Jag fick ett tips om att Ung-08 i Stockholm hade genomfört något som kallas "Pre Summer Tour" och att arrangörerna använde "helpers". Jag skrev ett mejl och frågade om det inte fanns några lämpliga svenska ord och fick följande svar:

"Hej Per-Åke,

vi jobbar mycket tillsammans med vår målgrupp, dvs ungdomar. Vi använde oss av benämningen 'volontärer' de första åren, men förslag på nya namn kom från de ungdomar som var engagerade, och utifrån deras önskemål så döptes vår frivillig-verksamhet under festivalen till 'helpers'. Det var alltså målgruppen själv som ville det.

Gällande Presummer Tour så var även den engelska varianten av 'försommarturné' ett uttryck som fungerade bättre på målgruppen... och det är ju för deras skull som vi gör aktiviteterna och dem vi vill nå!

Sen jobbar vi mycket med det svenska språket och har just nu en journalistkurs som pågår, och det är absolut inte i alla sammanhang som engelska ord fungerar bättre än svenska.

Hoppas du fick lite förklaring på hur vi tänker när vi arbetar!

Ett snabbt och trevligt svar! Men jag kände mig ändå tvungen att komma med några påpekanden:

Hej NN,

tack för ditt snabba svar! Jag sökte med Google efter 'Pre Summer Tour' och fick 1460 träffar - de 20 första träffarna kom samtliga från svenska sidor. Min svensk-engelska ordbok säger att 'försommar' heter 'early summer' eller 'early part of (the) summer' - inte 'pre summer'. Prefixet 'pre' (latinskt egentligen), som också används i svenskan, betyder 'för-, förut-, före-, i förväg'. 'Early summer' ger 1333000 träffar på Google, 'pre summer' 219000. Det är inte namnet på årstiden utan tycks bara betyda 'före sommaren'. Om någon i målgruppen besöker England, USA eller ett annat engelsktspråkigt land, skulle jag nog avråda från konstruktionen 'I was in Sweden during pre summer'.

Enligt Merriam-Websters ordbok betyder 'helper': 'one that helps especially: a relatively unskilled worker who assists a skilled worker usually bymanual labor.' I Norstedts stora engelsk-svenska ordbok översätts det med 'hjälpare; medhjälpare, hjälpreda och biträde'. Det finns alltså ingenting som skiljer i betydelse mellan "helper" och 'hjälpare'. Ordet finns i samtliga germanska språk och går tillbaka till samma rot. Så - vilken var egentligen vitsen med att använda 'helper'?

Mvh
Per-Åke

Naturligtvis ska man inte förmena "målgruppen", ungdomarna, rätten att leka med språket och uppfinna nya ord. Men ordvalet i detta fall signalerar ändå att engelskan är häftigare och "coolare" än svenskan. Dessutom är en engelsk konstruktion ytterst tveksam.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Detta citat, som i sin tur innehåller flera citat, är hämtat från en artikel, "If language policy issues are explosive, how should they best be handled?", av Robert Phillipson:

English is being marketed as the solution to all of Europe’s communication
problems. This is occurring:

-in political discourse: "English is the world’s lingua franca" - Lord Renton, House of Lords, 14.10.2002, echoing a widespread mantra, but since three-quarters of humanity have no command of this language, they are evidently not regarded as needing a lingua franca;

-in academic discourse: "English is the language of the proto-European state’", Laitin and Reich, "the lingua franca of the European Union", Abram de Swaan, who cannot be unaware that there are many lingua francas in the EU;

-in international cultural diplomacy: "English no longer belongs to the English-speaking nations but to everyone", the British Council, a claim that conveniently ignores British benefits, political, economic and cultural, when its language also happens to be the language of the only super-power in the contemporary world;

-in applied linguistics, "The ascendancy of English is merely the outcome of the coincidence of accidental forces", Bob Kaplan of the US, whose wisdom and insights into language planning and language policy are disseminated in a string of books;

-in rather undiplomatic diplomacy, "The most serious problem for the European Union is that it has so many languages, this preventing real integration and development of the Union." The ambassador of the USA to Denmark, Mr Elton, 1997;

-in more blatant linguistic imperialism, "English should be the sole official language of the European Union." Director, British Council, Germany, cited in the Frankfurter Allgemeine Zeitung, 26 February 2002.

Ord och inga visor alltså. Robert Phillipsons analyser av den språkliga imperialismen, idag den engelska, är inträngande och mycket givande. Han är själv engelsman, men mångspråkig (förstår bl.a svenska), bosatt och verksam i Köpenhamn. Han har bl.a skrivit boken "English-Only Europe?", som naturligtvis också rekommenderas. Många av hans artiklar finns utlagda på Språkförsvarets webbsida - se "Författararkiv".

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

I en kommentar till bloggtexten ”Nordisk konferens använder nationalspråken” skriver Östen Dahl:

 ”Man ska länka till danska och norska dokument av alla de slag - men hur är det med finska och isländska dokument då? Eller är det bara de som ska länka till oss? Blir inte den mellannordiska språkförståelsen lite ensidig?” 

Språkförsvaret länkar till dokument på språk, som webbredaktionen själv förstår, d.v.s förutom svenska, också danska, norska, engelska, tyska, franska och spanska. Ingen av oss behärskar finska, isländska, färöiska eller grönländska (inuit). Det är omöjligt att länka till ett dokument, som man själv inte har förstått.

Basen i den mellannordiska språkförståelsen utgörs av de tre fastlandsnordiska språken, nämligen danska, norska och svenska, som talas av runt 20 miljoner invånare, och som är inbördes förståeliga. För islänningar, färöingar och grönländare är danskan bryggan till den mellannordiska språkförståelsen, eftersom undervisning i danska är obligatorisk på Island, Färöarna och Grönland. För finsktalande finländare utgör svenskan bryggan. Många finnar förstår naturligtvis detta, eller för att citera Paavo Lipponen:

”Utan det svenska språket skulle det moderna Finland inte existera, språket är en integrerad del av vår identitet. I mitt arbete har jag gång på gång sett hur viktigt det är att kommunicera på svenska. Vare sig vi vill det eller inte, har Sverige alltid varit och kommer alltid att vara det land som går hand i hand med Finland i internationella sammanhang.” (Tal vid Hanaholmen, 14/3 2007)

Det finns för närvarande två problem i fråga om den mellannordiska språkförståelsen, nämligen danskt talspråk och bristande kunskaper i svenska bland de som har finska som modersmål i Finland.

Jag håller med Niels Davidsen-Nielsen, när han skriver:

”En absolut betingelse for at redde den nordiske sprogforståelse på målstregen er at danskerne uophørligt gør sig umage med at tale langsomt og tydeligt. (Det gøres faktisk af rejseledere når de har svenskere og nordmænd med i rejseselskabet). Hvis vi mumler og japper, går det bare ikke. Det ville også hjælpe hvis vi til nordisk brug kunne tale dansk lidt som islændinge og færinger gør det, eller som dialekttalende danskere når de ved officielle lejligheder slår over i rigsmål.” (”Mumledansk och nordisk sprogforståelse” – Berlingske Tidende 10/6 2007)  

Davidsen-Nielsen propagerar också för att grannspråksundervisningen skall förbättras i Danmark. Grannspråkundervisning är ännu viktigare i Sverige, eftersom bara en fjärdedel av de svenska gymnasisterna i Delsings/Lundin Åkessons undersökning ”Håller språket ihop Norden?” 2005 uppgav att de hade fått någon grannspråksundervisning, medan åtminstone hälften av de danska och norska gymnasisterna hade fått sådan undervisning.

På samnordiska konferenser bör man tillhandahålla tolkning, om någon deltagare känner sig obekväm med de fastlandnordiska språken, eller inte alls behärskar något av dem. I den svenska riksdagen fram till 1809 användes tolkning mellan svenska och finska. När statministrarna Reinfeldt och Vanhanen senast möttes, talade de engelska med varandra. I stället borde de, enligt min mening, ha använt tolk, så att båda kunnat tala sin bästa språk.

Om islänningar, färöingar, grönländare och finnar känner sig förfördelade av den språkpolitik, som ligger till grund för det nordiska samarbetet, så kommer de säkert att påtala detta och kräva en förändring. Den deklaration om nordisk språkpolitik, som hade utarbetats av de nordiska kulturministrarna, och som Nordiska Rådet antog på sitt möte den 31/10 – 2/11 2006 talar dock för närvarande emot detta.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Mikael Parkvall, lingvist och bloggare, besökte häromkvällen en krog för att ta sig en öl eller två. Läs här vad som hände: 

"Jag brukar ofta påpeka hur förspänt man har det som talare av svenska i ett land som Sverige -- man kan, till skillnad från många andra i världen, använda sitt eget språk i nästan alla sammanhang. Fast inte alltid.

Jag måste säga att jag beundrar Mikael Parkvall, som kunde hålla sig lugn i denna situation. Om någon i framtiden råkar ut för samma "service" på Bagpiper´s Inn, och liksom Mikael förmår hålla sig lugn, rekommenderar jag ändå att ni hotar med att kontakta Språkförsvaret. Språkförsvaret kan nämligen alltid dela ut sitt fruktade "Tummen ner"-diplom.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

De nordiska språkens ställning och skolbibliotekens särskilda förpliktelse att förmedla nordisk språk och kultur står på dagordningen, när Vejle i Danmark står som värd för Nordisk Skolbibliotekariekonferens. Konferensen avhålls vartannat år och medlemsländerna,  Finland, Sverige, Norge, Färöarna, Island och Danmark turas om att arrangera den.

Man anslår en skandinavisk umgängeston, eller för att citera Vibeke Kruse i Vejle  Amts Dagblad den 12/6 2007:

"Det sociale og kulturelle er i centrum på konferencen, hvor al
kommunikation foregår på skandinavisk og alle foredrag holdes på de
nationale sprog. Det er fordi skolebibliotekarforeningen mener, det er
særdeles vigtigt at holde fast i et fælles nordisk sprog i disse tider,
hvor det ellers oftest er engelsk, der er i brug, når skandinaver mødes."

Av liknande skäl anser Språkförsvaret attt det är viktigt att följa språkdebatten i de övriga nordiska länderna och länka till danska och norska dokument  av alla de slag. Mellannordisk språkförståelse måste praktiseras. Att kunna läsa danska och norska är bara en träningsfråga.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

 I ett inlägg, ”Vad vill egentligen Språkförsvaret?” i bloggen ”Paradigm” kommenterar den anonyme bloggaren Språkförsvarets språkpolitik. Jag måste erkänna att jag inte blir klok på vissa av hans kommentarer. Han menar att vi har ”uppenbara problem” att formulera vår uppgift att ”försvara vårt modersmål mot engelskans inflytande”. Därefter citerar han en mening från Språkförsvarets startsida: "Vi inser naturligtvis engelskans gångbarhet som internationellt andraspråk, men engelskans nuvarande ställning som världsspråk hotar på sikt andra språks fortlevnad, däribland svenskans”, utan att argumentera för varför den skulle vara så märklig. Ett argument skulle inte skada i detta sammanhang. 

Han skriver också:

”Bästa sättet att skydda svenskan är genom en språklag som befäster svenska som officiellt språk, med krav på att myndigheter, skolor och universitet i möjligaste mån ska hålla sig till svenskan snarare än engelskan. Förr i tiden gick det alldeles utmärkt att använda latinet – forna tiders engelska – till vetenskaplig terminologi, utan att vårt modersmål gick under, men nu är det alltså svenska som gäller.”

Det bästa sättet att försvara svenska språket är att använda det, vilket t.o.m Paradigms författare gör. Det är utmärkt att han skriver på svenska - och inte på engelska eller latin. Syftet med en språklag är att säkerställa rätten att använda svenska språket inom domäner, där svenskan idag är hotad av främst engelskan. Samtidigt är det en skyldighet för myndigheterna att tillhandahålla all information på svenska. Även om den nuvarande regeringen skulle anta Språkförsvarets Utkast till språklag för Sverige som sitt förslag och lägga fram det som proposition till riksdagen, skulle inte kampen vara över för den skull.

Parallellen mellan latinet och engelskan är grundfalsk. Latinet var ingens modersmål, vare sig i Sverige eller i Europa. I Sverige var det förmodligen färre än en procent, som studerade vid något universitet. Den påverkan som latinet utövade på storsamhället var minimal. I slutet av 1800-talet ersattes latinet av svenska som undervisnings- och avhandlingsspråk. Engelskan är modersmål för runt 320 miljoner i kärnländerna, USA, Storbritannien m.fl.; i den yttre cirkeln, d.v.s länder med engelska som officiellt språk, används det av uppskattningsvis 360 miljoner, och den expanderande cirkeln, där engelska studeras som första främmande språk, omfattar kanske 1,5 miljarder människor. Engelskan är Internets och datavärldens huvudspråk; engelskan har också en mycket stark ställning vad gäller film, bokutgivning, tidningar, flygplatser och luftfartstrafik, internationell handel och akademiska konferenser, vetenskap och teknik, medicin, sport, populärmusik och reklam. Gemene man i Sverige översköljs idag av engelskan på ett sätt som saknar motstycke i historien. 

Han skriver vidare:

 ”Men Språkförsvaret har också andra krav som pekar på att man vänder sig emot det amerikanska kulturinflytandet, något som aldrig sägs rent ut. Man vill till exempel ha fler filmer på svenska. Det ska SVT borga för, som om de inte var tråkiga nog redan nu. Hur många tittare kommer man att få genom att kvotera in svenska filmer? Det går ju inte att tvinga folk att titta.” 

Språkförsvaret gjorde en undersökning av långfilmsutbudet i de svenskspråkiga tv-kanalerna under ett års tid, från den 15/9 2005 till den 14/9 2006. Denna undersökning visade att nästan 80 procent av alla långfilmer var engelskspråkiga, 14 procent var svenskspråkiga och att filmer från de övriga språkområdena i världen, d.v.s 6000 språk, delade på resterande 6 procent. Denna fördelning är helt upp mot väggarna. I utkastet till språklag föreslår vi följande kvotering:

”§ 12.3 Minst en tredjedel av materialet i långfilms- och musikutbudet i SVT, Sveriges Radio och TV4 skall vara på svenska. Högst en tredjedel av samma utbud får ske på ett och samma främmande språk, i syfte att främja språklig mångfald.”

Detta är ändå en mycket generös behandling av engelskan, som alltså får en tredjedel. Världens övriga främmande språk får också dela på högst en tredjedel. Språkförsvarets skrivning försvarar inte bara svenska språkets ställning – utan även mångspråkigheten. 

”Jag tror inte att svenskan är det minsta hotad i den meningen att folk kommer att börja tala engelska; de flesta är ju pinsamt dåliga på det. Däremot övergår svenskan nu snabbt till en svengelska liksom den tidigare blivit latinifierad. Det vimlar av latinska ord i Språkförsvarets egna texter men de skriver “Nätdagbok (blogg)” som för att exemplifiera hur kampen ska bedrivas. Överlevde vi latinet så överlever vi nog engelskan med. Däremot är vår kultur hotad av den amerikanska och vad man kan göra åt det är en öppen fråga. Språket verkar dock inte ge någon motståndskraft. Jag betvivlar att de som äter på McDonalds är mer engelsktalande än andra, kanske är det till och med tvärtom.”

Språkförsvaret prioriterar kampen mot domänförluster för svenskans vidkommande, även om kampen mot onödig inlåning av engelska ord, speciellt om inlåningen signalerar att engelskan har högre status än svenskan, inte är oviktig. Svenskan lyckas också bättre än t.ex tyskan och danskan med att ersätta engelska låneord. Men vi är inte emot inlåning av främmande ord i sig – det ger extra synonymer och berikar således språket. Om det är omöjligt att skapa ett svenskt ersättningsord, måste man acceptera faktum och i stället på sikt försvenska ordet, d.v.s anpassa det till svenskt uttal och böjningsmönster. Det är vad som skett med de ord, som lånats in i svenskan från latinet och grekiskan. Alla europeiska språk har lånat från latinet och grekiskan, särskilt inom den vetenskapliga och religiösa vokabulären.

Språket är det som skänker en individ en unik identitet. Du kan inte uttrycka dig nyanserat, skämta, gräla, älska lika bra på ett främmande språk som på ditt modersmål. Språket utgör också den egna kulturens yttersta barriär. Ta bara den svenska sångskatten – tänk om framtidens svenskar skulle sjunga den på engelska. Hur mycket skulle inte gå förlorat i översättningarna! Jag förstår inte hur man överhuvudtaget kan värdesätta den totala historielösheten.

Paradigms författare avslutar i sann defaitistisk anda:

”Och om svenskan mot förmodan försvinner, vad är det då vi förlorar? Varje språk har sina kvaliteter och är bärare av ett kulturarv, men hur många vill bära detta kulturarv? Talade vi engelska så kunde vi undervisa i latin i skolorna och ge barnen tillgång till antikens ojämförligt större kulturarv. That’s a pretty sweet deal.”

Plötsligt gör det inget om svenskan försvinner! Det ena språket kan bytas ut mot det andra –  ett språk har inget egenvärde. Den inställningen är verkligen ett hot mot svenskan! För övrigt kan gymnasieeleverna i Sverige fortfarande studera latin, om de vill. Problemet är bara att efterfrågan drastiskt har minskat. Han överdriver också antikens kulturarv; faktum är att dagens svenskar, om de vill, inte bara kan ta del av antikens kulturarv utan även dåtidens indiska och kinesiska kultur, som greker och romare kände till i mycket begränsad utsträckning; ja, vi kan också ta del av den kunskaps- och kulturproduktion som skett i världen sedan Roms fall år 476 (detta i motsats till romarna).

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.                                                                                                                                                                                                                                         

Aktuellt sände i kväll - se sändningen kl. 21.00 - ett inslag, "Studier på engelska", som handlade om engelskans expansion inom den svenska högskolan. Inslaget kan följas på webb-tv. Lars Leijonborg chattade  också med ett antal tittare efter inslaget - se chatt-arkivet 2007.

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

I en artikel, "English in India"  av Reem Khokhar återfinns följande slutkläm:

"The Future of English in India

The language has already been well established in the country and has acquired it's own independent identity. With the number of foreign investors flocking to India and the growth of outsourcing, English has come to play a key role in professional relationships between foreign and Indian companies. Familiarity with the differences between American and British English has definitely grown as much business communication is carried out according to the language style with which a client is comfortable.

Though many may perceive the accent, terminology, and conversational style as “funny”, in reality it is just a different English that cannot simply be equated with either American or British English. Indians are familiar with both types of English, but Indian English has acquired it's own character in a country which is a melting pot of various cultures, people, and traditions."

Flera indiska språkvetare delar författarens uppfattning, att indisk engelsk håller på att utvecklas till egen variant av engelskan. Detta kommer till uttryck i fråga om ordbildning, satskonstruktioner och uttal. Indiernas olika modersmål fungerar som substrat, som påverkar den indiska engelskan. Det är ett exempel på de centrifugala tendenserna i ett språk.

Detta är inte en utveckling, som är helt lyckosam för institutioner som British Council, som medvetet understödjer engelskans expansion runtom i världen. Om indisk engelska i praktiken kommer att fungera som en  egen variant, behöver inte indierna i framtiden importera engelskspråkig litteratur och engelskspråkiga lärare från de engelsktalande kärnländerna som USA, Storbritannien o.s.v

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.