Bilden har lånats från bloggen "Språk är inte tråk", som vi härmed också rekommenderar. Skylten, som antingen sitter på en dörr eller en vägg, är säkert inspirerad av Jan Berglins välkända teckning, som återfinns på Språkförsvarets startsida. Jan Berglin är dock lite mer generös och utgår från en "någorlunda begåvad 12-årig engelsk skolflicka".

Den 13/1 2010 skickade Språkförsvaret ett brev till JO, i vilket vi gav vår syn på hur språklagen borde tolkas. Brevet skickades för kännedom till kulturdepartementet, kulturutskottet, Svenska Akademien och Språkrådet.

Brevet omvandlades också till en artikel, som signerades av antingen Arne Rubensson eller Jan Malmstedt/Arne Rubensson, två av undertecknarna av brevet. Artikeln publicerades under januari och början av februari i följande publikationer:

Jan Malmstedt/Arne Rubensson: Hur ska språklagen tolkas? - Karlstads Studenttidning 18/1 2010 och i eventuellt andra versioner eller med andra rubiker i InfoTorg Juridik 19/1 2010, Dalarnas Tidning 20/1 2010, Tidningen Kulturen 23/1 2010 och Alba 4/2 2010.

Arne Rubensson: Hur ska språklagen tolkas? - sourze 19/1 2010 och i eventuellt andra versioner eller med andra rubriker i Medievärlden 25/1 2010, Piteå-Tidningen 1/2 2010 och Värmlands Folkblad 4/2 2010.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ett antal franska språkorganisationer publicerade den 11 januari ett gemensamt uttalande med titeln ”Défendons la langue francaise, notre bien commun!”.  

"C’est l’alarme ! Les associations qui signent cet appel regroupent des démocrates de toutes sensibilités idéologiques. Unanimes, elles dressent un constat angoissant du sort politique fait à la langue française en France. "Langue de la République" (art. II de la Constitution), le français est une condition du vivre-ensemble national et républicain, et, selon les sondages récents, il est pour 80 % de nos concitoyens un des principaux piliers de l’"identité nationale". Or, le français est aussi gravement menacé chez nous qu’au Québec, en Afrique francophone, en Wallonie ou en Suisse romande. Il l’est moins par l’air du temps que par une politique linguistique menée surtout par de grandes entreprises françaises avec l’appui de milieux politiques, certes européens et transatlantiques, mais d’abord hexagonaux. Après Michel Serres, observant qu’" il y a plus de mots anglais sur les murs de Paris qu’il n’y avait de mots allemands sous l’Occupation", le linguiste Claude Hagège classe le français parmi les langues menacées dans son Dictionnaire amoureux des langues."

I egen översättning:

"Detta är ett alarm! De organisationer som undertecknar denna appell förenar demokrater av vitt skilda ideologier. De avfattar enhälligt en uppskakande officiell rapport om vad som har skett politiskt med det franska språket i Frankrike. Enligt "Langue de la République/Republikens språk " (art. II de la Constitution) är franska språket ett villkor för den nationella och republikanska samlevnaden och enligt färska opinionsundersökningar är språket för 80 procent av medborgarna en av den “nationella identitetens” grundpelare. Men nu är franskan lika hotad här hos oss som i Quebec, i det fransktalande Afrika, i Vallonien och i det fransktalande Schweiz. Det beror mindre på tidsandan än på den språkpolicy, som tillämpas av stora franska företag med hjälp av politiska kretsar, helt visst europeiska och transatlantiska, men framförallt inhemska. Efter det att Michel Serres hade noterat att “det finns fler engelska ord på Paris murar än det fanns tyska ord under ockupationen”, hänför lingvisten Claude Hagège franskan till de hotade språken i sin Dictionnaire amoureux des langues."

Läs hela uttalandet här ! Om det finns någon bland nätdagbokens läsare som behärskar franska och som dessutom tycker om att översätta från franska, hör av er till sprakforsvaret@sprakforsvaret.se . Det är helt ideellt i så fall. Det finns en hel del intressanta språkpolitiska artiklar på franska.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret) 

Boa Senior, den sista talaren av aka-bo (eller bo), dog i slutet av januari i en ålder av uppskattningsvis 85 år. Språket talades i den östra centrala delen av Nordandamanerna och på en angränsande ö i den andamanesiska ögruppen. Ögruppen står under indisk överhöghet, men ligger närmare Burma än Indien.   

Öarna intogs av den indiska Marathadynastin under 1600-talet. Sedan ingick öarna i Brittiska Indien och användes då som landsförvisningsort för upproriska indier. Japan ockuperade öarna under andra världskriget. Jordbävningen i Indiska oceanen drabbade territoriet svårt, med uppskattningsvis 7 000 döda eller saknade.

Man tror att de ursprungliga invånarna, andamaneserna, bosatte sig på öarna för 65000 - 70000 år sedan. När britterna koloniserade Andamanerna 1858 fanns det 5000 andamaneser uppdelade på tio stammar och som talade lika många närbesläktade språk. Idag utgör de ursprungliga andamaneserna bara en folkspillra på ett 50-tal personer. Andamaneserna har fördrivits, dödats eller dukat under på grund av importerade sjukdomar. Huvuddelen av befolkningen på Andamanerna utgörs idag av ättlingar till invandrade indier.

Anvita Abbi, en lingvist som kände Boa Senior i många år, berättade att eftersom Boa Senior var den enda som kunde tala aka-bo var hon mycket ensam därför att hon inte kunde samtala med någon.

”- Boa Senior var mycket humoristisk och hennes leende och gapskratt smittade.”

Per-Åke Lindblom

Källor:

Ancient Andaman tribe dies out  – Aljazeera.net 5/2 2010

Andaman and Nicobar Islands - Wikipedia

Andamanesiska språk - Wikipedia

Andamanesiska  – Etnologue Language Family Trees

Anmärkning: Beteckningen “aka-bo” har använts i stället för “bo”, eftersom det tydligen finns ett språk med samma namn i Laos.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Festlig insändare i dagens DN. Redaktionen hade tryckt texten i fetstil och försett den med ett rött utropstecken!

"I'm sick and tired av alla dessa engelska words som blandar sig i presentationer vid seminarier och konferenser. Det är inte nice längre.

How about trainee, coach, time care, manager och så on. Svenska språket är inte så fattigt att det måste låna ord från engelskan. Det är inte effektivt att förvirra deltagarna really.

Dessutom kräver man att invandrare skall kunna tala svenska. All right then, visa själva att ni kan språket och använd det.

However, skärpning please.

Victor Montero

Stockholm"

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ola Wikanders bok "Orden och evigheten" har fått flera uppskattande recensioner - den senaste i Svenska Dagbladet av Fredrik Sjöberg. Han kommenterar också Wikanders språkpolitiska hållning:

"I ett par essäer berörs så även det intressantaste språket av alla, nämligen svenskan. Någon purist är han inte. Lånord är knappast ett bekymmer, inte heller de invandrartäta förorternas så kallade miljonsvenska. Problem uppstår först när man överger svenskan helt inom vissa domäner (vissa utbildningar, näringsliv etcetera) eller av missriktat jämlikhetsnit börjar anpassa den till torftig slang och dialekter.

Ola Wikanders linje påminner härvidlag om den Ebba Witt-Brattström stakade ut häromåret med sin uppfordrande berättelse om hur hon räddades undan sin barndoms urusla köksestniska och halvtaskiga sommarlovstyska genom den tidens välfungerande svenskundervisning.

Flerspråkighet är utmärkt och eftersträvansvärt, men standardsvenskas värde får därmed inte underskattas."

På hemmaplan är naturligtvis svenskan det intressantaste språket av alla, eftersom det är Sveriges huvudspråk och gemensamma språk, vilket är hotat av högstatusspråket engelska inom vissa domäner.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

heter ett månatligt nyhetsbrev, som ges ut av Jørgen Christian Wind Nielsen. Det är ett oumbärligt nyhetsbrev för den som vill följa språkdebatten i Danmark och i omvärlden. Det senaste nyhetsbrevet skickades ut till 1239 e-postadresser.

Man är välkommen att skicka in relevanta länkar, inklusive länkar till arrangemang, om anmälningsfristen är tillräckligt lång. Man kan prenumerera på nyhetsbrevet genom att anmäla sig till Jørgen Christian Wind Nielsen via jcn (at)Kommunikationogsprog.dk. Tidigare versioner av SprogNyt – Sprogpolitisk opdatering kan ses på http://kogs2008.aparte.dk/?id=1479.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

(Detta brev har skickats till företrädare för Bookia Express)

Hej,

när jag stötte på den nya Bokia Express-butiken i Kista centrum igår hade jag svårt att tro mina ögon.

Jag befann mig i en svensk bokhandel i Stockholm, med ca 95 procent av sortimentet på svenska. På skylten utanför stod "Selected by us. Chosen by you" på engelska. "Utvalda av oss, valda av er." Gäller det inte alla butiker? Konstigt. Men det som fick mig att rycka till var skylten bakom disken. Vi talar inte bara om ett käckt litet stänk av engelska hit och dit. Framför mig fanns ett par kvadratmeter av engelsk text, nästan 50 ord, med bokstäver större än A4-pärmar.

"This is it. A shortcut to the greatest from the bookstore world.
We've done the hard work, singled out what's hot and what's not
- so you can stay on the go and on top of everything that matters
Go ahead and take you pick! SELECTED BY US. CHOSEN BY YOU." (Se även bild här)

Alltså...

"Det här är grejen. En genväg till det bästa från bokhandelsvärlden.
Vi har gjort grovjobbet, pekat ut vad som är inne och vad om är ute
- så att du kan fortsätta vara på språng och hinna med allt väsentligt.
Varsågod och gör ditt val! UTVALDA AV OSS. VALDA AV ER."

Ska det vara en presentation av er affärsidé eller menar ni att jag ska skynda mig och köpa någonting? Konstigt. I mean, like weird. Visst är Kista den moderna IT-staden. Yess! Ålrajt! Men det överväldigande flertalet av köpcentrumets besökare är svensktalande. För alla som inte har engelska som första språk är den gälla och skrikiga skyltningen på engelska en förolämpning rakt i ansiktet. Av
engelsktalande besökare uppfattas den som ett konstlöst skämt.

Som engelsman upplever jag dessa inslag av svensk reklamskoleengelska som patetiska och fåniga. Om syftet är att Bokia "Express" ska upplevas som modernare än en vanlig bokhandel, då är det fråga om ett spektakulärt misslyckat försök.

Vill ni föreställa nya och smarta, fixa skyltarna först!

Med vänlig hälsning,

Jonathan Smith

www.kalinga.se
www.sprakforsvaret.se

I det senaste numret av "Svenska Trycket", som utges av Svenska klubben i Suisse Romande, skriver Claes Ankarcrona bl.a.:

"Bruket av engelska har inte fått fortgått obemärkt. Regeringen, kommuner och myndigheter synes bryta mot lagen och ett antal JO-anmälningar har kommit in. Dessa har bl.a. genererats av ’Språkförsvaret’ - ett nätverk som värnar om (obs – ’om’, inte bara ’värnar det’ som det heter numera) det svenska språket.

Man har noterat att departementens e-postadresser är på engelska, att Sveriges Lantbruksuniversitet kräver att ansökan skrivs på engelska, att nytt distrikt runt Globen skulle kallas ’Stockhom Entertainment District’ och Kramforst flygplats ville kommunen kalla ’High Coast Airport’ men det tog lokalbefolkningen hand om. Och varför ’Swedbank’? Och varför ’Human resources’ och inte personalavdelning?

I sammanhang där man specifikt riktar sig mot utlandet kan det vara motiverat med engelska men att av någon sorts snobbskäl stoppa in det språket i alla lägen blir till slut bara löjligt och tecken på att mindervärdeskomplexet mot den stora världen florerar okontrollerat."

Vi ska försöka nå Claes Ankarcrona och be att få lägga ut hela artikeln på vår webbplats.

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Bookia Express har öppnat en ny butik i Kista. Butikens sortiment består till 95 procent av svenska böcker. Det är ett ”noga utvalt topplistebaserat sortiment”, vilket förmodligen också kan tolkas som att sortimentet är mycket smalt. Deras slogan är därför ”Selected by us. Chosen by you.” Den presenteras närmare på denna skylt bakom disken:

För att låna ett omdöme av recensenten i gårdagens blogginlägg – här lätt bearbetat: ”De obildade blir kanske imponerade, medan de bildade bara ruskar på huvudet.”

Det finns en annan bokhandel, Akademibokhandeln, i Kista. Jag brukar handla mina böcker där och kommer definitivt att fortsätta med det.

Per-Åke Lindblom

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

I Dagens Nyheter idag recenserar Erik Andersson Ola Wikanders senaste bok, "Orden och evigheten". Recensionen är berömmande. Erik Andersson har en intressant, avslutande anmärkning:

"Jag skulle gärna ha sett att Wikander här använde sig av begreppet domäner, som han nämner på flera andra ställen i boken. ”The Phantom Menace” tillhör en genre som i huvudsak är en amerikansk företeelse. Biografbranschens underlåtenhet att översätta sådana här titlar ger upphov till en domänförlust där man till slut inte accepterar svenskan. Ett liknande domänproblem finns ju inom popmusiken; många svenska artister tycker att deras trallande trivialiteter låter bättre på engelska.

Men den viktigaste förklaringen till engelskans överlägsna klang måste vara rent politisk och ekonomisk, just som vi under tidigare historiska skeden har tyckt om klangen hos franskan och tyskan. Vi får vårt behov av kryperi och krus tillgodosett genom att ge varandra titlar som controller och genom att säga fast food i stället för snabbmat. Wikander nämner begreppet högstatusspråk i en annan essä.

Hur gör då de engelskspråkiga när de vill höja sin status? De har makten men inte alltid härligheten, och alltså tar de sin tillflykt till latinet. Tyvärr är de inte så insatta i dess grammatik, konstaterar Ola Wikander. Och där har vi vårt kulturella bryderi igen: de obildade blir imponerade, och de bildade ruskar på huvudet."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

På Familjesidan i Dagens Nyheter i dag intervjuas Caroline Geries, som kom som 18-åring till Sverige från Libanon. Hon är delägare av en frisörsalong och maken, en gammal klasskamrat från Beirut, och numera IT-tekniker, upplever att det har gått bra för dem i Sverige:

”Det har gått jättebra för oss. Det viktigaste för oss var nog att vi lärde oss språket direkt. Att kunna sitt hemspråk är nog bra, men det måste komma i andra hand. Om man kan ett språk ordentligt först så kan man bygga vidare på det.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Ola Wikander, som skrev boken "I döda språks sällskap", har utkommit med en ny bok, som presenteras på följande sätt på adlibris.com:

"Orden och evigheten är en samling mycket personliga och inbördes olika essäer, där de gemensamma nämnarna är språk-religion-humaniora och dessas återspeglingar och korsningar i världen.

Kunskaper i klassiska språk och överhuvudtaget klassisk humaniora kan bidra till att skapa förståelse för företeelser omkring oss idag. Vare sig vi vill eller inte lever vi i en ständig kulturell och ideologisk dialog med dem som kommit före oss, och man kan se spåren av detta inte bara hos högtravande författare utan i kulturella uttryck som verkligen brukar ses som low brow ? som dataspel, serier och vanliga biofilmer. Att det religiösa bildat och bildar en mycket central del av människors livsförståelse märks direkt om man umgås med forna tiders skrivna minnesmärken. Språken blir en nyckel till de religiösa och filosofiska tankarna, och dessa har ofta i sin tur så helt invävt sig i språkens begreppsvärld att det är svårt att tänka sig dem åtskilda.

Kunnigt och med smittande entusiasm berättar Ola Wikander bland annat om latinet som en modern stämningsskapare, om författaren Lukianos sciencefictionverk från första århundradet e.Kr., om Mel Gibson och arameiskan i filmen the Passion of the Christ, och reder ut frågor som hur Nefertiti egentligen uttalade sitt namn, eller om svenskan är dömd att vara ett språk enbart för diskbänksrealism. Några av texterna är undervisande i stilen, andra filosoferande. Några är ytterst allvarliga, andra inte alls. Ungefär hälften av texterna har tidigare varit publicerade i olika tidskrifter i (bland annat i Språktidningen, Kontur, Axess och Minaret), men många av dessa är omarbetade och utvidgade."

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Nordiskt menyspråk är summan av arbetet med 30 nationella rätter från vart och ett av de nordiska länderna. Målet har varit att dämpa inflationen av utländska termer för nordisk mat.

Pådrivaren för detta arbete i Norge är stiftelsen Norsk Matkultur, vars ordförande är Harald Osa.

Han intervjuas i Språknytt nr 4/2009. Han menar att man alltid måste överväga om det går att ersätta ett utländskt namn med ett nordiskt ord.

”- Skal du servere ein kjent utanlandsk rett, må du vurdere om namnet skal stå. Kan det erstattast med eit nordisk ord? Eit viktig val når du tenker på kva gjesten kan vente seg under måltidet. Eit døme: Vichyssoise er ei kald, klassisk fransk potet- og purresuppe. Mitt forslag er å lage ein meny der restauranten kanskje skriv originalnamnet. I underteksten fortel dei kva potetsort og vekstområde som er basis for retten. Eller dei kan gå rett på sak og kalle det «kald krema potet- og purreløksuppe.”

Att ge en maträtt en nordisk benämning är en slags extra garnering och ingenting att skämmas för. Benämningen kan t.o.m. slå igenom internationellt.

”Gjestene vil ha noko som stemmer med deira eiga haldning til livet. Vi kan godt ta den store diskusjonen om økologisk er rett eller gale. Det er likevel ikkje poenget mitt: Det er å snakke om rommet som omgir maten vår, og tekstane vi forsyner dette rommet med.

For Osa læt det aller best når lyden frå det nordiske matbordet når fram til andre land. Osas døme er smörgåsbordet til svenskane. Det heiter smorgasbord i språk utan å og tødlar. Like eins er Janssons frestelse det same i ein engelsk, tysk eller for den del indisk meny. Tenk like eins på norske le Skrei, ei merkevare i Frankrike.

- Le Skrei er namnet på eit eineståande produkt frå norskekysten, ein unik torsk. På same vis som parmaskinke er unikt italiensk. Ei parmaskinke kan ikkje omtalast som «spekeskinke» utan å ta ein vesentleg verdi vekk frå denne maten. Du skaper noko meir ved å sette rett namn på eit godt produkt. Der er vi for lite flinke, vi i Norden."

Om man ersätter en för de flesta matgäster oförståelig menybeskrivning med en inhemsk beskrivning, kan det leda till en annorlunda matupplevelse.

”- No har vi fått klippfisk brandade i norske menyar. Brandade er eit uforståelig fransk ord for oss. Franskmennene serverer brandade som ein mos eller ei røre av klippfisk, gjerne med potet. Få skandinavar vil oppleve at retten står for den nordiske smaken. For oss bør retten kanskje omtalast slik:

Osa hentar opp eit ark.

’Klippfisk fra J. Dybvik i Ålesund og fjellmandelpotet fra Oppdal. Luftig potetmos tilberedt med Kviteseidsmør og kremfløte servert med stykker av dampet klippfisk, baconfett og persille.’ 

– Retten er den same. Kva har skjedd? Vi oppfattar han heilt annleis. Dette er kjerna i prosjektet Nordisk mat: Kva vil vi formidle? Skildringa er overordna. Vi på kjøkkenet må tenke over kva råvarer vi vil framheve. Kan vi forsterke bodskapen gjennom språket? Klart vi kan.”

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Musiktjänsten Spotify finns i Spanien, Frankrike, Finland, Sverige, Norge och England. Spotifys hemsida finns på engelska, franska och spanska. Trots att upphovsmännen är svenskar finns inte någon svensk hemsida och inte heller någon norsk eller finsk.

Om man använder gratisversionen av Spotify får man med jämna mellanrum lyssna på reklam som framförs på svenska och på mycket bräkig amerikanska. Spotify kan uppenbarligen mycket väl avgöra i vilket land produkten används i, så att den amerikanska rösten hörs i Sverige är säkert ett medvetet val.

Amerikanska företag i Sverige (Microsoft, IBM, HP, DELL, SUN, Apple, McDonalds, Burger King, Cisco,  m fl) är mycket noga med att ha hemsidor på svenska men så icke Spotify! Att den svenska produkten Spotify inte har en svensk hemsida måste vara någon slags medveten anglo-snobbism. 

Läs om Spotify:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Spotify

Jonas Borelius

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)