Senaste inläggen

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 6 mars 16:38

Idrottens språk i tidningar såväl på riksnivå och lokalt blandar in i texterna engelska ord i allt större utsträckning.  Det finns ingen anledning att t.ex för att ta ett av de mera gräsliga exemplen, coach i stället för ledare liksom team i stället för lag eller grupp. Exemplen kan lätt mångfaldigas. Dessa två är bara en i mängden av onödiga och vulgära engelska ord i artiklar och intervjuer samt rapporter.


Journalister tycks inbilla sig att de ger uttryck för bildning och kunskap i dessa svengelska redogörelser, när det bara visar deras oförmåga att hantera det svenska språket. Detta är, får man konstatera, är i sig ett ädelt och rikt språk.


Det är sorgligt att inblandningen av engelskan i reportagen och misshandeln av svenskan genom dessa slappa reportage sprider sig. Språkförsvaret borde påpeka detta till i första hand rikstidningarna och Sveriges Radio och TV. Fortsätter detta missbruk att sprida sig resulterar det i någon slags bedrövlig pidginsvenska.


Lars T 

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Fredag 6 mars 12:25

Ibland går det åt rätt håll och man kan bli lite glad.


Läste en annons idag där en klädaffär i Stockholm har döpt om sig från Modedrive (vilket horribelt hybridmonster!) till Känsla och Smak.


Som sagt - man får bli glad för det lilla.


Hillo Nordström 


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 5 mars 15:03

Fössta Tossdan i Mass firas tack vare en ur dialektsynpunkt sällsynt lämplig kombination av ord innehållande det kontroversiella ljudet "rs".  Läs mer på denna Facebook-sida, som har stark anknytning till Småland.


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Torsdag 5 mars 13:32

Till webbplatsens startsidaDet är väl stört omöjligt att tolka logotypen som att den syftar på "L" som i Läkemedelsverket'? Sträcker sig Läkemedelsverkets, ett statligt verk, befogenheter utanför Sverige?


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)



Av Nätverket Språkförsvaret - Onsdag 4 mars 20:09


Måndagen den 2 mars publicerades återigen en helsidesannons på engelska i DN av Oatly.  Texten har ingenting att göra med Oatlys produkt, som lär vara någon slags havremjölk, och är i övrigt rent infantil.

Texten kan sammanfattas på följande sätt:


1.Reklamskribenten menar att en stark åsikt kan leda till att ett företag får nya vänner i stället för att köpare skräms iväg.


2. Oatlys starka åsikt är att vi ska odla grejer som vi kan äta i stället för att odla grejer för att föda djur som sedan äts upp av oss.


3. Alla är lika mycket värda oberoende av deras andliga trosuppfattningar, födelseland, ras kön, sexuella preferenser eller färgen på deras nagellack. Vår anmärkning: Men mest värd enligt Oatly är väl ändå de som har engelska som modesmål eller förstår deras engelska text utan problem!?! Varför skulle de annars skriva texten på engelska?


4. ”Den hänsynslösa strävan efter profiter utan hänsyn till planetens välbefinnande och människorna som lever här borde betraktas som ett brott. Företag har lika mycket ansvar som politiker för att bygga ett samhälle som resten av världen kan beundra.”


Vår anmärkning:  Är Oatly en välgörenhetsorganisation, som inte strävar efter vinst? Varför lägger Oatly ut pengar på en helsidesannons i DN, om företaget inte vill sälja sin produkt med vinst.  Vad menar Oatly med ”…bygga ett samhälle som resten av världen kan beundra”? Gäller inte Oatlys ambitioner hela världen utan bara en del av den? Varför lämnar Oatly den resterande världen, visserligen potentiellt beundrande världen, åt sitt öde?


5. ”Bigfoot, den legendariske Sasquatch, är verklig. Okej, det sista har inget att göra med Oatly och är den personliga uppfattningen hos den kille som skriver detta.”


Vår anmärkning: Som bekant landar de flesta flygande tefat, UFO:s, i USA; de flesta vampyrer från Transsylvanien har numera emigrerat till USA liksom zoombies (levande döda) från Haiti. Självfallet har Yeti, snömannen, från Himalaya, en släkting i Nordamerika, nämligen Bigfoot. Ingendera har påträffats i verkliga livet. Däremot kan man självklart se Bigfoot på film; den senaste filmen om Bigfoot från 2012 fick emellertid dålig kritik.


Vilka vänder sig Oatlys reklam till egentligen? Uppenbarligen till engelskkunniga vegetarianer/veganer i Sverige, som kan tänkas uppskatta en sinnesförvirrad text på engelska och som dessutom har sett en film om Bigfoot. För säkerhets skull finns en bakgrundsteckning av Bigfoot i annonsen.


Observera att jag inte tar ställning till om Oatlys havremjölk är nyttig eller inte; inte heller drar jag alla vegetarianer/veganer över en kam. Den avgränsade gruppen är säkert inte stor; kanske finns den inte ens…


Observatör

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Sspråkfölrsvaret)

Av Nätverket Språkförsvaret - Tisdag 3 mars 19:34

I en krönika i Sydsvenska Dagbladet den 2 mars lovsjunger Åsa Anderberg Strollo engelskans frammarsch på bekostnad av svenskan. Hon skriver:


”När jag är ute på skolor möte jag ibland tonåringar som bara läser på engelska. Det är sci-fi-och fantasyfantaster som inte hittar böcker på vår lilla svenska marknad, det är ungar som läser så mycket på nätet att de inte ens reflekterar över att de läser på engelska, och så de otåliga, de som förälskat sig i en viss bokserie och inte orkar vänta på nästa översättning. Det skapar förstås oro på svenska förlag som länge kunnat tjäna pengar på översatt anglo-saxisk litteratur, men det är ju en logisk följd av den kulturella kolonisationen.


Engelskan är på väg att bli ett officiellt språk här hos oss också, och förlagen får se sig om efter nya kassakor. Äntligen! säger jag. Så kul det ska bli med kultur från resten av världen!


Framtiden är ljus, en dörr stängs och en annan kan äntligen öppnas.”


Anderberg Strollo är verkligen lyrisk; så titulerar hon sig också författare. Men vad menar hon med  ”resten av världen”? Den är uppenbart anglo-saxisk. Hon tycks inte reflektera över att det finns en massa andra språk i världen också, mellan 6 000 och 7000, och att engelska förstås som första, andra eller tredje språk av högst en fjärdedel av jordens befolkning.


”Äntligen… så kul det ska bli med kultur från resten av världen!” Menar hon att vi som växte upp med översatt litteratur på något sätt satt bakom stängda dörrar? Före tolv års ålder hade jag plöjt igenom min fars bibliotek. Det var visserligen inte stort, ett par-tre hyllmeter bara, eftersom min far som var skogsarbetare hade begränsade ekonomiska resurser.  Dessutom utnyttjade både jag och mina föräldrar flitigt folkbiblioteket. Jag minns att jag före tolv års ålder hade läst japanska sagor, ”Tusen och en natt” och en svit böcker av Jack London, alla visserligen översatta till svenska. Min far hade för övrigt införskaffat de flesta svenska proletärförfattarna. I bokhyllan stod också Nordisk Familjebok fram till uppslagsordet Payen och Bibeln, som jag läste från pärm till pärm. På vad sätt var jag utestängd från världen? Som tonåring började jag läsa litteratur och tidningar/tidskrifter på engelska och tyska; min spanska och franska använder jag mig mest av för att ta till mig det huvudsakliga innehållet i en text eller inleda en konversation.


Jag tror att de ungdomar som uteslutande läser på engelska och tror att det är det enda språk som gäller verkligen kommer att bli inskränkta. De öppnar i så fall en ny dörr för att raskt stänga den igen efter sig. Det är inget eftersträvansvärt att bli enspråkigt engelsk; det finns redan miljoner amerikaner, britter, irländare och australiensare som är det. Det är heller inget som deras respektive regeringar understödjer utan tvärtom pläderar de bland medborgarna för förbättrade kunskaper i andra språk än engelska.


Den som verkligen vill lära sig engelska kan inte specialisera sig på ett visst område, exempelvis science fiction, fantasy, dataspel eller amerikanska filmer och serier.  I stället måste man läsa texter från alla samhällsområden, från olika genrer och t.o.m ta reda på vad olika köksverktyg heter på engelska. Min erfarenhet som lärare på gymnasiet var att om jag gav eleverna uppgifter som förutsatte användning av facktexter på engelska på internet kom nästan alla till korta. De återvände fort nog till texter på svenska.


Som någon har sagt är översättningar porten till omvärlden, eftersom en individ inte kan lära sig hur många språk som helst. EU:s rekommendation att varje EU-medborgare bör lära sig två främmande språk utöver sitt modersmål är dock realistisk.


”Engelskan är på väg att bli ett officiellt språk här hos oss också, och förlagen får se sig om efter nya kassakor.”


Det finns inget förslag att göra engelska till officiellt språk i Sverige. Anderberg Strollo tycks inte inse att om svenska förlag förlorar kassakor, finns det andra förlag  – läs amerikanska och brittiska – som i stället får nya kassakor. Detta tycks i hennes föreställningsvärld vara helt i sin ordning.


Anderberg Strollos krönika är ett exempel på en principlös och okunnig hyllning till engelskans frammarsch.


Per-Åke Lindblom


(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)


Av Nätverket Språkförsvaret - Måndag 2 mars 17:37

DEBATT & ESSÄER

Guld i strupen?

Rötter och relationer till svenska språket

Red: Frank Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom, Arne Rubensson

Språkförsvaret, 2014


Språkgränsfolket är ett ord som Kenneth Myntti lanserar i en antologi från rikssvenska Språkförsvaret. Det är en term för dem som lever med ett ben i båda de finländska nationalspråken och kulturerna, i form av olikspråkiga föräldrar. Myntti själv är en del av språkgränsfolket.


Men vi lever förstås alla i en språklig gränszon, även när vi kan anses kulturellt enspråkiga. Avståndet från Vörå till grannsocknen Ylihärmä är längre än om du som Vöråbo ställer kosan till Närpes eller Karleby. Myntti talar bland annat om en durton på svenskt håll kontra en mollton på finskt håll och tar steget vidare till den politiska nivån. Han landar i en SFP-kritisk analys och talar om den olidliga lätthet och lömska lockelse som den institutionella tvåspråkigheten utgör, en utveckling som bedrar och förgör.


Men är det inte bra att kunna två eller flera språk? Jodå, svarar Kenneth Myntti, på det individuella planet är bra att lära sig hur många språk som helst. På det institutionella planet är situationen en annan.

Mer än så ska jag inte orda om detta. Läs boken ”Guld i strupen” – Rötter och relationer till svenska språket”. Kenneth Mynttis bidrag är tankeväckande och triggar hjärnkontoret till fortsatt utforskning.


Språkförsvarets bok är ett av få exempel på rikssvensk debatt där man inte låtsas som om inte Svenskfinland fanns. De finlandssvenska bidragen är fem av tjugo. Men det är klart, i rikssvenska sammanhang är man sällan konsekvent i detta sammanhang. Se här ett avsnitt i baksidestexten:


”Röster från Danmark, Finland, Norge, Skottland, Tyskland och Åland hörs: Hur var det att upptäcka svenska språket?”


Det är pinsamt sagt av utgivarna. Skulle finlandssvenska och åländska skribenter plötsligt ha upptäckt att de har ett modersmål?


Nå, vi glömmer det. Skribenterna från Danmark, Norge, Skottland och Tyskland kan förstås betraktas som upptäcktsresande i svenskan. Och de skriver inspirerat om sina resor.


”Guld i strupen?” är inte bara en läsvärd bok i allmänhet, den är en spännande, informativ och underhållande antologi. Jag upptäcker inte mitt modersmål, men jag får hjälp att avtäcka språkvanor och språkliga sammanhang.


Jag erinrar mig när jag för länge sedan var inblandad i heta diskussioner om språket i rockmusiken. Engagemanget är inte längre som i ungdomen, och jag ler en smula åt mina debattinlägg, men författaren och musikern Arne Rubensson får mig att tänka till när han berättar om en av de stora i svensk blues, Peps Persson. Han sjöng på engelska, kallade sig Linkin’ Lousiana Peps och spelade in i Chicago. När han kom hem insåg han att han prålat med lånta fjädrar och härmat ett uttryck som inte var hämtat ur hans egna erfarenheter. Han bytte till skånska och ”nu kunde hans musikalitet blomma ut”.


Norrmannen Finn-Erik Vinje skriver ”Fra lillebrors synspunkt” och pekar bland annat på det absurda (brukar jag också tycka) i att svensk tv textar norska och norsk tv svenska. Australiensaren John Alexander berättar om sina erfarenheter av världens artigaste språk och analyserar bland annat tvättstugeraseriet (de arga lapparnas värld). Raoul Granqvist skriver om språklig kannibalism med utgångspunkt i Tornedalen och Österbotten. Leif Höckerstedt älskar sin finlandssvenska men är glad över att han läste rikssvenska veckotidningar, vilket lärde honom att ”tänka svenskt”. Svenskösterbottningen känner igen sig. Här var vi också tidigt konsumenter av svensk radio och tv. I Vörå kallade vi veckotidningarna för Svärjistidningona.


Boken innehåller mycket mer än detta. Den är stimulerande och ögonöppnande också för en läsare som hela sitt liv sysslat med att avtäcka sitt modersmål.


Bertel Nygård


(Recensionen publicerad i Vasabladet den 1/3 2015 och här med recensentens tillstånd)





Av Nätverket Språkförsvaret - Söndag 1 mars 12:13

I Svenska Dagbladet den 28/2 intervjuas Jenny Nordberg med anledning av sin nyutkomna bok ”De förklädda flickorna”, som handlar om afghanska flickor som kläs ut till pojkar. Jenny Nordberg skriver krönikor i Svenska Dagbladet och medarbetar även i The New York Times. När det gäller sitt förhållande till engelska språket, sätter hon sig inte alls på några höga hästar:


”Hon har bott i New York sedan 2002 och har inga planer på att lämna stan.

- Men att skriva på engelska hör till det svåraste jag har gjort i hela mitt liv. På svenska inbillar jag mig att jag behärskar språket, men på engelska... kämpar jag för att skriva korrekt. Och att göra sig förstådd är inte samma sak som att skriva vackert. Om jag någon gång lyckades med en mening kunde jag dansa runt här, helt vild.”


Ju bättre man förstår ett främmande språk, desto tydligare blir det att det finns mycket mer att lära av språket i fråga.


Observatör

 

(Denna nätdagbok är knuten till nätverket Språkförsvaret)

Presentation

Omröstning

Språkrådet och Språktidningen publicerade i början av året en nyordslista. Vilket av dessa ord har störst chans att överleva?
 attefallshus
 cisperson
 fotobomba
 frisparkssprej
 gurlesk
 icke-binär
 klickfiske
 krislåda
 köttnorm
 mellanförskap
 nerväxt
 normcore
 plastbanta
 rasifierad
 rödgrönrosa
 selfiepinne
 spoilervarning
 tvodd
 usie
 yoloa

Fråga mig

85 besvarade frågor

Gilla bloggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Språkförsvaret med Blogkeen
Följ Språkförsvaret med Bloglovin'

Säg hellre!

Irriteras du av ett onödigt engelskt lånord och kan föreslå ett ersättningsord?  Skicka det i så fall till ersattningsordet@sprakforsvaret.se.  Om granskningsgruppen tycker att det är ett bra ord, belönas du med "Svenskan - ett språk att äga, älska och ärva" och ordet förtecknas också i avdelningen "Säg hellre!"


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se