gå bra när man väl hamnar i den situationen, även om det till en början kanske inte tar sig så smidiga uttryck som samtalen i denna studie.

I verkliga situationer, som de jag här studerat och även i Madsens (2008) och Zeevaerts (2005) studier, använder man all kapacitet man har för att förstå och göra sig förstådd. Det visar sig också att det fungerar, på individuellt och situationellt väldigt skilda sätt. Den delen i nordbors nedärvda lingvistiska kompetens som den nordiska grannspråkförståelsen utgör, för att använda Hansens (1987:19) termer, aktiveras och man lär sig snabbt (jämförtmed inlärandet av främmande språk) att hantera de problem som kan uppstå. Hur denna process går till är en intressant fråga för framtida forskning. Exempelvis skulle man kunna följa nyanlända i ett annat nordiskt land under olika kommunikativa situationer i den dagliga verksamheten. Zeevaert (2005:341) har påpekat att man just i själva den kommunikativa situation som ett internordiskt möte innebär lär sig både förstå och att kommunicera för att göra sig förstådd. I analysen av problemsekvenser i samtalen kunde vi i några exempel explicit se hur ett sådant inlärande går till, men det troliga är att inlärandet i huvudsak sker implicit genom allmän erfarenhet. Jag vill påstå att den nordiska språkgemenskapen fortfarande lever, trots negativa resultat på språkförståelsetest. Den finns när nordbor som de i denna studie behöver den i olika kontaktsituationer, och aktiverar den genom att

kommunicera med varandra på sina respektive språk (min fetstil)."

Personligen vägrar jag prata engelska i Danmark och har heller aldrig gjort det, trots att jag besökt Danmark ett 50-tal gånger. Om man inte blir förstådd direkt,  går det att anpassa sitt språk till mottagaren. Sist jag besökte Danmark, i oktober i år,  var det en servitris på en restaurang i Köpenhamn, som inte förstod mig, när jag frågade: "Måste man beställa alla rätter på en gång?". Å andra sidan var ljudnivån i restaurangen hög. Det räckte med att jag omformulerade mig för att bli förstådd: "Må man bestille alle rätter med en gang?" Om det är helt korrekt danska vet jag inte.

 Per-Åke Lindblom

(Denna nätdaggbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

 

Ahk

17 december 2008 11:47

Det hedder også "på en gang" på dansk (ikke "med"), men måske har personen ikke forstået at å = på, eller også har gentagelsen blot gjort underværker?

Arild

http://www.modersmaalet.dk/blog

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så motiverar Susanne Blomberg, marknads- och försäljningschef på SSM namnvalen Täby Market och Platform West. Hon intervjuas i Mitt i Stockholm:   ”Och så var det det här med namnet – Platform West. För att reda ut uppkomsten till nam...

Det verkar tyvärr finnas en ambition att förvandla Sverige till ”Lilla USA”, både från affärslivets och utbildningsväsendets sida. Politiker från alla partier förefaller dessvärre ha hoppat på detta tåg, åtminstone är inte försvaret av sv...

Dagens Nyheter har lagt ut orddelen i höstens högskoleprov. 27 procent av de som hittills gjort orddelen på DN:s webbsida har haft 20 rätt av 20 möjliga. Det verkar alltså vara en relativt lätt orddel.   (Denna nätdagbok är knuten till nätverket ...

(Texten är hämtad från Institutet för språk och folkminnens webbplats )   Vad skiljer ekenssnacket från överklasstugget och hur har stockholmskan utvecklats med tiden? Det är temat för en öppen föreläsning i Uppsala tisdagen den 23 oktober.   ...

  Trevligt och sympatiskt initiativ! Namn såsom "Rullis" och "Tuff-Tuff" med flera florerar. De stackars anglofilerna sörjer nu kanske att namnen inte är översatta. Hur ska turisterna klara av denna pärs?   Uppmärksam   (Denna nätdagbok är...