I en artikel i Politiken den 16/2 utgår Thomas Harder, översättare, författare och konferenstolk, just från sina erfarenheter som konferenstolk och skriver: 

”Når vi efter endt besøg forlod en afdeling, var der ofte en eller flere blandt personalet, der sagde til tolken: ’Tænk at kunne sprog, sådan som I kan’.

Det var venligt ment og venligt sagt, og da jeg havde hørt det nogle gange, var jeg efterhånden i stand til med velforberedt åndsnærværelse at replicere: ’Tænk at kunne gøre folk raske, sådan som I kan’.

Det var pænt og belevent af mig – og i øvrigt udtryk for ægte beundring for det arbejde og engagement, som jeg havde set på hospitalet – men det var også et diskret forsøg på at modarbejde en udbredt tilbøjelighed til at betragte dét at kunne sprog på et professionelt niveau som en gave, som nogle har og andre ikke har, i modsætning til f.eks det at være sygeplejerske eller læge, som åbenbart er noget, som enhver formodes at kunne lære, bare man gør den fornødne indsats.

Det er ikke bare et spørgsmål om min private forfængelighed. Det er i meget høj grad et sprogpolitisk – og dermed både kultur-, erhvervs- og uddannelsespolitisk – spørgsmål.

Et meget alvorligt problem i disse år er nemlig, at der i mange forskellige kredse og på mange forskellige niveauer mangler forståelse af, at professionel sprogbeherskelse er en ’hård’ kompetence på linje med alle mulige mere anerkendte tekniske eller merkantile kompetencer.

Sprog er med andre ord ikke noget, man ’bare kan’ – det at lære et sprog på et niveau, hvor det kan bruges professionelt, og at vedligeholde og videreudvikle det, kræver hårdt arbejde og systematisk uddannelse og videreuddannelse.

Man skulle tro, at det var noget, der ville være en voksende forståelse for i en tid, hvor der jo er almindelig enighed om, at kendskabet til fremmedsprog er en nødvendig forudsætning for at kunne klare sig – for at kunne konkurrere – i den globaliserede verden.

Men det er ejendommeligt nok ikke tilfældet.

Denne mangel på respekt for sprog som profession går i Danmark hånd i hånd med en stærk og bevidstløs tro på, at engelsk i virkeligheden er det eneste fremmedsprog, der er brug for.” 

Bristen på respekt för ett professionellt förhållande till språk i Danmark går alltså hand i hand med en omedveten tro på att engelska är det enda främmande språk som behövs. Dessutom överskattar många sina kunskaper i engelska. Situationen är naturligtvis densamma i Sverige. En språkvetare har uppskattat den tid det tar för att lära sig ett annat språk än sitt modersmål perfekt, d.v.s på samma nivå som en modersmålstalare, till 40000 timmar. Om man utgår från att denna uppskattning är rimlig, så skulle det innebära en totaltid på knappt sju år, förutsatt att man använder språket i fråga sexton timmar om dygnet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Viggo Kann (till vänster) och Olle Bälter (till höger) mottog Språkförsvarets hederspris på årsmötet och höll också båda ett tacktal. Motiveringen till hederspriset löd som följer:   Olle Bälter/Viggo Kann/Chantal Mutimukwe/Hans Malmstr...

På senare tid har det åter blossat upp en debatt om engelskans expansion på svenskans bekostnad inom högskolan. Se bara på debattartiklar som Eva Forslunds/Magnus Henreksons artikel ”Varning: Forskare väljer bort svenska” i Svenska Dagbla...

”Språkfrågor intresserar och engagerar många, och ofta upplevs det som en försämring när språket förändras. Så behöver det inte vara, konstaterar David Håkansson.   – Svenskan har alltid varit utsatt för förändringar och det är ju hel...

Baden-Württembergs ministerpresident Winfried Kretschmann anser att det är överflödigt att lära sig ett andra främmande språk. Han har själv varit lärare, men ser inga fördelar: "Om mobiltelefoner kan översätta samtal till nästan alla språk i världen...

Hej!   På Sveriges Radios webbplats  står följande:   "Upptäckten är över 2000 år gamla och ovanligt välbevarade trots det vulkanutbrottet Vesuvius som lämnade staden i aska".   Men på dessa få ord finns flera grammatikfel och ett sakfel:...