På Tilde text skriver bloggaren, som kanske heter Tilde på riktigt:

"Det som slår mej när jag går runt bland bloggar och webbplatser som skrivit om förslaget är alla engagerade kommentarer. De verkar komma från alla håll. 'Bäst vore om alla talade samma språk' är en vanlig hållning som betyder att alla ska speaka Englisch. 'Folk i Sverige kan inte Svenska (sic!) längre' hörs ofta, som en uppmuntran till förslaget i tron om att lagen kommer att upphäva alla särskrivningar. 'Alla bör få prata det språk de vill', ja, det var ju just det. 'Det blir Sovjet om alla ska tala det lagbestämda språket' Eh?"

Om man tittar på antalet bloggar, som länkar till Eva Bäckstedts artikel, "Ny lag ska rädda svenska språket", i Svenska Dagbladet den 18/3, uppgår dessa till inte mindre 17 stycken. Artikeln har i skrivande stund fått 86 kommentarer. Frågan om svenska språket engagerar fler och fler, vilket är en utmärkt utveckling.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Mikael Parkvall kommenterade förslaget till språklag, "Värna språken", i går på Lingvistbloggen. Inlägget är tänkvärt och rekommenderas härmed för läsning.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Tisdagen den 18 mars lämnade Bengt-Åke Nilsson över slutbetänkandet i Språklagsutredningen (Ku 2007:1) till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Direkt efter överlämnandet hölls det en pressträff i Pressrummet på Rosenbad. Med på pressträffen var utredaren Bengt-Åke Nilsson, huvudsekreterare Karin Lindbäck och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Man kan se pressträffen i efterhand via någon av dessa länkar (som är aktiva i ett halvår framåt):

• Se pressträffen i efterhand (Windows Media)
• Se pressträffen i efterhand (Real Media)

För att kunna ta del av webbutsändningarna måste du ha Real Player 8 eller Windows Media Player 9 installerat på din dator. Även senare versioner fungerar och programmen är gratis att ladda hem.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Svenska Dagbladets ledarredaktion publicerade idag en kommentar till Språklagsutredningen betänkande ”Värna språken – förslag till språklag". Kommentaren är inte särskilt djupsinnig.

 

Kommentaren refererar innehållet i lagförslaget och exempflierar bl.a med  ”…och myndigheterna ha ett särskilt ansvar för att ta fram svensk terminologi för utländska begrepp (jfr norskans rikskringkasting).” Ledarsidan måste tycka att detta norska ord för riksradio är extra fånigt, eftersom det får äran att ingå i rubriken ”Lag om rikskringkasting på svenska?” För det första är svensk språkvård, eller konkreta bemödanden att hitta ersättnings-/avlösningsord, inget nytt. Det finns flera organisationer och instanser, som sysslar med detta på det ena eller andra sättet, exempelvis Svenska Akademien, Språkrådet, Språkvårdsportalen, Språkvårdssamfundet, Terminologicentrum, Datatermgruppen och Svenska biotermgruppen. För det andra försöker ingen av dessa ”plocka bort” låneord, exempelvis ”radio”, som redan är etablerade i svenska språket. Det vore ett Sisyfosarbete. Vad det gäller är att förhindra inlåning av t.ex onödiga engelska ord, när det redan finns fullt användbara svenska ord, eller försvenska de låneord, som verkligen behövs. Svensk språkvård har också varit tämligen framgångsrik. En tidigare undersökning visade att Frankrike och Sverige lyckades ersätta datatermer på engelska med ord på det egna språket till 80 procent, medan Tyskland enbart lyckades till 50 procent.

 

Dessutom skriver ledarredaktionen:

 

”Det arbete som utbildningsminister Jan Björklund gör för att få in mer kunskap i skolan är långt viktigare för att värna det svenska språkets ställning och den språkliga mångfalden. Flumskolan står för det verkliga hotet mot svenska språkets ställning.”

 

På vad sätt skulle själva det arbete som en enskild person, låt vara att det är fråga om Jan Björklund, utför, ha någon effekt vad gäller svenska språkets ställning och den språkliga mångfalden? På vilket sätt rent konkret?

 

Ledarredaktionen tycks inte ha märkt att det språk, som framför allt stärkt sin ställning i Sverige de senaste 20 åren, är engelskan. Det är det enda obligatoriska främmande språket i grund- och gymnasieskolan; det växer upp allt fler språkbytesskolor, som använder engelska som första undervisningsspråk, på grund av friskolereformen. Engelskan har stärkt sin ställning kraftigt inom högskolan, inte bara som avhandlingsspråk och i kurslitteraturen utan också som undervisningsspråk. Många svenska storföretag har gått över till engelska som koncernspråk. Det svenska samhället utsätts för ett veritabelt engelskspråkigt språkbad genom film, tv och radio, reklam och Internet. Detta i sin tur beror på USA:s ställning som ekonomisk, politisk, militär och kulturell supermakt och teknologiska förändringar som framväxten av datateknologin, satellit-tv och Internet, vilka ofelbart har gynnat engelskans expansion.

 

Vad har detta med en viss pedagogik att göra? Jag kan dela mycket av kritiken mot ”flumskolan”, men jag ser inte kopplingen till svenska språkets ställning. Det vore intressant om SvD:s ledarredaktion kunde utveckla sin argumentation, även om jag betvivlar att så kommer att ske.

 

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

(Språklagsutredningens författningsförslag är så pass kortfattat att det kan citeras i sin helhet.)

"Förslag till språklag

Lagens innehåll och syfte

1 § I denna lag finns bestämmelser om det svenska språket, de

nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Lagen

innehåller även bestämmelser om det allmännas ansvar för att den

enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig

verksamhet.

 

2 § Syftet med lagen är att ange svenskans och andra språks ställning

och användning i det svenska samhället. Lagen syftar också till

att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige samt den

enskildes tillgång till språk.

 

3 § Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse

som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.

 Det svenska språket 

4 § Svenska är huvudspråk i Sverige.

 

5 § Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk,

som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska

kunna användas inom alla samhällsområden.

 

6 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används

och utvecklas.

 De nationella minoritetsspråken 

7 § De nationella minoritetsspråken är samiska, finska, meänkieli,

romani chib och jiddisch.

 

8 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja

de nationella minoritetsspråken.

 Det svenska teckenspråket 

9 § Det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja

det svenska teckenspråket.

 Språkanvändningen i offentlig verksamhet 

10 § Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ

som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska. Nationellt

minoritetsspråk får användas, när det är lämpligt.

I annan lag finns särskilda bestämmelser om rätt att använda

nationella minoritetsspråk och annat nordiskt språk.

Om skyldighet för domstolar och förvaltningsmyndigheter att

anlita tolk och att översätta handlingar finns det särskilda bestämmelser.

 

11 § Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.

 

12 § Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi

inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

 Svenskan i internationella sammanhang 

13 § Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang.

 

14 § Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen

ska värnas.

 

Den som företräder Sverige i Europeiska unionen ska använda

svenska när tolkning erbjuds, om det inte av särskilda skäl är

lämpligare att använda ett annat språk.

 Den enskildes tillgång till språk 

15 § Var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära

sig, utveckla och använda svenska. Därutöver ska

1. den som tillhör en nationell minoritet ges möjlighet att lära

sig, utveckla och använda minoritetsspråket,

2. den som har behov av teckenspråk ges möjlighet att lära sig,

utveckla och använda det svenska teckenspråket.

Den som har ett annat modersmål än de språk som anges i

första stycket ska ges möjlighet att utveckla och använda sitt

modersmål.

 

16 § Det allmänna ansvarar för att den enskilde ges tillgång till

språk enligt 15 §.

 

Denna lag träder i kraft den …"

Hela betänkandet, inklusive författningsförslaget, kan läsas på - eller laddas ner från - kulturdepartementets webbplats. Betänkandet kommer också att finnas i bokform à 275 kr, exkl. moms, och kan inhandlas från Norstedts Juridik AB - Fritzes Kundservice fr.o.m slutet av mars.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

(Pressmeddelande från Språkrådet om Språklagsutredningen - Institutet för språk och folkminnen, Språkrådet)

Regeringen lade i dag fram ett betänkande om en ny språklag, Värna språken – förslag till språklag (SOU 2008:26).

Glad Språkrådschef

– Jag blir glad: en bra lag för ett mångspråkigt Sverige med svenska som huvudspråk, säger Olle Josephson, chef för Språkrådet. Det är nödvändigt att lagstifta om svenskan som huvudspråk och samhällets gemensamma språk. Annars kan engelskan bli allenarådande inom centrala områden som forskning och högre utbildning. Den är ju redan helt dominerande på forskarutbildningen.

Lagen tar ett samlat grepp om det svenska språksamhället. De fem minoritetsspråken och det svenska teckenspråket får en starkare ställning i och med att det lagstadgas om det allmännas ansvar för att skydda och värna dem.

Särskilt viktig är paragraf 15 om att det allmänna ansvarar för att den som har annat modersmål än svenska eller minoritetsspråk ska kunna utveckla och använda det. I Sverige finns mellan 150 och 200 modersmål. Många länders språklagar ger bara utrymme för nationalspråk och officiella minoritetsspråk. Men Sverige lagstiftar alltså om rätten till modersmål. Det är föredömligt.

Fler lagar kan behövas

Utredningen föreslår att Språkrådet ska följa upp hur språklagen följs och rapportera till regeringen.

– Det behövs, säger Olle Josephson. Lagen är ju en allmän ramlag, som lätt blir otillräcklig inom särskilda områden. Det står att ”det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”. Om exempelvis Skolverket ger tillstånd för grundskolor på engelska, som nyss hänt i Gävle, tar man inte sitt ansvar. Det måste vi uppmärksamma, och det kan alltså bli nödvändigt med fler lagar och förordningar.

Ökat språkintresse

Språkrådet är en del av språkmyndigheten Institutet för språk och folkminnen.

– Lagförslaget visar hur språkfrågorna får en allt större betydelse, säger Ingrid Johansson-Lind, nytillträdd generaldirektör för Institutet för språk och folkminnen. Det beror ytterst på att Sverige blivit ett mångspråkigt samhälle. Svenskan, engelskan, minoritetsspråken och invandrarspråken måste alla få plats. Det ökar uppmärksamheten både på eget och andras språk. På Institutet för språk och folkminnen märker vi nästan dagligen hur intresset ökar för våra stora samlingar av dialekter, ortnamn och personnamn. Folk funderar både över sin barndoms värmländska, engelskan på sin arbetsplats och grannens arabiska.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Språklagsutredningen har nu lagt fram sitt förslag till språklag, "Värna språken - förslag till språklag (SOU 2008:26)", som kan läsas eller laddas ner från kulturdepartementet webbplats.

Språkförsvaret återkommer naturligtvis med kommentarer.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

(Denna text är hämtad från Språkrådets webbplats)

Svensk vetenskap behöver både engelska och svenska. Svenskan måste utvecklas som vetenskapsspråk för att forskning och folkbildning ska hålla hög kvalitet. Svenska forskare måste skriva och tala på engelska för att delta i det internationella vetenskapssamhället. Vad innebär detta krav på parallellspråkighet mellan svenska och engelska i praktiken? I en ny bok från Språkrådet diskuteras engelskan på svenska universitet och högskolor. Boken är resultatet av en konferens på Södertörns högskola 2006 och rymmer sex bidrag:

Erland Jansson, vetenskapsredaktör på Södertörns högskola: ”Vetenskapsengelska – med många frågetecken.” Vi står bara i början av en utveckling där förhållandet mellan svenska och engelska kommer att bli en av de stora frågorna för den svenska högskolan.

Sigbrit Franke, f.d universitetskansler: ”Vetenskap på flera språk – utmaningar för svensk forskning och folkbildning.” Man bör inte automatiskt sätta likhetstecken mellan ökad engelskspråkighet och ökad internationalisering. Vi måste i möjligaste mån se till att engelskan och svenskan kan fungera som parallellspråk.

Philip Shaw, professor vid Stockholms universitet och KTH: ”Engelska som lingua franca och som internationellt vetenskapsspråk.” Att skriva vetenskap på ett främmande språk innebär problem på sex nivåer: språklig korrekthet, stilistisk nivå, precision och nyanser, kreativitet, retoriska konventioner, akademisk kultur.

Thomas Lavelle, föreståndare för Center for Modern languages vid Handelshögskolan i Stockholm: ”Svensk forskning på engelska – en språkgranskares reflektioner.” Stöd långsiktigt samarbete mellan författare och språkgranskare! Undvik språkgranskare som inte forskar själva! Utbilda språkgranskare!

Rhonwen Brown: ”Utbildningar i vetenskapligt skrivande på engelska i Göteborg.” Att skriva är inte att rapportera av redan färdiga resultat, utan en process i sig. Det perspektivet är viktigt i skrivutbildningarna.

Erland Jansson: ”Språkstrategier vid nordiska lärosäten.” Flera universitet och högskolor i Norden har börjat arbetet med riktlinjer för parallellspråkighet och språkval i utbildning och forskning.

”Vetenskapsengelska – med svensk kvalitet?” har redigerats av Erland Jansson och ges ut i samarbete med Högskoleverket och Södertörns högskola. Den omfattar 80 sidor och kan beställas för 80 kronor + porto från Språkrådet.