Nordens Sprogråd och Dansk Sprognævn inbjuder till Nordisk konferens om språkbruk, språkhållningar och språkpolitik. Konferensen äger rum den 4/9 - 6/9 på Marienlyst, Helsingör. Se vidare program här!

Den danske författaren Rudolf Broby- Johansen föreslog för snart fyrtio år sedan:

"Lad mig fremsætte et kontant forslag: Vi må gå over til et fælles nordisk skriftsprog. I stedet for 4 ½ million får vi 16 - 17 millioner læsere. Det kan en litteratur leve på. Men har det ikke vist sig, at svenskerne ikke vil læse dansk, danskerne ikke norsk? Har ikke en kommission netop udsendt en bedrøvelig beretning om, hvor sørgeligt små resultaterne har været af forsøgene på at føre de nordiske litteraturer over på hinandens områder?

Det er ikke det, jeg taler om. Jeg sier: Vi skal indføre et fælles nordisk skriftsprog. Vi skal omgående og med det samme blive enige om at stave alle ord, som er fælles for de nordiske sprog, på samme måde. Det er ganske ligegyldigt, hvilken stavemåde man i det enkelte tilfælde vælger, bare det blir den samme. For min skyld gerne ved lodtrækning. Betyder det virkelig så meget at vi staver våre ord så nordmænd og svenskere også forstår dem? Lad os prøve!

La oss får en ordbok, som drager konsekvensen av, at vi ikke läser lydskrift! Få nedsatt en hurtig arbeidende kommissjon som den, der laget det nuvärende danske skriftspråk med den protestantiske bibelöversættelse! Det er ingen stor og omständelig språklig revolution, jeg foreslår. I samme öieblik, alle nordiske fällesord staves ens, vil 95 % af alle ordene i en svensk eller norsk almindelig bok väre ord, alle danske kjender. De få gloser, man ikke kjender å må slå efter, vil ikke väre synderlig flere end fagudtryk, der forekommer i enhver faglig bok for den, der inte er fortrolig med det pågjeldende fagspråk."

(Från essän "Levende ord og døde bogstaver" i essäsamlingen Skrift i sand. Upolitiske artikler om politikk gennem et halv århundrede, Uglebøkene, Cappelen 1970)

Även om förslaget är sympatiskt, tror jag dock inte att man ska spilla krut på att ersätta de fyra nuvarande skriftspråken med ett gemensamt utan hellre då fokusera på det faktum att danskar, norrmän och svenskar/finlandssvenskar med minimal ansträngning kan förstå varandras språk, särskilt skriftspråken. Det gäller också att försöka förhindra att särskilt danskan och svenskan glider ytterligare isär, vilket naturligtvis inte är en lätt uppgift.

 Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Ett strömfel orsakade följdproblem för bloggportalens server, som gjorde att denna blogg, liksom alla andra som är knutna till bloggportalen, var oåtkomlig under natten till idag och på förmiddagen.

I det senaste numret av Budstikken anmäler professor Jesper Høgenhaven den tyske journalisten Wolf Schneiders nya bok Speak German! Warum Deutsch manchmal besser ist (2008). Jesper Høgenhaven skriver:

"Den, der, som Schneider, forholder sig kritisk til igangværende sprogforandringer – f.eks invasionen af engelske lån – vil i Tyskland blive mødt med holdninger og argumenter, som er velkendte fra den danske debat. Sproget 'udvikler sig', hedder det i Tyskland som i Danmark. Eller lidt anderledes udtrykt: Der er, principielt og på forhånd, aldrig grund til at bekymre sig over  forandringer, for sproget forandrer sig jo hele tiden. Sproget sørger for sig selv – derfor skal det nok klare sig.

Vi kender de tilsvarende slagord i dansk sammenhæng. Schneider tager påstanden om, at sproget ganske enkelt 'udvikler sig', ændrer sig, uden at nogen kan gribe ind og påvirke retningen, under kritisk behandling. Et levende sprog er lige præcis ikke underlagt en mystisk størrelse som 'udviklingen'. Det er netop i den forstand en levende størrelse, at det er levende, konkrete mennesker, der hele tiden bruger det og dermed bestemmer – eller er med til at bestemme – hvordan det skal udvikle sig og forandres. Alle de mange mennesker, der dagligt udtrykker sig, påvirker sproget med det, de siger og skriver, lige så vel som med det, de ikke siger og ikke skriver. Og nogle påvirker selvfølgelig sproget i højere grad end andre, nemlig de, der bruger det mest aktivt og får flest i tale – digtere og præster, lærere, journalister – og i dag selvfølgelig også reklamemagere, popstjerner og tv-skærmens hurtigsnakkere." (Se vidare "Om sprogrøgt og naturlig sprogudvikling")

Denna mytbildning frodas också i Sverige. Det finns inget lagbundet över att Stockholm stad presenterar sig själv som "The Capital of Scandinavia", att SL endast använder svenska och engelska som guidningspråk i samband med visning av tunnelbanekonst under sommaren eller att Sjöfartsverket slopar svenska beteckningar på sjökorten till förmån för engelska. Det är inte "utvecklingen" som bestämt detta - utan människor.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.