Alla inlägg under december 2007

Av Nätverket Språkförsvaret - 30 december 2007 21:21

Förenta Nationerna har beslutat att år 2008 ska vara det internationella språkåret.  Söker man på "internationella språkåret 2008" med Google ger det ytterst få träffar, dock från bloggen "Esperanto med omnejd". Det betyder att inga svenska tidningar har skrivit om det. Vad gör kulturdepartementet förresten?


Generalförsamlingens proklamation kan läsas här.


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 29 december 2007 13:18

I dagens språkspalt, som samtidigt är en årskrönika, i Svenska Dagbladet skriver Olle Josephson om årets cd, årets språkavhandling, årets ordbok och så vidare. Om årets förening skriver han:


"Årets förening är det flitiga Språkförsvaret (www.sprakforsvaret.se) som slåss för svenskan utan att förfalla till enspråkighet, chauvinism eller främlingsfientlighet. Tvärtom!"


Språkförsvaret tackar ödmjukast och lovar att försöka intensifiera våra ansträngningar.

Av Nätverket Språkförsvaret - 28 december 2007 23:36

I november genomförde undertecknad en clozetest  i bokmål, danska, engelska och nynorska som en del i min undervisning i grannspråken - se också facit. Clozetesten genomfördes i två gymnasieklasser i andra årskursen, vilka läser svenska B. Sammanlagt deltog 46 elever.

 

Syftet var att utröna hur väl eleverna förstod bokmål/danska/nynorska jämfört med engelska. Majoriteten av eleverna hade svenskspråkiga föräldrar; en del elever, särskilt i klass B, var andra generationens invandrare med blandad språkbakgrund. Några av dem hade läst engelska kortare tid än eleverna med svenskspråkiga föräldrar. Å andra sidan fanns det också en elev i klass B, som hade engelska som modersmål. Testen hade föregåtts av ett par veckors undervisning i grannspråken, särskilt danska och norska.

 

De texter som användes finns samtliga redan på Språkförsvarets webbplats. Avsikten från början var att hitta en löpande text från samma författare på de fyra nämnda språken, exempelvis Astrid Lindgren, H C Andersen och så vidare. På grund av tidsbrist visade det sig vara omöjligt att genomföra denna inriktning. I stället valde jag ut fyra texter från Språkförsvarets webbplats. Jag utgick från att svårighetsgraden i texterna var ungefär densamma enbart på grundval av min intuition.

 

Eleverna hade drygt en timme på sig att genomföra testen. När de lämnade in testen, tillfrågades de också om vilket språk som de ansåg hade varit lättast/hade lyckats bäst i. Resultatet blev följande:


  Alla (46 elever)         Klass A (26 elever)    Klass B (20 elever)

Bokmål    46,2 %           Bokmål    53,3 %        Bokmål    36,4 %

Nynorska 28,9 %           Nynorska 30 %           Engelska  36,4 %

Engelska  19, 2 %          Danska     10 %          Nynorska  27,3 %

Danska      5,8 %           Engelska    6, 7 %       Danska       0   %

   

Summa:  100,1 %          Summa: 100 %           Summa:   100,1 %

     

Jag antog att eleverna, särskilt i klass B, hade överskattat sina kunskaper i engelska och underskattat sina kunskaper i danska, förmodligen på grund av förutfattade meningar om den ”svåra” danskan.

 

Vilket blev då utfallet? Läsförståelsen mäts i procent:

 

Alla (46 elever)          Klass A (26 elever)             Klass B (20 elever)

Bokmål     41,1 %        Bokmål   46,7 %                   Bokmål   33,9 %

Danska     28,5 %        Danska    31,1 %                  Danska    25 %

Nynorska   26,4 %       Nynorska 28,8 %                  Nynorska 23,3 %

Engelska   19,8 %        Engelska  19,6 %                  Engelska  20,1 %

  

Det visade sig alltså att eleverna förstod bokmål bäst, vilket också var deras egen förhandsuppfattning. Däremot gissade de fel angående sin förståelse av danskan, särskilt i klass B. Danska kom på andra plats i båda klasser – före nynorskan. De överskattade sina kunskaper i engelska, särskilt i klass B. Samtidigt fanns det sex elever i klass B som lyckades bättre på den engelska delen än den danska. Klass B var som synes något bättre i engelska än klass A. Undersökningen bekräftar att det behövs mycket liten övning, ibland ingen alls, för att förstå danska och norska bättre än engelska, som de flesta svenska elever har studerat i många år sedan barnsben.

 

Det bästa enskilda elevresultatet i bokmål var 68,8 %, i danska 45,8 %, i nynorska 58 % och i engelska 45,8 %.


Resultaten i grannspråken kan jämföras med resultaten från en clozetest (med hundra tomma positioner) på svenska som genomfördes i båda klasser hösten 2006. Klass A fick 71,1 % i genomsnitt och klass B 75,3. Det har givetvis skett förändringar i elevsammansättningen i båda klasserna, främst klass B, sedan dess.

 

Det står var och en fritt att använda denna clozetest. Källa behöver inte uppges, men jag är intresserad av resultaten – skicka dem i så fall till perake.lindblom@sprakforsvaret.se


Per-Åke Lindblom


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

  
Av Nätverket Språkförsvaret - 27 december 2007 21:03

Programmet "Språket" sänds varje tisdag kl. 13.20 i P1. Du kan få programmet hem i din dator varje vecka som Mp3-fil. Ladda ner eller prenumerera.


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 27 december 2007 17:30

Dagens Nyheter listar och analyserar i dagens huvudledare ett antal bevingade ord från i år. Däribland kan nämnas lustration, stureplansprofil, kreditoro, ja, t.o.m snäll. Nästan alla har nämligen blivit "snälla".


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 26 december 2007 18:05

I Frankfurter Allgemeine Zeitung  den 19/11 2007 intervjuas Angela Wicharz-Lindner, som har arbetat mer än 20 år vid Europaparlamentet översättningsverksamhet. I slutet av intervjun berör hon engelskans expansion inom EU-organen:


”Under årtionden dominerade det franska språket i Europeiska Unionen. Dock ersattes det inte av den hett omdiskuterade språkmångfalden utan av en benägenhet att använda sig av engelska, vilken började med skandinavernas intåg och fortsatte med östutvidgningen: ’Engelska är lingua franca för dessa stater.’ 55 procent av alla utgångstexter, som översättarna erhåller, har avfattats på engelska. Ledamöter ger sig i kast med dålig engelska, förmodar Wicharz-Lindner, för att profilera sig som världsvana. Resultaten leder ofta till att översättarna förtvivlar. ’Ofta är det rena gissningsleken’, säger Wicharz-Lindner. Hon skulle hellre föredra att en spanjor använder – och då korrekt – sitt modersmål.”


EU förordar på pappret mångspråkighet: alla språk är likställda, men vissa språk är mer likställda än andra, d.v.s engelska, franska och tyska, som fungerar som arbetsspråk. Av dessa tre har tyskan mer eller mindre slagits ut. Wicharz-Lindner pekar på att Danmark, Sverige och Finlands inträde i EU liksom de forna öststaternas i praktiken har understött engelskans expansion inom EU, eftersom dessa stater använder sig av engelska som lingua franca. Det är naturligtvis inte fråga om någon konspiration från dessa staters sida utan en kombination av både medvetna och omedvetna ställningstaganden. Det fanns språkvetare i Norden, som redan 1991 varnade för t.ex danskans och svenskans framtida ställning i EU (se vidare denna artikel). Varken Danmark eller Sverige hade någon genomarbetad språkpolitik, fr.a med avseende på respektive språks status, och än mindre i förhållande till EU. Finland hade i och för sig en språklag, men den reglerade i första hand förhållandet mellan finskan och svenskan, inte de båda språkens relation till språksituationen i EU. Mentaliteten hos företrädare för det danska, svenska och finländska politiska etablissemanget har naturligtvis haft stor betydelse. Om man tror sig behärska engelska nästan lika bra som sitt eget modersmål, och inte har ett medvetet språkligt förhållningssätt, tenderar man att överge sitt eget modersmål i s.k internationella sammanhang, trots att EU har världens mest utvecklade tolk- och översättningsverksamhet.

Tyskarna har dock själva medverkat till att försvaga tyskans ställning i EU. När förbundspresidenten Norbert Lammert intervjuades i Westdeutsche Zeitung  den 14/4 pekade han på den flathet, som tyskarna hade visat genom att i allt större utsträckning avstå från att använda tyska som arbetsspråk i EU, trots att det finns ett beslut av EU-kommissionen att tyska tillsammans med franska och engelska är EU:s arbetsspråk.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.   
Av Nätverket Språkförsvaret - 25 december 2007 13:51

(Denna text är i sin helhet hämtad från Språkrådets webbplats)


Ett stort forskningsprojekt, Moderna importord i de nordiska språken, har bland annat kartlagt lånord i dagspressen. I den nya boken ”Fire dagar i nordiske aviser”, utgiven av Bente Selback och Helge Sandøy (Novus förlag, Oslo), redovisas resultaten.

I två stora dagstidningar från samtliga fem nordiska länder från 1975 respektive 2000 har forskarna räknat alla lånord som kommit in efter 1950. De allra flesta av dem är från engelskan. I de svenska tidningarna har andelen lånord ökat från 0,3 till 0,7 procent under perioden. Räknar man in annonserna i materialet är ökningen från 0,6 till 1,3 procent. Danmark och Norge visar en något snabbare utveckling, för Danmarks del från 0,3 till 0,8 (från 0,4 till 1,2 med annonser), för Norge  från 0,2 till 0,9 (från 0,3 till 1,4 med annonser).

Finsk och isländsk press har mycket färre lånord, även om ökningen är avsevärd. I de finska tidningarna femdubblas lånorden från 0,06 till 0,3  (0,1 till 0,4 med annonser), i de isländska fördubblas de, från 0,05 till 0,1 (0,1 till 0,2 med annonser). I finlandssvenska tidningar finns lika många lånord som i rikssvenska i den redaktionella texten (från 0,3 till 0,7), men däremot betydligt färre i annonserna (från 0,3 till 0,9). Dagstidningsspråket hör inte till den form av skriftspråk som har flest lånord; i samtalsgrupper på nätet kan som jämförelse andelen lånord gå över 3 procent.

Ökningen är alltså påtaglig sedan 1970-talet. Det måste ändå sägas att andelen lånord inte är så stor att den hotar svenskans system för ordbildning och ordböjning. Ännu så länge klarar svenskan väl att ta hand om lånorden.


Läs mer om boken på Novus!

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 24 december 2007 14:00


Från nyhetsbrevet "EU Direkt" den 26/9 2007 saxar vi följande text:


"Tysk och fransk TV får sig en känga av EU:s språkexperter. I en färsk rapport uppmanas europeisk media att börja texta sina program istället för att, som iflera EU-länder, dubba allt till det egna språket. Mer textning skulle, menar experterna, öka språkkunskaperna i Europa. EU:s språkexpertgrupp, den s k högnivågruppen för flerspråkighet, har under två år arbetat fram sina rekommendationer till Europas makthavare. Enligt experterna är det idealiska scenariot att tv-kanaler som kan ses i många EU-länder skulle textas på flera språk.


Ett problem är dock att det finns för få översättare. Rapporten överlämnades till EU:s språkkommissionär Leonard Orban på den europeiska språkdagen idag."


Jag håller med om att textning ur språkinlärningssynpunkt är att föredra framför dubbning. Men samtidigt är det ett stort problem att de flesta filmer, som visas i svensk TV och på svenska biografer är engelskspråkiga. Andelen filmer i svensk TV på annat spåk än engelska och svenska är mindre än tio procent. Det betyder att tittarna hela tiden utsätts för ett engelskt språkbad. Situationen är densamma i t.ex Danmark och Norge och förmodligen också i övriga EU. Frågan om textning, eller dubbning, kan inte ses isolerat från detta fenomen. EU måste också tackla frågan hur denna utveckling ska motverkas och hur mångspråkigheten i praktiken ska befrämjas.


När det gäller textning och eventuell brist på översättare, så kan det knappast vara ett problem. I Sverige har det t.ex växt fram en omfattande gräsrotsrörelse, Undertexter.se, som just har specialiserat sig på undertexter. Det vore märkligt om detta intresse skulle vara begränsat till Sverige.


Per-Åke Lindblom


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Presentation

Omröstning

Om du hör en person använda fel uttal på ett visst ord gång på gång, korrigerar du vederbörande eller låter du vederbörande gå igenom livet och säga fel?
 Jag korrigerar vederbörande direkt under pågående samtal
 Jag låtsas inte höra och frågar ”Sa du xxx (med rätt uttal)”?
 Jag frågar vederbörande direkt om jag får korrigera uttalet
 Jag säger att ”jag brukar säga xxx; jag har hört att det är rätt uttal”
 Efter att samtalet avslutats, drar jag vederbörande åt sidan och korrigerar uttalet
 Jag kontaktar vederbörande efteråt och berättar om det korrekta uttalet
 Jag bryr mig inte; det finns viktigare saker att syssla med
 Jag bryr mig inte; förr eller senare kommer någon att säga ifrån
 Vem är jag att korrigera andras uttal?
 Alla uttal är lika korrekta

Fråga mig

106 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4
5
6
7
8
9
10
11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< December 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se