I slutet av mars slog det italienska parlamentet fast att italienska var Italiens officiella språk. Denna grundlagsändring antogs med röstetalet 361 mot 75. Grundlagsändringen är i princip symbolisk och påverkar inte minoritetsspråkens ställning, tyskan i Alto Adige-regionen och franskan i Val d´Aosta.

De som stödde beslutet menade att det var hög tid att det italienska språket erkändes som en grundläggande beståndsdel i skapandet av det moderna Italien, som enades först 1870. Motståndarna utgjordes dels av det separatistiska Lega Nord, som helst vill avskilja det rika Norditalien från resten av halvön, och dels av vissa inom vänstern, som menade att beslutet "smakade kulturimperialism".

Men det säkraste sättet att försvara sig mot den engelska språkimperialismen är att utgå från de etablerade nationalspråken, som ofta har en långvarig skriftspråkstradition. Undergrävs nationalspråkens ställning, så kommer också minoritetsspråkens och dialekternas ställning att undergrävas. Det går alldeles utmärkt att förena ett försvar av ett nationalspråk med respekt för de nationella minoritetsspråken, dialekter och olika hemspråk.

Per-Åke Lindblom

Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dagens Svenska Dagbladet berättar Karin Thurfjell om sjunkande förkunskaper i tyska, spanska och franska bland de studenter som söker sig till kurserna i dessa språk  vid universiteten:   ”Vissa kan inte färgernas namn på franska, trots a...

Tidningen Land har en webbaserad test, Dialektoraklet, som utger sig för att kunna identifiera din dialekt.  Land skriver:   ”Hur pratar du? Orden du använder visar var du kommer ifrån. Men kanske präglas du av några år i barndomen när du b...

Den frågan diskuteras i denna artikel på Institutet för språk och folkminnens webbplats:   ”Att uppge ett exakt antal dialekter är inte möjligt. En orsak till det är att det inte finns några tydliga gränser för var en dialekt börjar och en ...

Jag fick detta mejl i morse från Björn I. Ohlson, som är en uppmärksam läsare:   ”Jag är litet dum; det måste jag erkänna – men ändå.  Helsida med stor grön yta och texten ’Probably the first thing that comes to mind’ och ...

Tidningen Land tar i denna artikel upp tio ortnamnsdelar; i de flesta fall är det fråga om ändelser, efterled. Det gäller namndelar som – ed, – hult, – löv, – måla, – red (– ryd, – röd), –rum, – s...