(Denna text är i sin helhet hämtad från Språkrådets webbplats)

Ett stort forskningsprojekt, Moderna importord i de nordiska språken, har bland annat kartlagt lånord i dagspressen. I den nya boken ”Fire dagar i nordiske aviser”, utgiven av Bente Selback och Helge Sandøy (Novus förlag, Oslo), redovisas resultaten.

I två stora dagstidningar från samtliga fem nordiska länder från 1975 respektive 2000 har forskarna räknat alla lånord som kommit in efter 1950. De allra flesta av dem är från engelskan. I de svenska tidningarna har andelen lånord ökat från 0,3 till 0,7 procent under perioden. Räknar man in annonserna i materialet är ökningen från 0,6 till 1,3 procent. Danmark och Norge visar en något snabbare utveckling, för Danmarks del från 0,3 till 0,8 (från 0,4 till 1,2 med annonser), för Norge  från 0,2 till 0,9 (från 0,3 till 1,4 med annonser).

Finsk och isländsk press har mycket färre lånord, även om ökningen är avsevärd. I de finska tidningarna femdubblas lånorden från 0,06 till 0,3  (0,1 till 0,4 med annonser), i de isländska fördubblas de, från 0,05 till 0,1 (0,1 till 0,2 med annonser). I finlandssvenska tidningar finns lika många lånord som i rikssvenska i den redaktionella texten (från 0,3 till 0,7), men däremot betydligt färre i annonserna (från 0,3 till 0,9). Dagstidningsspråket hör inte till den form av skriftspråk som har flest lånord; i samtalsgrupper på nätet kan som jämförelse andelen lånord gå över 3 procent.

Ökningen är alltså påtaglig sedan 1970-talet. Det måste ändå sägas att andelen lånord inte är så stor att den hotar svenskans system för ordbildning och ordböjning. Ännu så länge klarar svenskan väl att ta hand om lånorden.

Läs mer om boken på Novus!

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.