Alla inlägg under juli 2007

Av Nätverket Språkförsvaret - 7 juli 2007 11:26

Efter att ha läst Marian Radetzkis essä den 28 juni undrar jag vilken planet M.R egentligen lever på? Det kan knappast vara samma som vi andra.
 
Det är säkert långa, fina resonemang som han framför, men slutresultatet blir i alla fall en helt enkel fråga: VARFÖR i all världen skulle vi avskaffa svenskan i Sverige till förmån för engelskan? Det finns faktiskt ingen som helst anledning! M.R.talar om berömda svenskar som gjort insatser och det är förstås underförstått att allt detta har gått så mycket bättre bara för att de talade engelska! Det är väl inget som säger att de inteskulle ha gjort ett minst lika bra jobb om de hade fått tala svenska!
 
Det är ju alltid något att författaren i någon mån medger att den engelska som många svenskar talar är bristfällig och ofta snarare skulle kunna kallas för svengelska än engelska!
 
Jag befarar att M.R har gått i den fälla som gillrats av de som - av någon helt outgrundlig anledning - tror att engelska är finare än svenska och att svenska är något man måste skämmas för. En annan fråga: vad är det som
skulle gå fortare (M.R. talar om "enorma" tidsvinster" om svenskan avskaffas) om engelska infördes? Det är för övrigt bara svenskar som på internationella möten på fullaste allvar kommer med kommentarer av typ, "jag talar engelska för det går fortare då/respektive det går direkt fram"! Fortare går det definitivt inte och genom att de inte vill använda sig av tolkning så går budskapet möjligtvis inte fram alls, eftersom de talar svengelska...
 
Författaren säger att hans artikel kommer att betraktas som en "hädelse" av det "traditionalistiska" Sverige! Att man vill försvara svenska språket för att underlätta kommunikationer människor emellan är väl ganska naturligt och man kan väl inte placera alla människor som, trots allt, tycker det är lättare att kommunicera på sitt modersmål (i detta fall svenska) i ett reaktionärt fack?
 
En sak som M.R dessutom inte tycks ha insett är att engelska är ett mycket svårt språk! Det är en sak att tillägna engelska såpass att man kan göra sigförstådd, när man är ute på en turistresa, t ex, en helt annan att lära sigdet så bra att man verkligen kan kommunicera i svåra sammanhang, t ex på möten, i undervisning etc.
 
Kan av egen erfarenhet berätta att väldigt många engelsktalande ler i mjugg när svenskar försöker tala engelska, t ex i EU-sammanhang, för till skillnad från många andra som "misshandlar" engelskan så är svenskarna de mest
självgoda och helt övertygade om att deras engelska är helt perfekt, trots att man praktiskt taget måste vara svensk för att över huvudtaget förstå vad de säger....Mycket pinsamt ibland.
 
Det är ju i alla fall tur att M.R är såpass insiktsfull att han inser att hans planer inte kommer att omsättas i praktiken. Avslutningsvis skulle jag vilja fråga författaren om han verkligen PÅ ALLVAR tror att hans engelska är
bättre än hans svenska, för jag utgår ifrån att han, eftersom han lärde sig svenska vid ung ålder, 9 år, talar det felfritt, även om det inte är hans modersmål, vilket väl sannolikt är polska. Har han förkastat den också? Undrar förresten vilken reaktion man skulle få i Polen om det kom en svensk som hade bott i Polen sedan han var nio år (vet inte hur gammal M.R är, så jag vet inte hur många årtionden det gäller...) och sedan föreslog att man
skulle avskaffa polskan? Tror inte det skulle bli speciellt populärt....
 
Det finns mycket mer att skriva med anledning av denna text, men jag avstår för jag utgår ifrån att det finns andra som också har reagerat på M.R:s essä.
 
Med vänlig hälsning
Cecilia Rydbeck, konferenstolk AIIC  
 
(Texten ursprungligen inskickad till Dagens Nyheter den 1 juli 2007)


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 6 juli 2007 13:43

 Nyligen publicerade DN en ”essä” av Marian Radetzki, där han pläderade för ett generellt språkbyte till engelska i Sverige. Bland annat menade han att en allmän övergång till engelska skulle öka lönsamheten för många företag. Han har bland annat bemötts av Olle Josephson och Frank-Michael Kirsch i DN. Den senare hänvisar också till en EU-rapport, som visar motsatsen: det är för dåliga kunskaper i olika främmande språk hos många företag som skadar den europeiska - och den svenska - ekonomin. Rapporten, ”Effects on the European Economy of Shortages of Foreign Language Skills in Enterprise”, har tagits fram av CILT (the UK National Centre for Languages) i samarbete med en internationell forskargrupp.

Rapporten kommer att diskuteras på en konferens, ”Languages mean business”, i Bryssel 21 september 2007.


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 6 juli 2007 13:33

Förra sommaren utlystes en arkitekttävling om Stockholms Stadsbibliotek:
"Stockholms Stad inbjuder till en arkitekttävling i två steg, varav det första genomförs som en allmän internationell tävling, om en tillbyggnad till Stockholms stadsbibliotek ritat av Gunnar Asplund." "Tävlingsförslag ska vara utfört på engelska." "För priser och arvoden i tävlingens båda steg disponerar juryn totalt 2.2 MSEK exkl. moms."

 

Eftersom engelska var enda tävlingsspråk, skrev medlemmar i Språkförsvaret brev till anordnarna av tävlingen, ett inlägg publicerades också i arkitekternas facktidning och saken anmäldes också till DO (se vidare Språkförsvarets webbplats).

Detta kan jämföras med språkvalet i den danska arkitekttävlingen ”Vores by

"Carlsberg A/S indbyder hermed til deltagelse i en åben international idékonkurrence om en idéplan for Carlsbergområdet i København." "Konkurrencematerialet udgives kun på dansk og engelsk, og deltagerne kan vælge mellem dansk og engelsk i deres besvarelse." "Den samlede præmiesum udgør 400.000 Euro." (3,7 MSEK)

 

I Sverige måste vissa sopa sitt eget modersmål under mattan, eftersom de inbillar sig att de befinner sig i globaliseringens framkant. Snarare sänker sig ett löjets skimmer sig över dem.

 

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 5 juli 2007 13:47

 Radio OpenSource konstaterar skämtsamt att svenska redan är "världens andra språk" tack vare IKEA:


"From Kobe to Kiev to Kuwait City, IKEA is making Swedish the world’s second language. Each day more than one million shoppers are trying to master the umlaut, if only to request a Poäng armchair, Mysa Lätt quilt, or a Bankäs coffee table." 


Bloggen "Blind Höna", varifrån citatet hämtats, tillägger:


"Ikea har visserligen tafflig engelska som koncernspråk. Men man kan ju ändå fundera lite på vad den nationella identiteten och den språkliga identiteten betytt för Ikeas framgångar."


Ja, fundera kan man verkligen. Språkförsvaret har också tilldelat IKEA ett "Tummen upp"-diplom för dess språkpolitik.


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 4 juli 2007 23:43

Ledningen för Danmarks Radio arbetar för närvarande på en språkpolitik, som ska fastslå ramarna för namngivningen vad gäller program. Många styrelsemedlemmar är mycket missnöjda med att program i DR kan ha namn som Deadline, Taskforce och Aftenshowet. Senast har DR lanserat Update och To Go på Internet och styrelsemedlemmar i DR fruktar att problemen kommer att växa i takt med att DR i än högre grad satsar på Internet. Källa: Nyhedsavisen den 4/7 2007.


Problemet känns igen från Sverige.


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 3 juli 2007 23:24

Jag har några frågor till Östen Dahl och Mikael Parkvall med anledning av vissa påståenden, som de nyligen har gjort i Lingvistbloggen. 


1.”För egen del tror jag att hotet inte kommer uppifrån genom en successiv förlust av domäner utan snarare nerifrån - svenskan är allvarligt hotad den dagen då invandrare inte längre tycker att det lönar sig att lära sig svenska. ” (Östen Dahl)


Detta är ett märkligt scenario – finns det några precedensfall i historien? Östen Dahl nämner möjligheten att ”vi…får flera miljoner klimatflyktingar” i en framtid. Resonemanget förutsätter att alla dessa klimatflyktingar har lärt sig utmärkt engelska, trots att de flesta i så fall borde komma från de fattigaste länderna i världen, fr.a från Afrika, där skolundervisningen bara i begränsad utsträckning, eller inte alls, sker på modersmålet med resultat att elevernas kunskaper i kolonialspråket, engelska eller franska, blir bristfälliga. Se för övriga denna utmärkta artikel! Om invandrare inte längre skulle tycka att det vore lönt att lära sig svenska, skulle det naturligtvis bero på att svenskarna lika gärna går över till engelska som de talar svenska och att svenskarna i ökad utsträckning talar engelska med varandra. Och var har den processen inletts? På högskolan och i svenska storkoncerner!


Ett språkbyte sker först i toppen och sist ute på ”vischan” eller längst ner i samhällshierarkin. Den vanligaste formen av språkbyte sker då en maktelit byts ut mot en annan med ett annat språk genom erövring. Se romarna i Gallien, Spanien och nuvarande Rumänien; araberna i Egypten; spanjorerna och portugiserna i Sydamerika; engelsmännen i Nordamerika, Australien och Nya Zealand. Men erövrarna måste antingen ha en helt överlägsen vapenteknologi, vara civilisatoriskt överlägsna, eller tillräckligt många i förhållande ursprungsbefolkningen. Detta stupade franker, visigoter och normander på i Europa; mongoler och manchuer i Kina; och araberna i Persien.


Högstatusinvandrare kan naturligtvis påverka ett lands språk. Lågtyskan är det språk som påverkat de fastlandsnordiska språken mest. Detta berodde på att Hansans ekonomiska styrka var överlägsen vart och ett av de nordiska länderna; att handel, hantverk och stadsbyggnadskonst var mer utvecklad i Nordtyskland än i Norden. De tyska invandrare, som bosatte sig i städerna i Norden, eller t.o.m grundlade vissa, besatt alltså spetskompetens. Därav deras status. Jag tvivlar starkt på att eventuella klimatflyktingar kommer att uppfattas som högstatusinvandrare. 


 2.”Hittills har de flesta invandrare bara behärskat hemlandets språk men det kommer förmodligen att ändras efter hand.” (Östen Dahl)


Vilken undersökning stödjer sig detta uttalande på? Jag vill inte påstå att jag har gjort någon egen undersökning – jag ifrågasätter påståendet enbart utifrån egen erfarenhet, på grund av att jag har bott i invandrartäta förorter, Rinkeby och Tensta, sedan 1975 och att jag undervisat vuxna och andra generationens invandrare i svenska som andra språk i drygt 20 år. Min erfarenhet är den motsatta; invandrare är ofta flerspråkiga, men det varierar naturligtvis mellan de olika etniska grupperna. Kurder brukar faktiskt kunna turkiska eller arabiska förutom sitt modersmål. Det finns marockaner, som kommer med Sverige med tre språk i bagaget, berbiska, arabiska och franska. Afrikaner kan ofta flera inhemska språk förutom kolonialspråket. Invandrare från Sydamerika, främst från Chile, Argentina och Uruguay kan oftast bara spanska och mycket lite engelska. Kommer de från andra delar av Sydamerika, ökar chansen att språkkunskaperna även innefattar ett indianspråk. Europeiska invandrare till Sverige brukar väl vara flerspråkiga (på samma sätt som svenskarna) – detta sagt med viss reservation för arbetskraftsinvandringen fram till 1976?


3. ”Och det är anmärkningsvärt att amerikafararna, även om de inte bodde granne med infödda jänkare, bytte språk typ fem minuter efter att dom klivit av båten, och utan att hemländernas språk lämnade mycket till spår efter sej. ”(Mikael Parkvall)


Vad bygger det här påståendet på? Det är en våldsam förenkling att påstå immigranterna till USA bytte språk ”typ fem minuter efter att dom klivit av båten”. Om vi håller oss till den första svenska invandringen till USA, så förstod de svenska invandrarna i varje fall svenska i mer än 100 år. Jag tänker då på kolonin Nya Sverige 1638 – 1655. Fram till mitten av 1700-talet användes nämligen svenska som predikospråk. Svenska staten skickade också ut präster till kyrkan i den f.d kolonin - den siste prästen skickades ut 1778.


Om vi tar den andra svenska utvandringen till USA, som inleddes i mitten av 1840talet, koncentrerades den till en början till farmarbygderna i Mellanvästern, d.v.s Minnesota, Illinois, Iowa och Kansas. I dessa delstater, särskilt Minnesota, fanns det stora koncentrationer av svenskar. Svenskarna, liksom andra invandrargrupper, bildade föreningarna, startade egna kyrkor och svenskspråkiga tidningar. Under 1900-talet tynade denna verksamhet bort. Men det gick inte på fem minuter.


Givetvis fanns det fall, där språkbytet skedde redan bland första generationens invandrare till USA; det normala var dock att det skedde i den andra generationen och i de flesta fall fullbordades språkbytet i den tredje generationen. Det talas gärna om USA som en smältdegel, men det är en sanning med modifikationer. Samtidigt är amerikanarna fixerade vid sitt ursprung – läs gärna Tomas Wolfes ”Fåfängans fyrverkeri” (1990). Författaren är mycket noga med att ange romanfigurernas etniska ursprung. 


Per-Åke Lindblom


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.  
Av Nätverket Språkförsvaret - 3 juli 2007 11:44

I fjol intervjuades också Marian Radetzki i Aftonbladet om sin uppfattning att svenskan borde avskaffas till förmån för engelskan. Reaktionerna kan man läsa i Aftonbladets Tyck till.


Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Av Nätverket Språkförsvaret - 2 juli 2007 21:51

När jag läser Marian Radetzkis artikel, ”Engelskan – den nya svenskan?”, i Dagens Nyheter den 28/5 associerar jag direkt till det kollektiva självmord, som ägde rum i Guyanas djungler 1978. Jim Jones, den karismatiske ledaren för People´s Temple, förmådde – eller tvingade – 900 människor att välja denna utväg. Radetzki förespråkar också ett slags kollektivt självmord, ett språkligt och kulturellt, när han förespråkar att svenskarna frivilligt ska gå över till engelskan.  Han verkar dock inte särskilt förtröstansfull vad gäller sina utsikter i att lyckas med uppgiften, eftersom han knappast har någon möjlighet att använda samma diktatoriska metoder som han nyttjade vid Luleå tekniska universitet på 90-talet. Där drev han igenom att all verksamhet skulle ske på engelska, trots livliga protester från fakultet och studenter; engelska gällde som både avhandlings- och undervisningsspråk. Det mest märkliga med detta är att han inte stoppades, eftersom han kränkte studenternas rättigheter. Det är ändå bra att Radetzki formulerar sina tankar, eftersom han inte är ensam om dem.


Radetzki ifrågasätter om svenska språket har något egenvärde, om det överhuvudtaget behövs. Men alla språk har ett egenvärde; varje språk är unikt, eftersom ett språk skänker identitet åt individen och innebär en brygga bakåt till familjen, släkten, traditionen och historien. Ett språk representerar ett sätt att se på livet och verkligheten och utvecklas genom människors gemensamma erfarenhet. Konsekvensen av Radetzkis uppfattning är att inget språk förutom engelskan har ett egenvärde, eftersom språk bara är kommunikationsmedel. Det betyder att han anser att hela världen borde gå över till engelska. Men finns det någon som helst anledning att tro att företrädare för andra stora språk som kinesiska, spanska, franska, tyska, hindi, arabiska, ryska och portugisiska m.fl frivilligt skulle vilja begrava sina språk? Vissa av dessa språk, främst kinesiskan, kommer dessutom kanske utmana engelskans hegemoni inom en nära framtid. Kina satsar redan stora resurser på att befrämja kinesiskan utomlands. Ett språks ställning beror nämligen inte i första hand på några inneboende egenskaper hos själva språket utan ytterst på den ekonomiska, politiska och militära styrkan hos den stat eller de stater, där språket talas. Makten bestämmer språket.


Radetzki menar att en övergång till engelska som modersmål i Sverige skulle innebära stora, initiala men tidsbegränsade kostnader, men den nytta som följer blir permanent och kommer alla generationer till godo. Jag känner inte till något folk i historien, som frivilligt bytt språk. Språkbyte brukar alltid vara ett resultat av erövringar, repression eller av att ett folk försätts i minoritet på grund av demografiska förändringar. Radetzkis hänvisningar till stora invandrargrupper i USA är fullständigt irrelevant. Den som utvandrar till ett annat land, liksom en gång Radetzki, där majoritetspråket är ett annat än hans/hennes eget, överger faktiskt sitt modersmål, oftast redan i andra generationen, men nästan alltid i den tredje generationen. För att lyckas i det nya landet måste immigranten lära sig huvudspråket fortast möjligt liksom barnen, som dessutom ofta ingår blandäktenskap, vilket fullbordar assimileringen i den tredje generationen. Engelsmän har inte ens utgjort den största immigrantgruppen i USA; man kan t.o.m säga den stora majoriteten av USA:s befolkning utgörs av ättlingar till immigranter, som frivilligt gett upp sitt språk till förmån för engelskan.


Enligt Radetzki sker kommunikationen i den globaliserade världen alltmer på engelska. Detta är en sanning med betydande modifikationer.  Det är sant att engelska är det största andraspråket, men engelskan är inte det största modersmålet utan kinesiskan. Spanskan är jämbördigt som modersmål och andra stora språk som hindi, arabiska etc. kommer förmodligen att gå om engelskan av demografiska skäl. På Internet knappar kinesiskan stadigt in på engelskan som det mest använda språket. I en rapport, ”ELAN: Effects on the European Economy of Shortages of Foreign Language Skills in Europe”, som EU-kommissionen publicerade december 2006, dras den slutsatsen att europeiska företag gör stora ekonomiska förluster på grund av bristande språkfärdigheter överhuvudtaget och man varnar för övertron på engelskans betydelse. I Europa är engelska fortfarande inte det största modersmålet utan tyskan; det är fler människor i Europa som inte behärskar engelska än som behärskar det. I de flesta länder i Afrika (utom Sydafrika), som har engelska som enda eller som ett av de officiella språken, har endast någon enstaka procent engelska som modersmål. Dessa länder gör dessutom betydande inlärningsförluster, vilket alla pedagogiska undersökningar visar, eftersom skolbarnen i de flesta fall inte undervisas på sitt modersmål utan på ett kolonialspråk. 


De enda som inledningsvis skulle göra betydande ekonomiska vinster på grund av en allmän övergång till engelska som modersmål vore de anglo-saxiska kärnländerna, d.v.s USA, Storbritannien, Australien, Nya Zealand och Kanada. Redan idag utgör inkomsterna från engelska språket den näst viktigaste inkomstkällan för Storbritannien näst efter nordsjöoljan. USA:s inkomster från engelska språket är säkert många gånger större, men det finns inga tillförlitliga beräkningar. På lång sikt är det emellertid inte säkert att dessa ekonomiska vinster är bestående, eftersom det finns centrifugala tendenser i alla språk. Så fort människor skiljs åt av ett berg eller en flod, uppstår en ny språkvarietet, som någon har sagt. Redan talar språkvetare i Indien om att indisk engelsk utgör en särskild variant av engelskan med sina egna språkliga normer; därför kommer också behovet av engelskspråkiga lärare och litteratur från kärnländerna att minska i framtiden. British Council, det organ i Storbritannien som ska befrämja engelskans utbredning i världen, uttrycker därför farhågor för standardengelskans framtid. Lagom mycket engelska i världen och av den ”rätta sorten”, tycks vara British Councils melodi.

 

Radetzki menar att svenskarna bär på ett distinkt handikapp på grund av att engelskan enbart är ett förvärvat andra språk och att svenskarna skulle göra ännu flera värdefulla insatser internationellt för att förhindra konflikter i världen och påskynda ekonomisk utveckling i världen. Lösningen är i så fall inte ett språkbyte till engelska utan förbättrade språkkunskaper i Sverige – mångspråkighet helt enkelt. Ju fler språk man kan, desto fler språk kan man lära sig. EU:s målsättning att alla EU-medborgare bör behärska två främmande språk förutom sitt modersmål är alldeles utmärkt och bör genomsyra det svenska skolväsendet. Det distinkta handikapp som Radetzki talar om delar svenskarna med det överväldigande flertalet av jordens befolkning, eftersom endast 320 – 380 miljoner har engelska som modersmål. Kunskaper i engelska är det minsta problemet i Sverige, eftersom 75 – 80 procent av befolkningen säger sig kunna konversera på engelska. Det är de andra stora språken i världen, spanska, tyska, franska, kinesiska, arabiska, hindi, ryska och portugisiska etc., som är problemet. Det skadar heller inte att lära sig ett annat mindre främmande språk, eftersom kunskap i språk alltid är en dörröppnare vid kontakt med dem som talar detta språk.

 

Radetzki menar också att osämjan i världen skulle minska om alla talade samma språk, d.v.s engelska. Men på vad sätt har engelska språket lett till att mordfrekvensen i USA minskat? På vad sätt förhindrade engelskan konflikten på Nordirland från att bryta ut?  Om det skedde en allmän övergång till engelska i världen, så skulle dessutom de som har engelska som modersmål utgöra en elit i världsmåttstock under en avsevärd övergångsperiod. Jag skulle kanske skulle kunna köpa detta argument, om Radetzki hade pläderat för en övergång till esperanto eller ett annat planerat språk som första främmande språk i hela världen, eftersom ett helt neutralt språk inte skulle inkränkta på de naturliga språken. Men det är förmodligen lika orealistiskt som att engelskan kommer att slå ut alla andra språk.

 

Radetzki erkänner att svenskarna skulle tappa ”en del av sin kulturella själ” vid övergång till engelska som huvudspråk, bl.a därför att översatta opus (till engelska) skulle förlora ”sin särprägel”. Inte bara ”en del” – det vore att begå ett fullständigt kulturellt självmord. Som Jan Myrdal sade på sitt 1-majtal i år, så sitter den svenska identiteten i ”struphuvudet och bakhuvudet” och etnisk bakgrund utgör inget som helst hinder för att inlemmas i denna identitet. Om svenska språket skulle gå förlorat, finns det heller inga svenskar längre. Vad ska vi då heta? ”Former Swedes”?


Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

     

Presentation

Omröstning

Vad är ett ord? Lingvister diskuterar vad ett ord egentligen är. Vad anser du? Ett ord
 är det som omges av mellanslag i skrift
 är en sammanhållen betydelseenhet
 är en sammanhållen självständig betydelseenhet
 en samling språkljud, som uppfattas ha självständig betydelse
 består av ett eller flera morfem (minsta betydelsebärande enhet)
 är en självständig språklig enhet (del av mening) av språkljud eller en fixerad serie sådana
 är ett språkljud/en serie språkljud, som överför en betydelse utan att vara delbart/-a
 är språkljud, som syftar på något utanför sig självt, exempelvis verkligheten
 är ett språkljud, eller en samling språkljud, som kan kombineras i det oändliga
 är en enskild språkenhet, som har mening och kan uttalas eller skrivas
 en enskild språkenhet, som har mening och kan uttalas och som nedskrivet omges av mellanslag

Fråga mig

107 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10
11
12 13 14
15
16 17 18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se